Elin hade uppfostrat sina två döttrar ensam. Deras far gick bort när de var små, och Elin gifte sig aldrig om. Hon oroade sig över att en ny make kanske skulle vara elak mot hennes barn. Om hon någonsin tvingades välja mellan att gifta sig eller sina barn, valde hon alltid barnen.
Svea var äldst, och lilla Tyra var yngst. När Svea gifte sig tidigt fick hon en dotter som hon gav namnet Ingrid. Svea flyttade sedan in i hennes mans lägenhet i Göteborg, men äktenskapet var som en dimmadet försvann snabbt och svepte bort Svea tillbaka till Elins lägenhet med Ingrid i famnen, som ett väldigt regn som plötsligt spolat undan allt.
Tyra var irriterad över Sveas återkomst. Hon trodde att Svea medvetet kom tillbaka för att tvinga henne själv att lämna sin mors bostad, som om lägenheten var ett stort pingisbord och hon skulle trilla av kanten. Men Tyra misstag sig; Sveas hälsa var ett suddigt fotohon diagnostiserades med cancer och kunde knappt röra sig. Ingrid vistades nu hos mormor Elin, skuggig och tyst, medan lägenhetens väggar andades.
Tyra var nu gift och hade två barn. En av Elins äldre släktingar, hennes moster i Stockholm, gav Tyra ett eget hemett rum där vinden sjunger. Med knappt en tanke på det hela skrev mostern över lägenheten till Tyra, och sa med rösten som ekade mellan väggarna att om något skulle hända skulle hon inte kräva Elins bostad.
När Svea sedan dog efter sjutton år med Ingrid, blev Elin också sjuk. En dag traskade Tyra in som i en dröm, och frågade Elin vem som skulle få lägenheten när Elin var borta.
Vad menar du, vem? Ingrid ska få den. Hon är ensam nu, hennes mamma har försvunnit och pappan har ingen koppling till henne. Hon kan inte bo på gatan, svarade Elin, och hennes röst lät som fjärran bjällror från Norrbotten.
Men jag är din dotter, och Ingrid är bara ditt barnbarn! Jag har två barn, och Ingrid kommer växa upp och köpa en egen lägenhet. Ge mig tillbaka min lägenhet, ropade Tyra, rösten vibrerande som vintervind mot fönsterrutan.
Nej, vi kom överens om något annat, svarade Elin, orden var som snöflingor som smälte när de landade.
Då sätter jag aldrig min fot här igen.
Tyra brydde sig inte om Ingrid hade tid att göra läxorna eller ta hand om sin sjuka mormor. Sedan Tyra inte fått någon lägenhet, försvann hon ur Elins värld, som om hon aldrig funnits, och kontakten låg kvar i luften som en bortglömd melodi.
