Saga gifte sig när hon knappt hunnit fylla arton år, hennes far hade ordnat en make till hennes födelsedag. Familjen hade gott om pengar vad mer kunde man vilja ha för att vara lycklig? Bröllopet var överdådigt, hela byn samlades och dansade utanför det röda trähuset. Bara de nygifta verkade inte riktigt passa in i firandet.
Saga tyckte ändå om sin make, även om han var mer en främling än någon annan. Hennes syster, däremot, hade inte haft samma tur hon blev bortgift med en fyrtioårig man från Kisa. Alla trodde att hon skulle bli kvar som gammelpiga, men till slut hade deras far ändå hittat någon åt henne och lovat en rejäl hemgift.
De unga makarna bodde hos Edvin, där det var trångt men ändå deras eget lilla krypin. Familjeöverhuvudet lovade att när barnbarnen kom, då skulle huset byggas ut.
Svägerskan, Märta, var en märklig kvinna. Hon var äldre än Saga men bodde ändå kvar hos föräldrarna. Hennes far hade också gift bort henne, men maken hade lämnat tillbaka henne tillsammans med packningen efter bara ett år. Märta gick mest och muttrade, ogillade att arbeta och tappade intresset för allt som handlade om släktens fortbestånd. Nu levde hon som en slags ensam saga bland barrträd och sneda väggklockor.
Enligt gammal sed blev en svärdotter inte riktig husmor förrän hon fött sin första son. Innan dess satt man tyst på sin plats, försökte inte ta någon mer luft än nödvändigt. Alla unga kvinnor som flyttade in hos sin make längtade alltså snabbt efter att bli gravida.
Saga följde samma strategi. Märta satte henne på de tuffaste sysslorna tvätt i isvatten och skurning av golv djupt in på nätterna trots att gården hade folk anställda från byn. Men Märta njöt av att trötta ut och förnedra den nya släktingen.
När Edvin fick veta att han skulle bli far lyste han av stolthet nu skulle det bli fart på sakernas tillstånd. Svärföräldrarna blev ståtliga och glada över sin svärdotter. Samma dag åkte de till Byggmax i Linköping och köpte virke ett nytt rum skulle resas! Märta slängde ilsket igen dörren om sig och vred sönder en stol i köket. Hon visste att resten av livet skulle hon knö ihop sig i den lilla kammaren och ta hand om föräldrarna. Inget giftermål på nytt, inget eget hus…
Det gick ett halvår. Saga vaknade ur en dimmig dröm av att någon bultade på dörren. Märta.
Varför ligger du där? Har du gjort allt arbete kanske? Inomhus, ja. Men Edvin vill inte att jag går ut just nu. Visst, du bara latar dig! Vad vill du, Märta? Hur svarar du mig, va? Försöker du redan vifta med husmorsfanan? Kom ihåg att du inte fött en unge än, så du styr ingen här! Det var inte så jag menade … Du är ingen, och din unge är inte heller någon! Begriper du?
Märta tappade fattningen, började kasta porslin och skrek så duken fladdrade. Svärfadern kom rusande, tog sin dotter i armen och drog ut henne. Saga la händerna på magen och blundade. Allt blir bra. Allt måste bli bra.
