Du har tagit fel, jag är inte din brud.
Varför gör vi detta
Denna händelse ägde rum på riktigt och slutade mycket olyckligt för en kvinna, eller snarare – två kvinnor. Det hela började till synes enkelt.
Viktors föräldrar har länge velat få honom att gifta sig. Tänk dig för, en snygg, frisk kille som jobbar som montör på ett försvarsföretag där han tjänar stora pengar, och trots det är han fortfarande singel. Han gav bara en liten del av sin lön till sina föräldrar och slösade bort resten på nöjen och restauranger, och han ville inte ens köpa en bil. Trots att han kunde spara ihop till en på ett halvår, eller ännu snabbare. Varför bry sig? När man har pengar kan man alltid åka taxi. Ett liv som en saga. När han inte jobbade, var han mätt och glad, och ingen kunde klaga på honom, utom hans föräldrar förstås. Men det är ju föräldrarnas roll att tjata på sin son. Så tänkte Viktor.
Hans föräldrar tänkte dock annorlunda. De funderade och funderade och beslutade sig för att ta saken i egna händer radikalt. De slog sig ihop med en kvinna vid namn Eva, som bodde i grannområdet, och som även hon hade en dotter – en som också borde ha blivit gift för länge sedan, men som ingen vågade vifta åt. Efter att ha pratat med Viktors föräldrar lyckades Eva av en händelse att stöta på honom på vägen. Hon lockade hem honom under förevändning att han skulle hjälpa henne bära en tung påse. Viktor var en snäll kille, så han gick med på att hjälpa till. Som tack satte Eva honom vid köksbordet och bjöd på konjak, allt i en trivsam atmosfär.
– Vi är vanliga människor, Viktor, sade hon, vänligheten i andra människor uppskattar vi mycket. Vill bjuda dig, för din hjälpsamhet.
Viktor nekade inte; när kvinnan bad så, tog han en klunk, och hon hällde genast upp en till för att få fötterna på jorden.
Då gör dottern Charlotte entré i köket. Viktor log överraskat, och Eva bjöd honom genast in dagen efter till dotterns födelsedagsfest. Viktor, uppvärmd av konjaken, accepterade förstås inbjudan. Varför tveka? Imorgon är det lördag, bra anledning att slå runt.
Och slå runt gjorde han, så mycket att han vaknade upp först nästa morgon hos dem. På måndag åkte han direkt därifrån till jobbet.
På kvällen kom han hem till sina föräldrar och berättade:
– Det verkar som jag har råkat i knipa… Nu måste jag gifta mig…
Föräldrarna andades ut och log lättade.
Tiden fram till bröllopet gick snabbt. När det är mycket att göra, flyger tiden förbi. Det var mycket: boka restaurang, sy kostym och brudklänning, hitta passande ringar, och förskottsbetala transport för brudparet och gästerna… Viktor, som såg sina pengar flyga iväg på saker han inte förstod syftet med, blev bara mer och mer dyster.
Nåväl, han älskade ju inte Charlotte. Det hade han bara sagt som ett skämt efter några glas: “Som en ärlig man borde jag väl gifta mig…”, och nu skulle han lida för att ha slängt ur sig nått dumt.
Charlotte hintade lyckligt:
– Viktor, du måste förbereda brudköpet!
– Vad? protesterade han. – Vilket brudköp? Ska vi inte bara göra det enkelt? Jag möter dig, vi sätter oss i bilen och åker till Skatteverket.
– Nej! envisades bruden. – Jag vill ha det precis som mamma säger.
– Som mamma säger… mumlade Viktor mellan tänderna och mindes åter deras första möte. Han förstod att deras bekantskap var noggrant planerad av hans blivande svärmor.
Men, till slut kom den dagen då Viktor, motvilligt klädde sig som brudgum och åkte till Charlottes hem. Till grannområdet kunde han gått till fots, men så gör man inte. Man ska ju visa upp sig som brudgum.
När han närmade sig porten blev han genast omringad av tärnorna, som begärde betalning för varje trappsteg som ledde honom till lyckan. Han suckade mentalt men gav dem förväg växlade sedlar för att slippa deras krav.
Med varje steg närmade sig den stund då han på Skatteverket skulle behöva ljuga och säga att han älskar Charlotte.
Han steg upp till andra våningen, gick in i den öppna dörren och såg inte en, utan fem brudar ståendes framför honom, alla med ansiktena dolda av vit tyll.
En av tärnorna förklarade viktigpetert:
– Nu måste brudgummen genast gissa vilken av dessa som är din kära Charlotte. För varje fel gissning blir det böter!
– Och ni vill även ha böter? mumlade Viktor, till åskådarnas skratt.
Han stod där en minut med blicken fylld av ogillande, och insåg att hans tid att fly minskade snabbt.
Han bet ihop och tog beslut. Bland flickorna, valde han en som minst liknade Charlotte till kropp och form, greppade hennes hand och utbrast:
– Här är min brud!
Och omedelbart drog han henne mot utgången, utan att släppa hennes hand. Flickan log förtjust, spelade med, utan att förstå vad som hände.
Folk skrattade och ropade:
– Brudgummen har fel! Böter, tiotusen!
När de fortfarande skrek och skrattade, hade Viktor och flickan sprungit ut till bilen och han drog in henne.
– Vad gör ni? undrade flickan då hon satte sig bredvid honom. – Du har fel, jag är inte din brud!
– Jag vet! ropade Viktor nervöst och gav föraren order. – Kör!
Bilen satte sig i rullning och flickan drog av sig duken från ansiktet.
– Vad håller ni på med?! Det är ju fel, stanna bilen!
– Nej, jag har inte fel! utbrast Viktor, med desperat blick mötte hans ögon hennes, fyllda av uppgivenhet.
Kanske läste flickan något begripligt i hans ögon för hon lugnade sig genast och frågade mjukt:
– Är du säker på det här, Viktor?
Viktor, samtidigt fortsatt intensivt stirrande in i hennes ögon, nickade.
– Du älskar alltså inte Charlotte alls? frågade hon.
– Jag av-sky-r henne, uttalade han ord för ord.
– Så vart åker vi nu? undrade flickan.
– Var annars? – svarade chauffören. – Vi åker väl till Skatteverket?
– Nej, snälla… – sa Viktor sorgset. – Vi ska inte dit.
– Jag förstår inte! – Bilen tvärbromsade.
– Jag måste gömma mig från alla… Viktor såg flickan i ögonen, och hon log.
– Vill du att jag ska gömma dig? föreslog hon.
– Stopp, brudpar! ropade föraren upprört. – Varför åker vi inte till Skatteverket? Jag har hela er resväg planerad!
– Oroa dig inte, vi betalar extra, – sa flickan lugnt. – Ta oss bara till denna adress. Hon gav en gata och ett nummer. Viktor bekräftade snabbt: – Ja! Vi betalar! Dubbelt! Men snälla, svara inte om mina släktingar ringer! Snart uppstod stor skandal. Viktors föräldrar och Eva försökte till och med anmäla försvinnandet av brudgummen till polisen, som bara skrattade och gav rådet att kontakta tv istället.
Viktor undvek att komma hem på två veckor, och Emma – det visade sig vara flickans namn – blev fiende nummer ett för Charlotte. Men efter några månader gifte sig Viktor och Emma, kärleken var ömsesidig. Redan kort efter bröllopet blev Viktor en mer ansvarsfull och nykter man. Köpte en bil också. Lägenhet fick de dock leta längre bort, där Eva och dottern bodde.
