Min lilla, hur mår du? Och pojken, hur går det för honom? Har du hittat något namn än? Nej, han har inget namn. Låt de nya föräldrarna döpa honom som de vill. Jag lämnar honom, mamma Lämnar honom Ingen behöver oss. Vi är ensamma i hela världen.
Saga, ska vi ta in barnet för amning?
Nej, jag sa ju det. Jag kommer skriva på papper om att avsäga mig barnet.
Barnmorskan skakade på huvudet och gick ut. Saga vände sig mot väggen och började gråta. De andra mammorna sneglade på varandra och fortsatte mata sina bebisar.
Saga hade kommit in på natten, allt gick snabbt. Pojken vägde tre kilo och femhundra gram, frisk och fin. När den nyblivna mamman kastade en blick på honom, började hon gråta men inte av glädje.
Men allt har gått bra, varför gråter du? Du fick en sådan stilig pojke också, stark. Du ville kanske ha en flicka? Det kommer en annan gång, du kan alltid få en dotter sedan.
Jag ska lämna honom Tar honom inte med mig.
Men vad säger du nu? Vad är anledningen? Det är ju din son, har du inte ett uns saknad?
Karolina, Sagas rumskamrat på BB, satt med sin man i besökskorridoren och skrattade åt hur deras lilla flicka såg ut när hon snusade. En kvinna kom in med en påse och bad om att få tala med Saga.
Karolina gick till rummet hämtade Saga.
Min lilla, hur mår du nu? Och sonen, har du döpt honom?
Han har inget namn. De nya föräldrarna får bestämma. Jag kommer lämna honom, mamma Ingen behöver oss.
Saga gömde ansiktet i händerna och grät. Karolina nickade åt sin make och gick därifrån, det kändes så obekvämt.
Du är inte ensam, älskling, du har ju mig. Och Henrik är en skitstövel, det är inget att göra åt. Hans älskarinna hetsade upp honom, fick honom att tro att pojken inte var hans, att du varit otrogen. Därför blev han arg och stack. Han kommer nog till sans, ska du se. Här, ta lite fika jag tagit med, du måste få i dig mjölkmat. Döp pojken till Emil.
Saga gick in i rummet, la påsen i nattduksbordet. I korridoren hördes spädbarnsgråt. Hon gick ut.
Är det min?
Ja, det är din.
Låt mig mata honom.
Barnmorskan hämtade pojken, röd i ansiktet av gråt.
Så, så Nu kommer mamma mata dig, lilla vän.
Saga försökte tafatt få till amningen. Karolina kom och hjälpte. Barnet blev lugnt och ett leende spred sig över Sagas ansikte. Så rolig han är ändå, denna lilla krabat, prustar och jobbar på.
Nu bar de alltid in Emil till henne vid matningen. Saga tyckte allt mer om att titta på hans lilla knappnäsa och rynkade panna.
Saga, var det din mamma som hälsade på nyss? Så trevlig kvinna.
Nej, det var min svärmor. Mamma dog när jag var liten, pappa drack och sprang ute, moster fostrade mig. Sen blev jag gift, flyttade till mannen. Det var bra, tills han träffade någon annan.
Han lämnade allt för henne, vill inte veta av mig. Jag bröt ihop, redan då slogs jag av nyheten. Och så började värkarbetet
Vart går du nu med barnet?
Svärmor har erbjudit att jag bor där, hon är själv, maken är borta, sonen har stuckit. Hon har alltid varit snäll mot mig.
Då tycker jag du ska bo där. Hon får hjälpa, och du får avlastning. Och maken kanske kommer till sans.
Saga gjorde som hon blivit föreslagen. Inga, svärmodern, hjälpte henne i allt och älskade Emil.
När Emil fyllde en månad, dök Henrik upp. Saga var inte hemma, hade gått till Coop.
Mamma, jag och Elin ska dra till Norge och jobba, fått jobb där. Ville bara säga hej då. Och Kan jag få låna lite pengar om du har?
Inga pengar får du. Du övergav din gravida fru, hon hade tänkt lämna barnet på BB. Skäms på dig! Jag har ett barnbarn att försörja, du får klara dig själv.
Emil började gråta. Inga gick till vaggan.
Vill du inte ens träffa din son? Han är din avbild.
Det där är väl inte min son Saga sprang omkring, varför skulle det vara mitt barn?
Du är bara dum, Henrik. Gå nu, lev som du vill.
När Inga gick i pension fick Saga hennes jobb. Emil började på dagis och de trivdes så gott, alla tre.
Inga, ska inte din svärdotter snart flytta? Hur kan du stå ut med att bo med henne när din son inte gör det?
Saga betyder mer för mig än sonen. Och mitt barnbarn han är det bästa jag har. För deras skull lever jag.
Grannfrun Märta skakade på huvudet och gick vidare. Hon fattade inte alls hur Inga kunde göra så, sonen borde ju komma först. Men alla är olika.
Inga började märka att Saga gjorde sig fin och stack ut på kvällarna.
Saga, vad heter han nu då?
Vem menar du, mamma?
Han som du träffar och går iväg till Berätta nu, jag vill veta!
Vi bara promenerar Han är på besök hos släktingar, vi träffades av en slump.
Vet han om Emil då?
Självklart.
Ta hit honom så jag får träffa honom då. Det finns inget att dölja om han är bra.
Johan, som Sagas nya vän hette, kom med en korg bär och en sockerkaka hans moster bakat. Till Emil hade han med sig en leksaksbil och en fotboll.
Det blev en trevlig kväll. Johan berättade roliga historier, Saga och Inga skrattade så tårarna kom. När gästen gått frågade Saga på studs:
Vad tyckte du? Är han bra, mamma?
Jo, Saga. Väldigt fin människa, artig och omtänksam. Och viktigast, han älskar dig. Så missa inte lyckan du fått chansen till!
En månad senare kom Johan och bad om Sagas hand.
Ni kan vara lugna. Vi ska bo i Umeå, jag har hus där. Vi älskar varandra och Emil är som en son för mig. Får vi din välsignelse?
Inga vinkade av Saga, Johan och Emil när de flyttade till stan. De lovade komma och hälsa på. Hur skulle hon klara sig utan dem?
Ett år senare dök Henrik upp med en pojke han såg sliten ut.
Min Gud, Henrik, vad har du ställt till med? Ser du ut så där, och vad har din Linnea för kläder på pojken ens?
Det finns ingen Linnea längre, mamma Hon lämnade mig för en annan, jag har inget kvar. Så kom jag ihåg att jag faktiskt har en mamma och ett hem kvar.
Jo, det var på tiden. Du har inte tänkt på mig på åratal.
Och Linnea sa själv att hon ljög då, bara för att splittra oss. Emil är min son trots allt. Var är han?
Du har förlorat din chans. Saga är gift med en god man, lycklig och Emil har fått hans efternamn, så du har ingen son längre. Jag packar nu och åker till dem. Saga fick en flicka, vill hjälpa till och träffa mitt barnbarn. Du kan bo kvar här och se om huset. Förstod du?
Inga satt på tåget och tänkte på livets nycker. Vilken lycka det är ändå, när man betyder något för någon, när man kan hjälpa och stötta som hon en gång stött Saga. Hade hon inte gjort det, vem vet hur det gått för dem alla.
