Som ofta som jag har bett min svärmor att sluta dyka upp sent på kvällen, har hon bara ryckt på axlarna. På något oförklarligt sätt tror Ingrid att hon har en laglig rätt att slå upp dörren utan förvarning. Vår lilla son, Oskar, är ett år gammalt och har redan en fast kvällsrutin. Om han inte är i sängkramen runt kl.20 så låter jag honom hellre ligga vaken. Då väntar två timmar av ren helvetesplåga.
Det är lönlöst att förklara för Ingrid att hennes sena besök är en dålig idé. Hon hör inte av sig, oavsett hur ofta jag påminner om att ett ettårigt barn inte är en nattklubb.
Jag jobbar sent, säger hon. Hon stannar en halvtimme, leker, får Oskar att skratta, sedan blir han helt uppjagad och jag sitter i mitten av natten och tröstar en skrikande bebis. Till slut är han både vaken och gnällig.
Vad gör jag nu?
Ikväll började jag som vanligt med att lägga Oskar. Mats och jag hade precis valt en film att se på när vi skulle slappna av. Plötsligt hördes en knackning på dörren. Mats öppnade och där stod hennes mamma, Ingrid, med en påse blöjor under armen.
Jag kan knappt beskriva hur jag kände mig. Jag var rasande. Oskar hade just börjat få sina första tänder och var extra gnällig varje lugn stund var guld värd. Jag tvingade mig själv att hålla lugnet. Det är ju ju min mans mor, trots allt.
Jag låtsas att jag är plågad, rör vid kinden och vrålar:
Du kommer i precis rätt ögonblick! Jag har värk i tanden jag klarar inte av det här. Jag vill inte gå till tandläkaren ensam. Sätt er kvar en stund med Oskar så får vi gå därifrån snart.
Mats förstod knappt vad som hände. Han kastade sig i jackan och vi styrde ut genom dörren.
Vad i hela friden är det här för föreställning? frågade Mats.
Åtminstone får vi gå någonstans utan er, och glöm inte att stänga av telefonen! svarade jag.
Vi kom hem först efter midnatt. Ingrid fick ta en taxi tillbaka till Visby. Oskar låg i sin lilla spjälsäng, men hela lägenheten var ett hav av smutsiga blöjor, kläder och leksaker en riktig kreativ röra.
Svärmodern såg helt påkommen ut. Sminket smet, kjolen var fläckad av babymajs och hon såg ut som om hon precis sprungit ett maraton i en leksaksparti. Sedan dess kommer hon sällan förbi, och när hon gör det är det aldrig så sent som tidigare.
