Det här är inte ens en diskussionsfråga – Nina ska bo hos oss, det är inte ens en diskussion, sa Zakarias och lade bestämt ifrån sig skeden. Han hade inte rört middagen, uppenbart samlade han sig för ett allvarligt samtal. – Vi har ett rum klart, renoveringen blev precis färdig. Så om två veckor flyttar dottern in hos oss. – Har du glömt något? räknade Ksenia tyst till tio innan hon svarade. – Till exempel att rummet egentligen var till för vårt framtida GEMENSAMMA barn? Och har du dessutom missat det faktum att Nina faktiskt har en mamma, som hon borde bo hos? – Jag minns att vi har pratat om barn, nickade Zakarias bistert. Han hade hoppats att hustrun skulle lyda, så att vidare diskussion inte skulle behövas. – Men det kan vi skjuta upp ett par, tre år. Du har ändå studierna kvar, så det passar inte med barn nu. Och Nina vill ändå inte ha några syskon. När det gäller hennes mamma… – Zakarias log snett, – jag tänker ansöka om ensam vårdnad. Det är farligt för flickan att vara ensam med den kvinnan! – “Flickan?” Ksenia höjde förvånat på ögonbrynen. – Är hon inte tolv? Riktigt stor tjej alltså, för övrigt. Och vad är faran? Att din dotter inte får vistas ute efter klockan tio på kvällen? Eller att hon måste göra sina läxor, annars ryker mobilen eller internet? Din exfru måste vara en helig kvinna som inte redan tagit till hårdhandskarna! – Du vet ingenting, fräste Zakarias mellan tänderna. – Nina har visat blåmärken och visat mig sms med förolämpningar och hot! Jag tänker inte låta min dotters liv förstöras! – Men det är ju precis det du gör nu, du låter henne styra dig. Ksenia reste sig lugnt från bordet och lämnade nästan orörd soppa. Aptiten var borta och bara åsynen av den irriterade maken gav huvudvärk. Hon hade blivit varnad – skynda dig inte till giftermål! Lev ihop några år först, känn efter ordentligt… Men nej, hon skulle vara smartast, hon visste minsann vad som var bäst! Dessutom ville hon vara först bland vännerna… Varför var då många bekanta skeptiska till ett hastigt bröllop? Svaret var enkelt – för Zakarias var det andra äktenskapet, han var femton år äldre och han hade redan en ganska vuxen dotter som han avgudade. Tre saker som på egen hand kanske inte var så allvarliga, men tillsammans… närapå en katastrof. De två första orsakerna hade egentligen aldrig stört Ksenia. Tvärtom, hon trivdes med att mannen var äldre och redan hade erfarenhet av familjeliv. Hon visste från första hand att skilsmässan varit ömsesidig och att det inte fanns några kvarstående tvister mellan Zakarias och hans exfru, Annika. Men så var det den tredje orsaken… Nina. En på gränsen till ouppfostrad unge med massor av vilja, som tillbringat nästan hela uppväxten hos mormor eftersom föräldrarna slitit hårt för att ge henne en bra framtid. Skilsmässan mellan föräldrarna bekymrade henne knappt – pappa skulle ju aldrig överge henne, inte ens om han gifte om sig. Men när mamman gifte om sig… där gick gränsen. Inte nog med att styvpappan tog tag i uppfostran, nu var dessutom mamman mycket mer hemma och stöttade honom till hundra procent. Utegångsförbud, läxor, extralärare för att ta igen alla missade ämnen… Allt detta irriterade Nina, som sedan liten var van vid att ägna all tid framför tv:n eller datorn. Så mycket att hon började hitta på historier som fick pappan att bli nervös. Ja, Nina ville flytta till pappa, fullt medveten om att hans jobb gör att hon får vara ensam större delen av tiden. Ksenia räknade hon inte med – hon tänkte definitivt inte lyssna på en styvmor som bara var nio år äldre. Och för att få “ett friare liv” var hon beredd till nästan vad som helst. ********************** – Nina kommer idag. Gör i ordning hennes rum och snälla, reta inte upp henne – flickan har haft det tillräckligt svårt, sa Zakarias bestämt medan han valde slips till sin nya kostym. – Hade jag vetat att Annika skulle börja ge sig på dottern på grund av en ny man… men nu är det för sent att gräla om sånt. – Så du har alltså inte ändrat dig? Du tänker verkligen ta hit din dotter? Ksenia hade hoppats in i det sista att maken skulle misslyckas med det. – Och vem ska hålla koll på henne då? Du kommer ju hem tidigast åtta. – Du får hålla koll, ryckte Zakarias på axlarna. – Hon är inte tre år, hon är rätt självständig. – Jag har tentaperiod snart, du sa själv att jag måste fokusera på skolan, svarade Ksenia hämndlystet. – Det betyder att Nina får hålla sig lugn och inte störa mig när jag pluggar. Hoppas hon kan diska och städa, för det är hennes ära de närmaste veckorna. – Hon är ingen hemhjälp… – Och det är inte jag heller, avbröt Ksenia honom. – Men om hon ska bo här får hon ta ansvar hemma. Och du borde nog prata med din dotter om vilka regler som gäller. ************************ – Pappa, tänker du verkligen låta henne plåga mig? Jag kan knappt gå ut med kompisar, din kära fru har lagt allt hushållsarbete på mig medan hon sitter framför tv:n och myser. Ksenia råkade höra samtalet och kunde inte låta bli att le snett. Javisst, få henne att jobba – snarare flyger jorden ur sin bana först! – Jag ska prata med Ksenia, lovar jag. Men du måste också försöka hitta rätt med henne. Jag förstår att det är tufft, men jag kan inte övervaka dig konstant. Försök hitta ett sätt att komma överens. – Okej, jag ska försöka, muttrade Nina, medveten om att hon inte skulle få något mer gjort hos pappan just nu. – Och är det sant att du har köpt bil till henne? – Ja, varför undrar du? – Inget särskilt! Men du sa att du inte hade råd att skicka mig utomlands på lovet – och jag har drömt om det så länge! – Du kan ändå inte resa själv, kom ihåg att du bara är tolv, och jag jobbar. Vi reser hela familjen i sommar. – Men jag vill inte med hela familjen! Du älskar mig inte alls, eller hur? – flickan snyftade tydligt – Varför tog du mig från mamma då? Din kära hustru störs bara av mig och du själv är alltid upptagen… Där slutade Ksenia lyssna. Hon insåg att Nina skulle få sin vilja igenom, vad det än gällde. Och inte bara resan. Den listiga flickan ville bli av med ännu en rival om pappas pengar. Och det såg ut att kunna lyckas. Efter att ständigt ha fått kritik från maken bestämde sig Ksenia – blir det ett gräl till så blir det skilsmässa. Och som ett sista litet stick skulle hon påminna Nina om att även efter en skilsmässa skulle Zakarias tvingas betala underhåll. Som ett sorts “barnbidrag”. ********************** Ja, Ksenia fick rätt – kvällen blev en enda lång rad av anklagelser. Hon lyssnade lugnt och sa sedan att hon tänkte ansöka om skilsmässa. – Jag vill ha ett lugnt liv, inte höra spydigheter dagarna i ända. Och ja, jag sa ju att det var en dålig idé att låta dottern styra familjen, sa hon och såg Ninas triumferande leende. Hon skyndade sig att dra ner henne på jorden. – Och du ska inte vara för glad – man vet aldrig hur livet blir. Till exempel kan jag ge din pappa ett ultimatum: Om han vill träffa vårt barn – sa hon och smekte magen demonstrativt – så måste du tillbaka till din mamma. Eller något liknande. Medan Nina försökte hitta ord och Zakarias insåg vad som hänt, tog Ksenia sin redan packade väska och lämnade lägenheten. Egentligen var hon inte gravid, men hon ville att flickan skulle bli nervös. Och lära mannen en läxa – han kunde inte ett dugg om barnpsykologi… Det här är inte ens en diskussionsfråga – när vuxna fattar dåliga beslut om barnen

Linnéa ska bo hos oss, det är inte en diskussionsfråga, sade Zackarias och la ifrån sig skeden på bordet. Han hade knappt rört maten, uppenbarligen förberedd på en allvarlig konversation. Rummet är klart, renoveringen gick ju precis färdigt. Så om två veckor flyttar min dotter in hos oss.

Har du glömt något? frågade jag, Klara, och räknade tyst till tio innan jag öppnade munnen. Till exempel att vi gjorde i ordning det där rummet till vårt framtida GEMENSAMMA barn? Och att Linnéa faktiskt har en mamma, hon borde bo med?

Jag minns att vi har pratat om att skaffa barn, nickade Zackarias dystert. Han hade nog hoppats att jag bara skulle hålla med honom, så slapp vi diskutera saken vidare. Men det kan vänta några år. Du ska ju dessutom avsluta dina studier först, nu är inte tid för barn. Och Linnéa vill ändå inte ha några syskon. Vad gäller hennes mamma Han sneglade snett. Jag ämnar ansöka om att mamma förlorar vårdnaden. Det är inte tryggt för Linnéa att vara kvar där!

Inte tryggt? Jag höjde på ögonbrynen. Är hon inte tolv år? Nästan vuxen i det här landet. Vad är så farligt? Att hennes mamma inte låter henne vara ute efter tio på kvällen? Eller att läxor måste göras, annars ryker mobilen bort? Din exfru verkar ju nästan helgonlik, hon har inte ens tagit till skärp!

Du har ingen aning, morrade Zackarias. Linnéa har visat blåmärken, visat meddelanden med elaka ord och hot! Jag tänker inte låta min dotter gå under!

Det är just det du gör nu, när du dansar efter hennes pipa.

Jag reste mig tyst från bordet, lämnade soppan kall. Aptiten var som bortblåst och synen av min irriterade make gav mig huvudvärk. Det var många som varnat mig skynda inte till äktenskapet! Bo ihop ett tag, testa känslorna Men jag var förstås klokast av alla. Jag visste väl bäst hur saker och ting skulle vara! Och det kändes viktigt att hinna före kompisarna.

Men varför var folk egentligen skeptiska? Svaret är ganska solklart för Zackarias är det andra äktenskapet, han är femton år äldre än jag och har en dotter, ganska stor dessutom, som är hans ögonsten. Tre småsaker, men sammantaget ett nästan ohanterligt paket.

De första anledningarna störde mig egentligen inte. Jag tyckte det var tryggt att Zackarias var äldre och faktiskt hade erfarenhet av familjeliv. Och skilsmässan från Elsa var odramatisk, de var överens, ingen bitterhet fanns.

Men den tredje anledningen Linnéa. Ett bortskämt, trotsigt barn som tillbringat större delen av sitt liv hos farmor eftersom båda föräldrarna jobbade hårt för att ge henne goda förutsättningar. Deras skilsmässa bekymrade henne inte mycket; hon visste att pappa aldrig skulle överge henne, inte ens om han gifte om sig. Men när mamman gifte om sigdå blev det svårt.

Nya maken blev hård, mamman bytte jobb och kom hem oftare och plötsligt infördes regler: utegångsförbud, läxläsning, och privatlärare eftersom Linnéa hade svårt i skolan. För en flicka som alltid fått göra vad hon ville framför TV och dator blev det olidligt. Så mycket att hon började hitta på små historier som gjorde pappan bekymrad.

Linnéa ville såklart helst bo hos pappa, och hon förstod också att hans arbete skulle innebära att hon fick mycket fritid jag fanns inte ens med i hennes beräkningar, och min auktoritet tänkte hon ignorera. Jag är ju bara nio år äldre än henne.

Och för frihetens skull var hon villig att göra vad som helst.

**********************

Linnéa kommer i dag. Gör i ordning rummet och snälla, reta henne inte hon har haft det tufft, konstaterade Zackarias medan han valde slips till nya kostymen. Om jag hade vetat att Elsa skulle börja trycka ner vår dotter för en ny man men vad hjälper det att tänka så i efterhand?

Så du har bestämt dig? Du ska verkligen ta hit henne, frågade jag, fortfarande med en gnutta hopp att han skulle ändra sig. Och vem ska ta hand om henne? Du kommer hem tidigast vid åtta.

Du, så klart, ryckte han på axlarna. Hon är tolv, självständig nog.

Min tenta är snart, påminde jag honom vasst. Jag måste fokusera på studierna. Hoppas hon kan diska och städa, för de närmaste veckorna är det hennes jobb.

Hon är väl ingen städerska

Inte jag heller, avbröt jag hans protest. Men bor hon här, så hjälps vi åt. Du får diskutera reglerna med din dotter.

************************

Pappa, tänker du låta henne trampa på mig? Jag får aldrig vara med kompisar, hon lägger över allt städ på mig och sitter själv framför TV:n och flinar.

Jag råkade höra dem prata i hallen och log snett inifrån mitt rum. Skulle jag ens lyckas få Linnéa att hjälpa till? Möjligen byter solen plats med månen innan det händer!

Jag tar ett snack med Klara, lovar Zackarias. Men du måste försöka funka med henne. Linnéa, jag vet det är tufft, men jag hinner inte övervaka dig. Pröva att visa Klara att du är en bra tjej.

Okej, jag FÖRSÖKER, muttrade Linnéa, men fattade att det var lönlöst att tjata mer. Stämmer det att du köpt bil till henne?

Ja, varför undrar du?

Inget särskilt! Men till mig sa du att du inte hade råd att skicka mig utomlands på lovet. Och jag har så gärna velat det!

Du kan ändå inte resa själv, du är bara tolv. I sommar reser vi tillsammans som familj.

Men jag vill inte åka med familjen! Du älskar mig inte, eller hur?! Tänker du på det varför tog du ens mig från mamma? Din fru vill bara bli av med mig och du bara jobbar

Sen slutade jag lyssna. Jag förstod Linnéa får alltid som hon vill, inte bara när det gäller resor. Hon är slug nog att försöka rensa bort ytterligare en konkurrent om pappas pengar. Och hon kommer antagligen lyckas.

Jag orkade inte med fler konflikter, och bestämde mig en sista storsmäll, sen får det vara nog. Och till sist skulle jag ge henne en sista liten käftsmäll genom att påminna om att även efter skilsmässan skulle Zackarias ändå tvingas betala underhåll.

**********************

Och visst fick jag rätt kvällen fylldes av klagomål. Jag lyssnade, tog ett djupt andetag och sa lugnt att jag tänkte ansöka om skilsmässa.

Jag vill leva lugnt, slippa all skit. Och ja, jag varnade dig för att fjäska för din dotter är en usel idé, sa jag, och såg hur Linnéas min förbyttes från triumferande till orolig. Och gläd dig inte för mycket, Linnéa, du vet aldrig vad livet har att bjuda på. Jag kan mycket väl ge din pappa ett ultimatum: om han vill träffa vårt barn, måste han skicka dig tillbaka till din mamma. Eller nåt liknande.

Linnéa stod tyst och Zackarias såg chockad ut. Medan de försökte hitta ord, tog jag min redan packade väska och gick. Sanningen var att jag inte var gravid jag ville bara sätta dit den där ungen och ge Zackarias en läxa han förstår sig verkligen inte på barnpsykologi.

Jag har lärt mig att ibland måste man lyssna på varningarna. Kärlek räcker inte alltid. Och en bonusdotter kan ställa till med mycket mer än man tror.

Bedöm artikeln
( No ratings yet )
Det här är inte ens en diskussionsfråga – Nina ska bo hos oss, det är inte ens en diskussion, sa Zakarias och lade bestämt ifrån sig skeden. Han hade inte rört middagen, uppenbart samlade han sig för ett allvarligt samtal. – Vi har ett rum klart, renoveringen blev precis färdig. Så om två veckor flyttar dottern in hos oss. – Har du glömt något? räknade Ksenia tyst till tio innan hon svarade. – Till exempel att rummet egentligen var till för vårt framtida GEMENSAMMA barn? Och har du dessutom missat det faktum att Nina faktiskt har en mamma, som hon borde bo hos? – Jag minns att vi har pratat om barn, nickade Zakarias bistert. Han hade hoppats att hustrun skulle lyda, så att vidare diskussion inte skulle behövas. – Men det kan vi skjuta upp ett par, tre år. Du har ändå studierna kvar, så det passar inte med barn nu. Och Nina vill ändå inte ha några syskon. När det gäller hennes mamma… – Zakarias log snett, – jag tänker ansöka om ensam vårdnad. Det är farligt för flickan att vara ensam med den kvinnan! – “Flickan?” Ksenia höjde förvånat på ögonbrynen. – Är hon inte tolv? Riktigt stor tjej alltså, för övrigt. Och vad är faran? Att din dotter inte får vistas ute efter klockan tio på kvällen? Eller att hon måste göra sina läxor, annars ryker mobilen eller internet? Din exfru måste vara en helig kvinna som inte redan tagit till hårdhandskarna! – Du vet ingenting, fräste Zakarias mellan tänderna. – Nina har visat blåmärken och visat mig sms med förolämpningar och hot! Jag tänker inte låta min dotters liv förstöras! – Men det är ju precis det du gör nu, du låter henne styra dig. Ksenia reste sig lugnt från bordet och lämnade nästan orörd soppa. Aptiten var borta och bara åsynen av den irriterade maken gav huvudvärk. Hon hade blivit varnad – skynda dig inte till giftermål! Lev ihop några år först, känn efter ordentligt… Men nej, hon skulle vara smartast, hon visste minsann vad som var bäst! Dessutom ville hon vara först bland vännerna… Varför var då många bekanta skeptiska till ett hastigt bröllop? Svaret var enkelt – för Zakarias var det andra äktenskapet, han var femton år äldre och han hade redan en ganska vuxen dotter som han avgudade. Tre saker som på egen hand kanske inte var så allvarliga, men tillsammans… närapå en katastrof. De två första orsakerna hade egentligen aldrig stört Ksenia. Tvärtom, hon trivdes med att mannen var äldre och redan hade erfarenhet av familjeliv. Hon visste från första hand att skilsmässan varit ömsesidig och att det inte fanns några kvarstående tvister mellan Zakarias och hans exfru, Annika. Men så var det den tredje orsaken… Nina. En på gränsen till ouppfostrad unge med massor av vilja, som tillbringat nästan hela uppväxten hos mormor eftersom föräldrarna slitit hårt för att ge henne en bra framtid. Skilsmässan mellan föräldrarna bekymrade henne knappt – pappa skulle ju aldrig överge henne, inte ens om han gifte om sig. Men när mamman gifte om sig… där gick gränsen. Inte nog med att styvpappan tog tag i uppfostran, nu var dessutom mamman mycket mer hemma och stöttade honom till hundra procent. Utegångsförbud, läxor, extralärare för att ta igen alla missade ämnen… Allt detta irriterade Nina, som sedan liten var van vid att ägna all tid framför tv:n eller datorn. Så mycket att hon började hitta på historier som fick pappan att bli nervös. Ja, Nina ville flytta till pappa, fullt medveten om att hans jobb gör att hon får vara ensam större delen av tiden. Ksenia räknade hon inte med – hon tänkte definitivt inte lyssna på en styvmor som bara var nio år äldre. Och för att få “ett friare liv” var hon beredd till nästan vad som helst. ********************** – Nina kommer idag. Gör i ordning hennes rum och snälla, reta inte upp henne – flickan har haft det tillräckligt svårt, sa Zakarias bestämt medan han valde slips till sin nya kostym. – Hade jag vetat att Annika skulle börja ge sig på dottern på grund av en ny man… men nu är det för sent att gräla om sånt. – Så du har alltså inte ändrat dig? Du tänker verkligen ta hit din dotter? Ksenia hade hoppats in i det sista att maken skulle misslyckas med det. – Och vem ska hålla koll på henne då? Du kommer ju hem tidigast åtta. – Du får hålla koll, ryckte Zakarias på axlarna. – Hon är inte tre år, hon är rätt självständig. – Jag har tentaperiod snart, du sa själv att jag måste fokusera på skolan, svarade Ksenia hämndlystet. – Det betyder att Nina får hålla sig lugn och inte störa mig när jag pluggar. Hoppas hon kan diska och städa, för det är hennes ära de närmaste veckorna. – Hon är ingen hemhjälp… – Och det är inte jag heller, avbröt Ksenia honom. – Men om hon ska bo här får hon ta ansvar hemma. Och du borde nog prata med din dotter om vilka regler som gäller. ************************ – Pappa, tänker du verkligen låta henne plåga mig? Jag kan knappt gå ut med kompisar, din kära fru har lagt allt hushållsarbete på mig medan hon sitter framför tv:n och myser. Ksenia råkade höra samtalet och kunde inte låta bli att le snett. Javisst, få henne att jobba – snarare flyger jorden ur sin bana först! – Jag ska prata med Ksenia, lovar jag. Men du måste också försöka hitta rätt med henne. Jag förstår att det är tufft, men jag kan inte övervaka dig konstant. Försök hitta ett sätt att komma överens. – Okej, jag ska försöka, muttrade Nina, medveten om att hon inte skulle få något mer gjort hos pappan just nu. – Och är det sant att du har köpt bil till henne? – Ja, varför undrar du? – Inget särskilt! Men du sa att du inte hade råd att skicka mig utomlands på lovet – och jag har drömt om det så länge! – Du kan ändå inte resa själv, kom ihåg att du bara är tolv, och jag jobbar. Vi reser hela familjen i sommar. – Men jag vill inte med hela familjen! Du älskar mig inte alls, eller hur? – flickan snyftade tydligt – Varför tog du mig från mamma då? Din kära hustru störs bara av mig och du själv är alltid upptagen… Där slutade Ksenia lyssna. Hon insåg att Nina skulle få sin vilja igenom, vad det än gällde. Och inte bara resan. Den listiga flickan ville bli av med ännu en rival om pappas pengar. Och det såg ut att kunna lyckas. Efter att ständigt ha fått kritik från maken bestämde sig Ksenia – blir det ett gräl till så blir det skilsmässa. Och som ett sista litet stick skulle hon påminna Nina om att även efter en skilsmässa skulle Zakarias tvingas betala underhåll. Som ett sorts “barnbidrag”. ********************** Ja, Ksenia fick rätt – kvällen blev en enda lång rad av anklagelser. Hon lyssnade lugnt och sa sedan att hon tänkte ansöka om skilsmässa. – Jag vill ha ett lugnt liv, inte höra spydigheter dagarna i ända. Och ja, jag sa ju att det var en dålig idé att låta dottern styra familjen, sa hon och såg Ninas triumferande leende. Hon skyndade sig att dra ner henne på jorden. – Och du ska inte vara för glad – man vet aldrig hur livet blir. Till exempel kan jag ge din pappa ett ultimatum: Om han vill träffa vårt barn – sa hon och smekte magen demonstrativt – så måste du tillbaka till din mamma. Eller något liknande. Medan Nina försökte hitta ord och Zakarias insåg vad som hänt, tog Ksenia sin redan packade väska och lämnade lägenheten. Egentligen var hon inte gravid, men hon ville att flickan skulle bli nervös. Och lära mannen en läxa – han kunde inte ett dugg om barnpsykologi… Det här är inte ens en diskussionsfråga – när vuxna fattar dåliga beslut om barnen