Du är storebror, så du måste hjälpa din lillasyster. Du har två lägenheter – ge en till din syster! Vi firade nyligen min svägerskas födelsedag. Alina har aldrig gillat mig, och känslan är ömsesidig. Hela släkten samlades från mormor och farfar till födelsedagsbarnet själv. Alla kände sig självklar skyldiga att gratulera min man på hans systers födelsedag och uttryckte beundran för hans generositet. Vi tog emot gratulationerna, men förstod ingenting. Vi höll i ett kuvert med 500 kronor – lagom gåva, men inget särskilt generöst. Allt klarnade när min svärmor började gratulera. – Markus, din syster fyller år. Hon är fortfarande ensam och saknar partner, du måste ta hand om henne som storebror och ge henne trygghet. Nu äger du två lägenheter, så du ska ge en till Alina. Alla började applådera och jag höll på att ramla av stolen av häpnad över fräckheten. Men det slutade inte där. – Brorsan, ge mig den i det nya huset! När kan jag flytta in? – Jag började reda ut situationen. Jag och min man hade faktiskt två lägenheter. Jag hade ärvt den ena från min mormor, renoverat lätt och hyr ut den. Hyresintäkten går till vårt bolån för lägenheten i det nya huset, där vi bor. Min man har ingen rätt till min arvslägenhet – jag har tänkt ge den till vårt barn, absolut inte till min svägerska. – Glöm det, hyreslägenheten är min och den du drömmer om bor vi i själva. – Du har fel, mitt barn, som min sons fru är allt ni äger gemensamt och din man ska bestämma. – Varsågod och hjälp till hur du vill, men håll dig borta från min egendom! Markus, har du något att säga? – Älskling, vi kan tjäna mer pengar och köpa ännu en lägenhet, så ger vi denna till Alina – det är ju hennes födelsedag. – Menar du allvar? – Jag blev förbluffad. – Om du vill, kan du ge henne en del av vårt gemensamma hem – men först efter att du ansökt om skilsmässa! – Skäms du inte, att prata så med din man? Vill du skilja dig så blir det så! Markus, packa dina saker och kom hem till mamma – och du är både elak och girig! sa min svärmor. Jag lämnade det galna hemmet – jag skulle aldrig stanna bland dem som tror de har rätt att förfoga över min egendom.

Jag sitter här i min lilla hörna och försöker få rätsida på dagens händelser. I dag firade vi min svägerskas födelsedag, och hela släkten hade samlats i Göteborg. Sanna, min svägerska, har aldrig riktigt gillat mig, och jag kan väl inte säga att jag varit speciellt förtjust i henne heller. Födelsedagsfirandet drog till sig allt från morfar och sysslingar till själva huvudpersonen, Sanna. Det är så svenskt: alla kommer, oavsett om de trivs eller inte.

Alla verkade vilja gratulera min man Erik, även om det ju var hans systers dag, och berömde hans generositet. Vi tog emot gratulationerna och försökte förstå varför de hyllade Erik så mycket. Vi hade ju bara gett henne en present ett kuvert med femhundra kronor i. Helt rimligt enligt min åsikt varken snålt eller överdådigt.

Det dröjde inte länge förrän Eriks mor, Annika, höll ett tal för Sanna:

Erik, din syster har ju födelsedag idag. Hon är fortfarande ensam, utan partner, så som storebror måste du se till att hon är trygg och har det bra. Nu när du äger två lägenheter är det självklart att du ger en till Sanna.

Plötsligt applåderade hela rummet. Jag höll på att falla av stolen, så förvånad blev jag över Annika och hela släktens fräckhet. Men detta var bara början.

Brorsan, jag vill ha den nya lägenheten, den i Haga! När får jag flytta in? utbrast Sanna, och jag kände att det var dags att förklara situationen.

Lite bakgrund: Jag och Erik har faktiskt två lägenheter. Den ena är min farmors gamla, som vi renoverat lite och hyr ut. Hyrespengarna går direkt till att betala av bolånet på vår egen lägenhet i Haga, där vi bor själva. Erik har ingen rätt till den ärvda lägenheten, och den är egentligen avsedd för vårt barn så småningom. Att ge bort den till min svägerska är fullständigt uteslutet.

Det får du glömma. Lägenheten vi hyr ut är min, och den du drömmer om är vår och där bor vi, sa jag rakt ut.

Men lilla vän, du är ju gift med min son, alltså är all er egendom gemensam och borde administreras av din man, kontrade Annika.

Jag har inga problem med att hjälpa till efter förmåga men vi pratar inte om min egen egendom! sa jag. Erik, har du något att säga?

Erik log osäkert. Älskling, vi kan väl tjäna ihop mer pengar och köpa en till lägenhet, den kan vi ge Sanna. Det är ju ändå hennes födelsedag.

Jag stirrade på honom. Menar du allvar? Ska du ge bort vår gemensamma lägenhet till din syster? Om så sker, får du dela på boendet först när vi är skilda!

Annika utbrast: Hur kan du prata så till din man? Vill du skiljas så får du det! Erik, du borde packa ihop och flytta hem till din mamma. Du, Linnea du är verkligen sniken!

Efter de orden valde jag att lämna det galna huset. Jag har ingen lust att vara omgiven av människor som tycker sig ha rätten att bestämma över min egendom. Jag får fundera över hur det blivit så här det är verkligen mycket att bearbeta, detta svenska släktliv.