Du är storebror, därför måste du hjälpa din yngre syster – Du har två lägenheter, ge en till din syster! Inte för så länge sedan firade vi min svägerskas födelsedag. Alina har aldrig haft några varma känslor för mig och jag kände likadant. Släkten samlades: från morföräldrar och syskonbarn till huvudpersonen själv. Alla gratulerade min man på hans systers födelsedag och beundrade hans generositet. Vi tog emot gratulationerna tillsammans, men förstod ingenting. Vi höll i ett kuvert med en present på femhundra kronor, lagom för ett sånt tillfälle, men knappast särskilt generöst. Allt blev tydligt när min svärmor började gratulera födelsedagsbarnet. – Markus, din syster fyller år idag. Hon är fortfarande ensam utan partner, så som storebror måste du ta ansvar och se till att hon är trygg. Nu är du ägare till två lägenheter, så ge en av dem till Alina! Alla började applådera, och jag höll på att ramla av stolen av förvåning över denna fräckhet. Men det slutade inte där. – Brorsan, jag vill ha en i det nya huset! Så, när kan jag flytta in? – Jag beslutade att reda ut saken. Jag och min man hade faktiskt två lägenheter. Ena fick jag i arv av min mormor, vi gjorde några mindre renoveringar och hyr ut den. Pengarna vi får därifrån går till att betala lånet på vår nya lägenhet, där vi bor. Min man har ingen rätt till lägenheten jag ärvt och jag planerade att ge den till vårt barn – inte till min svägerska. – Glöm det, för lägenheten vi hyr ut är min, och den du drömmer om bor vi i själva. – Du har helt fel, för du är min sons fru och därför är all er egendom gemensam och ska hanteras av din man. – Jag har inget emot att hjälpa till, men inte med min egendom! Markus, har du något att säga? – Älskling, vi tjänar mer pengar och köper en till lägenhet, den ger vi till Alina – det är ju hennes födelsedag. – Är du allvarlig? – Jag blev förvånad. – Om det verkligen behövs, kan du ge din syster del av vår gemensamma lägenhet först när vi skiljer oss! – Skäms du inte över att prata så med din man? Vill du skiljas så får du det! Min son, du borde packa och komma tillbaka hem till mamma, och du, du är elak och girig! – sa min mans mor till mig. Efter hennes ord lämnade jag det galna huset, för jag tänker inte finnas bland dem som tycker de har rätt att bestämma över min egendom.

Du är storebror, så du måste hjälpa din lillasyster. Du har två lägenheter, ge ett till din syster!

Det började med att jag firade födelsedagen hos min svägerska. Märta hade aldrig haft något vänligt till övers för mig, och jag har, i ärlighetens namn, aldrig känt annat för henne heller. Alla våra släktingar hade samlats från mormor och småkusiner till själva födelsedagsbarnet. Alla tycktes vara skyldiga att gratulera min man på hans systers dag och samtidigt berömma honom för hans storsinthet.

Vi tog emot gratulationerna och förstod ingenting alls. Vi höll en enkel kuvert i handen, med en present på fem hundra kronor. Ganska lagom, tyckte jag, men det var ju ingen särskilt generös gåva. Allt fick sin förklaring när min svärmor ställde sig upp för att tala till Märta.

Gustav, din syster fyller år idag. Hon är fortfarande ensam och har ingen partner. Som storebror borde du ta hand om henne och ge henne trygghet. Du äger ju två bostäder nu, så ge Märta den ena av dem.

Alla applåderade som i förenade drömmar, och jag tappade nästan balansen på stolen av ren häpnad. Men det slutade inte där.

Brorsan, ger du mig lägenheten i det nya huset! När får jag flytta in? Allt kändes märkligt, och jag kände mig tvungen att reda ut saken.

Vi hade faktiskt två lägenheter, min man och jag. Den ena hade jag fått efter farmor gjort lite enkla renoveringar och hyrde ut den. Pengarna gick direkt till att betala vårt bolån för nya lägenheten, där vi faktiskt bodde. Min man hade inga rättigheter till farmors lägenhet, jag hade tänkt lämna den till vårt barn i framtiden, och aldrig till Märta.

Glöm det, den hyreslägenheten är min, och där vi bor nu är vår gemensamma. Märta, du får helt enkelt tänka på något annat.
Du verkar ha missförstått, sa min svärmor, du är ju gift med min son och hela er egendom är alltså gemensam och borde förvaltas av Gustav.

Jag har inget emot att hjälpa, men min egendom är min, och den sköter jag själv! Gustav har du något du vill säga?

Älskling, vi kan ju alltid tjäna lite mer pengar och köpa ännu en lägenhet och ge den till Märta hon fyller ändå år.

Menar du allvar? sa jag förbluffad. Om du ska ge bort något så får det bli efter att vi har skilt oss, och då kan Märta få din del av vårt gemensamma hem!
Är du inte lite väl dryg mot din man nu? Vill du ha skilsmässa får du den! Pojken min, kanske du ska packa dina saker och komma hem till mamma, och du är både fräck och girig! sade min mans mamma till mig.

Efter att ha hört det sade jag hejdå till det galna huset, för jag ville inte längre leva bland människor som tror att de kan bestämma över min egendom som i en märklig och underlig dröm.