Det var två veckor sen jag var ute vid mitt lilla torp, och när jag kom tillbaka hade grannen ställt upp ett växthus på min tomt och satt gurkor och tomater.
Du vet, jag har en liten plätt utanför stan ingen kolonilott direkt, bara en bit mark där jag mest vill koppla av. Jag odlar ingenting själv, orkar inte lägga tid på att rensa rabatter och vattna nåt jordgubbsland. Jag har grillen där, en liten paviljong som skydd om det kommer ett regn, och så har jag faktiskt funderat på att bygga ett staket runt hela tomten så småningom.
Så den här helgen stack jag dit, tänkte jag skulle grilla några korvar och bara hänga i lugn och ro, långt från stadens stress. Mina grannar där ute är rätt diskreta, inte så pratsamma eller jobbiga. Förutom en kvinna, Gunhild, på andra sidan vägen hon har alltid haft svårt att förstå varför jag inte odlar något alls. Hennes tomt är överfull av alla möjliga sticklingar, smultron, rosor och potatis. Hon kan stå där hela dagar och prata med blommorna.
Eftersom mitt staket dröjt, kunde Gunhild bara kliva in på min tomt när hon ville. Jag tyckte inte om det ibland parkerade jag bilen, och då gick hon där och inspekterade allting.
En gång frågade jag lite försiktigt:
Är det något som hänt?
Nej nej, jag tänkte bara se var man kunde sätta lite lök. Du har ju så mycket outnyttjad plats här, och det växer ingenting. Skulle det göra dig nåt om jag planterade lite?
Där blev jag helt ställd och hade svårt att säga ifrån, så jag sa bara:
Du kan väl ta en liten plätt om du vill.
Men du kan tro att jag ångrade mig ganska snabbt. Hon höll igång där på min mark halva dagen, och jag fick aldrig en lugn stund när jag var där.
Sen var det min tur att sticka iväg på semester jag åkte ner till västkusten några dagar. När jag väl kom tillbaka till torpet gick jag ut direkt på lördagsmorgonen och fick då en chock; där stod plötsligt ett växthus och några nya odlingsbäddar med gurkor och tomater.
Jag visste exakt vem det var, det är ingen idé att låtsas annat. Jag blev rätt sur och bestämde mig för att det var nog. Så jag messade min kompis Anders, och redan samma dag åkte vi till Jem & Fix, köpte kompostgaller och satte upp ett riktigt staket runt min tomt. Nu kunde Gunhild inte gå in hur som helst längre.
Och helgen därpå dök hon upp och undrade:
Varför har du satt upp staket? Nu kommer jag inte åt mina plantor längre. Tänker du ta hand om dem själv, eller?
Jag tyckte det var rätt magstarkt, så på kvällen monterade jag ned växthuset och hivade över alltihop på hennes sida av staketet. Sedan dess har hon inte ens sagt hej när vi ses.
Så, så kan det gå när man inte sätter gränser från början!
