Victoria stod i dörröppningen och höll hårt i Marks hand. I hennes blick syntes rädsla, benen darrade under henne.
Mamma, det här är min vän. Victoria, sade Mark, som just återvänt från ännu en jobbresa.
Han hade varit borta i två veckor och kom inte hem ensam den här gången. Mark och hans föräldrar bodde i en tvårummare i utkanten av Göteborg. På nätterna fick Victoria sova i Marks rum, medan han själv la sig på en madrass i köket.
Var hittade du henne?, undrade hans mamma. Alla unga nuförtiden verkar bara gå runt i färgstarka kläder och har ringar i ögonbrynen.
Mamma, jag hade tur. Jag lärde känna henne på studenthemmet jag bodde på. Hon växte upp på barnhem.
Nästa morgon kom Marks syster Karin förbi för att prata med mamma.
Var är ungdomarna någonstans?
De gick till Skatteverket för att lämna in en ansökan.
Mark är ju fortfarande så ung. Och varför ska han dra på sig ett barnhemsbarn? Nu får du börja gömma allt värdefullt här hemma, man kan ju aldrig veta vad hon har för sig.
Vad pratar du om? ropade Marks mamma upprört.
Jag har också vuxit upp på barnhem. Menar du att jag skulle vara mindre värd? Pappan försvarade genast Victoria.
Vänta bara! Hennes gener kommer visa sig förr eller senare, fortsatte systern.
Du ska inte ens tänka tanken att prata så där om Victoria! röt hennes far.
Marks föräldrar var övertygade om att deras son hade rätt att välja själv.
De la sig därför inte i. Ungdomarna bestämde sig för att bo kvar hemma till att börja med, sedan tänkte de flytta till något eget när det blev möjligt. I själva verket var Victoria rätt så ovan som inneboende; svärmor tänkte ge upp flera gånger men svärfadern stöttade alltid henne.
Senare berättade Mark att Victoria hade planer på att börja läsa nordiska språk på universitetet. Det skulle innebära att han ensam försörjde dem båda. Naturligtvis var svärmor inte särskilt glad åt idén, men hon protesterade inte. Även hon visste att idag kommer man ingenstans utan utbildning.
Efter en tid fick de hyra en liten etta tillsammans på Hisingen. Victoria började arbeta deltid som vikarie i skolan.
Svärmor tyckte synd om sin son och erbjöd dem att flytta tillbaka till föräldrahemmet ett tag, men svärfadern respekterade parets självständiga beslut.
En dag satte sig systern vid köksbordet med två stekpannor.
Se här, jag säljer en om du vill. Ge den till ungdomarna, för nuförtiden har nästan ingen några pengar och de har det säkert svårt.
Vet du, mina barn klarar sig. Victoria pluggar, hinner städa och laga mat ändå.
Svärmor gav stekpannan till Victoria och förklarade omsorgsfullt hur den skulle behandlas: bara använda träslev, aldrig stålborste.
En vecka senare kom svärmor på besök. Victoria satt i köket och grät.
Biffarna är brända, snyftade hon. Jag råkade göra rent pannan med stålull. Och det var ju din present.
Nej, men lilla du! Sluta gråta nu, försökte svärmor trösta.
Mark fann de två på köksgolvet. Han ville först säga något, men ändrade sig snabbt. De där två klarar sig nog själva, tänkte han.
Nu har arton år gått. Victoria är biträdande rektor. Under alla dessa år har svärmodern kommit att älska henne som sin egen dotter, men systern har förblivit avundsjuk genom livet.
Spelar det verkligen någon roll var någon växer upp, om de är goda och äkta i hjärtat?
