Det är ditt fel! med hopknipna läppar betraktar svärmor hur Elin diskar. I rummet intill hostar treåriga Märta så hon nästan kiknar.
Om du bara hade tagit hand om barnet ordentligt, om du hade märkt hostan i tid istället för att behandla med en massa trams…
Jag gav henne det barnläkaren skrev ut, försöker Elin försvara sig.
Det borde varit penicillin! Nu får du ge sprutor bara för att du är en urusel mamma. En hel generation utan vett har det blivit! Ni kan ingenting! Tänker aldrig på något, era egna barn betyder inget för er. När jag tog hand om din man som liten
Elin stänger av kranen och lämnar snabbt köket. Tårarna bränner under ögonlocken. I fem år har hon fått höra att allt är hennes fel, att hon är dum, alltid gör fel. Men hennes största misstag var ändå att hon lät sig övertalas av Viktor att bo hos hans föräldrar tills vi hittar eget.
Det framtida boendet är inget annat än en grop i leran på hyrd mark någon utveckling i byggandet blir det aldrig. Enligt maken är det förstås Elins fel, för att hon ville ha barn tätt och egentligen gjorde det mot hans vilja.
Alla hennes förslag om att hyra lägenhet avfärdas med en axelryckning:
Jag tänker inte kasta bort pengar på hyra till främlingar.
Elin suckar uppgivet och föreslår annat:
Kan vi inte köpa ett litet hus för barnbidraget? Det finns både statligt och regionalt
Vad får man för pengarna? Ett ruckel? Nä, barnbidraget ska gå till vårt bygge. När sommaren kommer, då…
Sommaren kommer och går, men bygget står still och Elin vägrar pumpa in sina pengar. Så här lever de vidare…
Viktor, kan du ha Märta en stund medan jag hämtar Oskar på förskolan? frågar hon medan han sparkar av sig skorna i hallen, surmulen.
Och om hon får feber då?
Det tar en halvtimme bara.
Nej, fråga inte ens. Tänk om…
Hon klär Märta i tysthet. Vägen till förskolan är bara lite över en kilometer. Märta får luft och Oskar blir glad…
Jag sa ju att du inte behövde lämna Oskar idag! Han kunde varit hemma. Du bara vill bli av med barnen, grymtar Viktor bakom henne i trappan.
Jaja, mitt eget fel som vanligt, suckar Elin utan glädje.
På kvällen sitter hon vid datorn, barnen leker stilla bredvid.
Jobbar du? frågar Viktor snett bakom hennes rygg. När är maten klar?
Elin smäller igen locket till laptopen.
Kollade du på lägenheter igen? Viktor blir misstänksam. Snart är huset klart ändå, glöm sånt.
Elin nickar knappt.
Mamma, mitt torn blir inget! Och det är DITT fel! utbrister Märta och bryter ut i högljudda tårar.
Ja, mamma är sådan hjälper dig inte att bygga torn, bara lat, skrattar Viktor självgott med dottern.
Elin ser på dem och vet. Nu har måttet runnit över. Hon är ett hinder även för dottern. Alltid och i allt den skyldiga…
Nästa morgon lämnar hon inte Oskar på förskolan.
Svärmor snörpar på munnen när Elin packar ner barnens saker efter frukost, men låter bli att fråga.
Vi ska till vårdcentralen, mumlar Elin, van att alltid behöva redovisa.
De kommer hem sent, skyller på ett besök hos öronläkaren. Barnen skrattar, fnissar, Elin försöker dämpa dem.
Pappa, vet du var vi varit idag? ropar Märta.
Var då?
Tänker inte säga mumlar flickan under mammans stränga blick.
Hon säger inget, instämmer kloke Oskar. Det är en överraskning till din födelsedag.
Nästa dag är Elin och barnen spårlöst borta.
Ingen reagerar förrän på kvällen, när Viktor kommer hem från jobbet.
Mamma, vad blir det till middag?
Fråga din fru. Hon gick ut med barnen i morse och har inte synts till. Jag steker ägg, för din fru bryr sig tydligen inte om dig.
Kanske är de på vårdcentralen… muttrar Viktor och går in i sovrummet. Det är rent, välstädat Elin sköter alltid sitt. Men något saknas. Han sätter sig i soffan och förstår direkt: Märta har alltid sitt meterlånga gosedjurs-kattbröd här, men nu är den borta. Den följer inte med till läkaren och brukar aldrig lämna rummet.
Viktor går oroligt omkring. Han slår upp garderobsdörren: bara Elins vinterkappa hänger kvar. Resten av hennes kläder är borta. Barnens kläder och leksaker har också försvunnit.
Mamma! Mamma, Elin har stuckit! säger han och stirrar tomt ut i luften.
Äsch, hon har säkert bara gått ut en sväng. Vart skulle hon annars ta vägen? svarar svärmor, medan hon vänder äggen i pannan.
Men mamma, hon har tagit alla saker, garderoben är tom!
Och barnen? Ring henne på en gång!
Några sekunder senare står hon chockad vid den halvfulla garderoben, mumlar om dumheten i att lämna män som Viktor och att Elin måste ha blivit knäpp av att gå hemma.
Viktor ringer förgäves Elins telefon är avstängd.
Hur kunde du missa att hon bar ut allting? undrar Viktor.
Jag var ju och handlade… Elin är inte klok, vi måste hitta henne och ta barnen!
Hur då? Ska du själv ta hand om dem?
Nej, självklart inte. Det finns ju förskola.
Och eftermiddag? Helger? Om de blir sjuka?
Du får väl anställa en barnflicka.
Vet du vad det kostar?
Då får de väl bo på institution så länge.
Viktor håller sig för pannan.
Äggen bränns vid, det blivit mörkt ute. Mor och son sitter vid köksbordet, funderar vad de ska göra.
Vad var det hon saknade, egentligen? klagar Viktor. Bara gå så där, utan att säga något. Hon har säkert hittat någon annan man?
Vem skulle vilja ha henne?
Hur ska hon klara sig? Hon har ju inget jobb.
Jag sa ju att barnbidraget skulle gått till huset. Nu har vi förlorat det med Elin. Hon köper väl något ruckel och sitter där.
Hon kommer tillbaka, ska du se. Några dagar på knäckebröd sen kryper hon tillbaka… menar Viktor osäkert.
Och du tar tillbaka henne bara så där? Nej, du måste visa vem som bestämmer. Hon ska be om ursäkt, förnedra sig. Barnen tar vi ifrån henne. Så hon fattar att hon är ingen. Vem tror hon att hon är…
Mamman maler på. Viktor går hungrig till sängs, säker på att Elin återvänder inom några dagar och ursäktar sitt dumma beteende. Några försök att söka efter henne gör han inte.
Istället kommer det ett brev. Rekommenderat. Elin har lämnat in skilsmässopapper på egen hand.
Mamma, de skriver att jag måste till tingsrätten, berättar Viktor.
Gå inte. Utan ditt medgivande skiljer de er inte. Har du försökt hitta henne?
Nej.
Men gör det då! Vi måste övertala henne. Annars börjar folk snacka, jag sa ju redan att Elin och barnen var på semester. Kom hem med blommor och be om ursäkt.
Ursäkta för vad? ryter Viktor.
Något hittar ni väl…
…Elin dyker plötsligt upp. Viktor ser henne när han går till ICA efter jobbet med mammas inköpslista.
Klockan närmar sig sex, och där är Elin, helt öppet, lekande med barnen i Stadsparken. Viktor håller sig undan för att inte brusa upp eller skrämma bort dem han följer på avstånd.
Elin ser lugn ut, de dricker Festis, skrattar. Hon verkar lycklig. Hungrig och desperat är hon inte direkt hon har ingen tanke på att återvända och be om nåd.
Tänk om jag måste betala underhåll till henne efter skilsmässan! tänker Viktor förfärat.
Han får öka takten för att hinna ikapp när de går in i porten till ett miljonprogramshus.
Oskar, Märta, hur har ni haft det? Saknat pappa?
Barnen trycker sig mot Elin. Oskar frågar tyst:
Mamma, vi ska väl inte till farmor?
Nej, såklart inte, älskling…
Har du vänt barnen mot mig? ryter Viktor, Du stack bara! Vad är det för fel här? Du lever som en prinsessa, ändå ansöker du om skilsmässa! Har du hittat nån annan karl? Tänkte du leva vidare på nån annans bekostnad? Otacksamma människa. Jag tar barnen från dig, fattar du det!?
Elin ler lugnt:
Vänta, jag hämtar deras saker då.
V…Varför det?
Ska du ta dem utan kläder? Märta kan ju inte sova utan sin katt, det vet du väl.
Du driver bara med mig! Jag ska…
Elin backar från honom. Nyfikna grannar samlas sakta på gården.
Vilket nummer bor du på då? Viktor nickar mot porten.
Gå hem, Viktor. Vi ses i tingsrätten.
Du får inte ett öre! Lägenheten är min, mitt landställe delas inte, huset har jag börjat bygga själv. Du har inget där, hör du det!?
Elin ser tyst på hans vreda ansikte och förstår att hon borde sett igenom honom från början. Fem år av väntan på något som aldrig ändrades…
Ska vi ringa polisen? undrar Elins nya granne.
Vid ordet polisen tystnar Viktor, slänger ut en sista kommentar:
Lev som du vill då! Ditt eget fel!
Elin skrattar för första gången på länge befriat. Hon kramar barnen. De går in. Lägenheten är hyrd och enkel, men för första gången på fem år känner Elin sig fri och hemma. Nu bestämmer hon vad de ska äta, när de ska städa och leka. Viktor oroar sig i onödan Elin har jobbat som frilansare länge, byggt hemsidor åt företag, pluggat medan barnen sov för hon visste redan länge att tålamodet snart skulle ta slut…
Snart blir det skilsmässa. Viktor på mammans inrådan dyker inte ens upp till förhandlingarna. Det skjuts upp gång på gång, men efter någon månad kommer brev från tingsrätten: skilsmässan är genomförd ändå.
På sonens födelsedag dyker Viktor inte upp, med argumentet att han ändå betalar underhåll.
Ytterligare några månader senare köper Elin äntligen en liten tvåa i utkanten av staden och flyttar dit med barnen.
Hon hör från bekanta att Viktor letar ny fru, men underligt nog flyr alla kandidater.
Och bara i mardrömmarna hör Elin fortfarande exmakens hånfulla röst: det är allt ditt fel…
