Det var redan skymning över Stockholm när Rickard, svärsonen, hjälpte sin svärmor Elsa in över tröskeln. Han ställde försiktigt ner två väskor i hallen innan han gick för att hälsa på sin fru, Majken.
När Majken såg sin gamla mamma stå där, kände hon en våg av hopplöshet skölja över henne. Rösten darrade när hon utbrast:
Så nu måste jag alltså ta hand om dig resten av livet? Du kommer väl aldrig vilja åka tillbaka till Leksand igen
För inte så länge sedan hade jag hört historien om min gamla väninnas bryska sätt gentemot sin åldrande mor. Det är trots allt skönt att det hela slutade väl. I slutändan var det Rickard som såg till Elsa han ordnade plats åt henne på ett fint privat vårdhem i centrala Stockholm som han betalade själv. Majken visste dock ingenting om detta förrän Elsa skrevs ut från kliniken igen.
När Rickard, Majkens man, återvände hem med svärmor tog han Majken åt sidan:
Din mamma mår bra nu, jag har ordnat allt hon behöver. Men hon måste övervakas ett tag, så hon får bo här hos oss ett tag. Det är väl okej med dig?
Man hade kanske förväntat sig att Majken själv skulle fråga sin make detta. Det gällde ju ändå hennes egen mamma. Men istället för ett tack för allt Rickard gjort, bröt Majken ut i en ilsken och förvirrande scen:
Mamma, jag har precis flyttat till Stockholm, börjat bygga upp mitt eget liv, och nu dyker du upp här! Du vill bo under samma tak som jag! Ska jag ta hand om dig varje dag nu tänker du aldrig åka tillbaka till ditt hus på landet?
Elsa, folkpensionär, blev förstås ledsen av dotterns hårda ord, men mest förvånad av alla blev Rickard. Nu såg han sin fru visa vem hon egentligen var den sanningen hade han aldrig sett under frieriets tid.
Tårögd började Elsa packa sina saker för att återvända till Dalarna. Majken själv smällde igen dörren så det skallrade i lägenheten och försvann bort till sin väninna för natten.
När Majken sent omsider kom hem igen låg hennes egna väskor redo i hallen, tillsammans med en tågbiljett till Leksand och en lapp. Förvirrad vände hon sig till Rickard:
Vad har inte mamma rest än? Eller ska du någonstans?
Nej, svarade Rickard tyst, det där är dina saker. Biljetten är till dig. Kanske borde vi bo isär ett tag. Jag har länge drömt om barn, men idag insåg jag att jag inte kan ha barn med en kvinna som behandlar sin egen mamma så här. Tänk över vad du gör, Majken. Bo ett tag där du växte upp, så stannar din mamma här med mig. När du är redo och verkligen förstår då är du välkommen hem igen.
Majken blev stående överrumplad. Hon kunde aldrig föreställa sig att hennes make skulle fatta ett sådant beslut.
