15 mars
Hur mår du, min dotter? Och hur mår pojken? Förresten, har du bestämt dig för ett namn än?
Han har inget namn. Låt hans nya föräldrar välja det de vill sen. Jag lämnar honom, mamma… Jag lämnar honom… Ingen av oss behövs någonstans i hela världen.
Sjuksköterskan lutade sig in:
Sonja, vill du att vi bär in barnet för amning?
Nej, som jag sagt jag ska skriva på papprena.
Hon skakade på huvudet och gick ut. Jag såg hur Sonja vände sig mot väggen och började gråta tyst. Mammorna i rummet utbytte blickar, men fortsatte mata sina små.
Allt gick fort den där natten när Sonja kom in. Pojken, tre kilo femhundra, frisk och fin. Sonja såg på sitt barn och började gråta, men det var inte av glädje på något sätt.
Det gick ju bra, varför gråter du? En rejäl kille har du fått. Ville kanske ha en flicka? Du får komma tillbaka för det nästa gång.
Jag lämnar honom Jag tar inte med honom hem.
Men snälla nån, varför då? Ta tid att tänka. Det här är din lilla pojke Kan du verkligen lämna honom?
På bänken utanför satt Elin, Sonjas rumskamrat, med sin make. Hon berättade glatt om hur deras dotter rynkade på näsan; de skrattade så hjärtligt. Då kom en kvinna in med en påse och bad dem hämta Sonja.
Elin gick och hämtade henne.
Hur är det, min flicka? Och pojken? Har du valt namn nu?
Han har fortfarande inget namn. Låt dom nya föräldrarna välja. Jag lämnar honom, mamma… Vi behövs inte, varken han eller jag.
Sonja gömde ansiktet i händerna och grät. Elin gav sig snabbt av det kändes för privat att bevittna.
Du är inte ensam, flicka lilla. Jag finns här. Och Fredrik… vad ska man säga. Hans nya flickvän fick honom att tro att barnet inte var hans, att du varit otrogen. Han blev arg och stack. Men han kommer nog till sans… Här, jag har med lite godsaker åt dig. Ät, du behöver det. Och kalla pojken Johan.
Sonja gick in med påsen och gömde den i sitt skåp. Jag hörde röster från korridoren, barnen fördes i små sängar.
Är det min pojke?
Ja, det är han.
Ge honom till mig, jag vill försöka mata honom.
Sjuksköterskan lämnade över barnet. Pojken grät så han blev alldeles röd.
Men, men Nu får du mat från mamma.
Sonja försökte trevande lägga honom till bröstet. Elin kom fram och hjälpte. Plötsligt var det tyst, och sonen började snutta nöjt. Sonjas ansikte lystes upp av det första leendet. Så rolig han såg ut, tänkte jag liten och söt och så ivrig.
Nu kom lilla Johan till henne vid varje amning. Sonja började titta på hans söta lilla näsa, hans rynkade ögonbryn.
Var det din mamma som var på besök, Sonja? Så trevlig kvinna.
Nej… det var min ex-svärmor. Mamma dog när jag var liten, pappa var mest ute, så min moster tog hand om mig. Sen gifte jag mig och bodde hos min man. Det var bra tills han träffade en annan.
Han flyttade till henne. Jag förlorade fotfästet, och då kom förlossningen igång.
Vad ska du göra nu, vart tar du vägen med barnet?
Ex-svärmor vill att vi bor hos henne. Hon är ensam, ingen man, och sonen har flyttat och ja, han är min ex. Hon har alltid varit snäll mot mig.
Då ska du flytta in där, hon kommer älska att vara mormor åt lilla Johan. Och din man, han kommer nog förstå vad han gått miste om.
Så blev det. Anna Pettersson, min före detta svärmor, hjälpte till med allt och älskade sitt barnbarn högt.
När Johan fyllde en månad kom Fredrik tillbaka. Sonja var ute och handlade då.
Mamma, jag och Sofia drar till Norge, jobbgrej. Tänkte säga hej då och eh… fråga om pengar, om du har några över.
Nej, inga pengar. Du övergav din gravida fru, pojken var nästan kvarlämnad på BB… Fy dig. Inget av mig får du, det får min sonson. Du får klara dig själv.
Johan började gråta, Anna rusade till spjälsängen.
Ska du inte ens titta på din son? Han är ju din avbild.
Han är inte min… Sonja bedrog mig, varför skulle han vara min?
Du förstår ingenting, Fredrik. Gå, lev ditt liv.
När Anna gick i pension blev Sonja erbjuden hennes jobb. Johan började på förskolan. De tre hade ett bra, varmt liv tillsammans.
Anna, tänker din svärdotter aldrig flytta? Vem har hört att en svärmor och svärdotter bor ihop när sonen fått kicken?
Sonja är viktigare för mig än min son. Och barnbarnet han betyder allt. Jag lever för dem, så håll din tunga i styr, Birgitta.
Grannen såg oförstående ut och gick vidare med sitt. Hon kunde aldrig förstå Anna. Hade det varit hennes son, hade han alltid varit i första rummet.
Jag märkte snart att Sonja börjat göra sig fin igen, och kvällarna var hon ofta ute.
Sonja, vad heter han då?
Vem menar du, mamma?
Ja, han du träffar på kvällarna. Berätta, jag är ju nyfiken.
Det är inget, vi promenerar bara… Han är här på besök hos släkt, vi råkade mötas.
Men vet han om Johan?
Självklart vet han allt.
Bjud hit honom då, du behöver inte gömma någon för mig. Är han snäll, så välkommen.
Anders, som han hette, dök upp med en korg bär och hemmagjord blåbärspaj från sin faster. Till Johan hade han en leksaksbil och en fotboll.
Det blev en trevlig kväll. Anders berättade roliga historier, Sonja skrattade så hon fick tårar i ögonen och det gjorde Anna också. När Anders gått frågade Sonja direkt:
Ja, vad tyckte du, mamma? En fin kille va?
Verkligen, mitt barn. Han verkar trygg, varm och väluppfostrad. Och det viktigaste han älskar dig. Låt honom inte glida iväg!
En månad senare kom Anders och bad Anna om Sonjas hand.
Allt ska bli bra nu. Vi ska bo i Göteborg, jag har stort hus där. Jag älskar både Sonja och Johan som min egen. Ge oss din välsignelse.
Anna vinkade av Sonja, Anders och Johan. De åkte till storstan och lovade skriva och hälsa på. Det är tystare nu utan dem.
Ett år senare kom Fredrik tillbaka, med en liten son på släp. Han var smutsig och såg inte ut att må bra.
Jaha, Vem är du lik egentligen, Fredrik? Din Sofia tvättar väl inga kläder?
Det finns ingen Sofia. Hon gifte sig med en annan, han hade pengar… Vi slösade bort allt jag har inget kvar. Kom att tänka på att jag har en mamma och ett hus.
Tänk att det tog så lång tid för dig att komma på det. Du har inte brytt dig om oss på åratal.
Hon sa också att hon ljög om Johan, att han var min ändå. Nu vill jag träffa honom… Var är han?
Du har själv förstört allt, Fredrik. Sonja är lyckligt gift med en bra man. Johan är hans nu, du har ingen son här längre. Jag ska resa till dem Sonja fick en dotter och behöver hjälp. Du kan bo kvar och ta hand om huset.
Anna satt på tåget och såg ut över landskapet. Vad märkligt livet kan bli, tänkte hon. Att få vara någon till glädje, att kunna hjälpa och stötta det är den största lyckan som finns. Hade jag inte ställt upp för Sonja då, hade våra liv sett helt annorlunda ut.
Och det är just det jag lärt mig: Allting vänder, men du är aldrig ensam så länge du har någon att bry dig om.
