Fattiga lilla lammet
Hej mamma och pappa! ropade Matilda glatt när hon stormade in genom dörren på söndagsförmiddagen. Jag ska gifta mig! Erik friade och jag sa ja direkt utan att blinka.
Men lilla Matilda, du har blivit vuxen på riktigt nu, utbrast Lena och slog händerna för kinderna. Hennes man Gunnar satt tyst och såg allvarlig ut, tuggade på beskedet som om det låg stekt sill i tankarna.
Ja men, vad trodde ni? ryckte Matilda på axlarna. Jag tog ju examen förra året, och nu jobbar jag i Göteborg. Erik jobbar också, så vi bestämde oss för att slå till.
Föräldrarna visste redan om Erik, stadspojken med god uppfostran. Han bodde med sin mamma Barbro i Alingsås. De hade haft ett gott öga till honom, ingen anledning till oro.
Lena och Gunnar tog på sig ansvaret för bröllopet. De bodde ju ute på landet, med egen gård, och tyckte det var självklart att ordna det hela. Själv hade Erik lyckats lägga undan lite grann, men Gunnar slog fast:
Erik, du spar de där pengarna till insatsen för en lägenhet. Bröllopet fixar vi, och kanske kan din mor bidra nån slant.
Barbro, Eriks mamma, sa direkt:
Jag har tyvärr inga pengar. Det var tufft att fostra Erik ensam på min lön, men eventuellt kan jag bidra lite till presenter.
Matildas föräldrar dömde inte svärmor, men Lena blev misstänksam direkt. Bröllopet blev rätt enkelt ett kafé i stan, och inget bröllop à la kungahuset, men ändå trevligt.
Efter bröllopet slog sig de nygifta ner i en bostadsrätt, förstås via lån med insatsen sponsrad av Matildas föräldrar. Barbro hade inga möjligheter, hon var som vanligt upptagen med lån och amorteringar.
Matilda och Erik trivdes i sin nya lägenhet, och ganska snart föddes lilla Elsa. Lena och Gunnar kom ofta från landet, alltid med någon hemvevad ost, ägg, eller surdegsbröd. Och så kött förstås, och egenodlade tomater och potatis.
Då och då ringde Lena till Barbro:
Du Barbro, vi borde kanske gå ihop om en fin present till Elsa. Barn växer ju så det knakar!
Åh, Lena, jag har verkligen inga pengar , snyftade Barbro så att Lena blev trött bara av ljudet i telefonen. Du vet hur det är att vara ensam och på pension.
När Matilda fyllde år rullade Lena och Gunnar in från landet med matkassar; potatis, morötter och ett paket kött som luktade tidig höst. Barbro stack till henne tusen kronor i ett kuvert. Men Lena tyckte det var snålt, så de själva la till en fem-lapp i svenska kronor. Lena var aldrig snål med varor och kärlek till barnbarnet, men något skavde särskilt när Barbro alltid var så snyggt klädd, manikyrerad och med frisyr som såg dyr ut. Varifrån kom pengarna? Det grämde Lena.
Men Gunnars reaktion överraskade Lena.
Det är väl härligt med en kvinna som tar hand om sig. Svärmor vår är ju fräsch och ser yngre ut än åldern, sa Gunnar helt obekymrat.
De orden fick Lena att gå i taket.
Det är ju inte konstigt att hon har tid! Inget hus, ingen odling, inga kor. Vi däremot har fullt upp från arla morgon till skymning med djur, grönsaker och allt annat. Jag får väl börja ta hand om mig också, så kan du sköta korna och trädgården bäst du vill.
Gunnar, som var betydligt lugnare, svarade helst inte när Lena hade sådana anfall erfarenhet har lärt honom att ibland är tystnad den bästa medicinen.
Åren gick; Elsa blev tre år, började på förskola och blev genast snorig, som barn blir. Då föreslog någon (gissa vem) att Barbro skulle vara barnvakt ett tag, hon var ju ändå pensionär.
Kan sitta med Elsa, vad ska jag annars göra, sa Barbro leende.
Lena blev oväntat glad.
Äntligen gör svärmor lite nytta!
Men Lena började märka nya vanor hos Gunnar. Han körde ofta in till Alingsås på ärenden, och varje gång tog han med sig en kartong fylld med hemägg, saft, potatis och ladugårdsdoftade presenter.
Det är ju så dyrt i Göteborg, det är bättre de får riktigt käk från oss, myste Lena varje gång han gav sig i väg.
Men Gunnar började komma hem allt senare. Först tänkte Lena inte på det, men när det blev en vana så började hon ana ugglor i mossen.
Jaha, så det är därför du skyndar dig till stan så ofta, va! muttrade Lena åt sig själv. Nu ska jag ta och syna det där!
En dag när Gunnar packade bilen, sa Lena helt lugnt:
Jag följer med. Saknar Elsa och vill ändå till stan och plocka upp några saker på Ica.
Gunnars leende vissnade direkt.
Är du sjuk? Du ser ut som om du svalt en citron, påpekade Lena syrligt medan de körde.
Nja, bara lite huvudvärk mumlade Gunnar.
När de så ringde på dörren i stan, öppnade Barbro i en öppen morgonrock, nysminkad och med ett överraskat leende, som snabbt dog ut när hon såg Lena. Hon knep ihop morgonrocken så fort att man nästan hörde knapparna skramla.
De lekte med Elsa, gav henne en docka, fikade och åt sockerkaka. Lena sneglade på Barbro och såg hur hon slängde blickar på Gunnar, och Gunnar var inte sen att svara. Lena kokade inombords, men höll masken.
Jag går ner till porten och röker, sa Gunnar och drog på sig jackan.
Lena lät honom gå, och så vände hon sig blixtsnabbt mot Barbro.
Du behöver inte spela det oskyldiga lammet, Barbro. Jag ser precis vad som pågår mellan dig och Gunnar. Han är här för din skull, inte för barnbarnets skull, det är glasklart. Om du så gärna vill ha sällskap, hitta dig en lämplig man, men håll fingrarna borta från min, annars kommer jag själv pendla hit och vara med Elsa varje dag. Och det är bäst att du låter bli att gråta mer det gör sig ganska illa ihop med manikyr och nysminkat, eller hur?
Barbro blev röd som en kokt kräfta. Hon hade verkligen inte trott att Lena, bondmor i själ och hjärta, skulle fatta galoppen så snabbt. Tji fick hon.
När Lena och Gunnar gick, högg Lena tag i Barbro och väste:
Tro inte att du kan lura en lant-tant! Gör mig inte dummare än jag är.
På vägen hem fick Gunnar sig en ordentlig utskällning.
Nå, du åker inte till stan ensam något mer. Jag vet vad som pågår och nu har jag satt stopp för det. Nästa gång blir det jag som sitter barnvakt och då kan du själv vattna blommorna hemma. Du vet att jag inte skojar.
Senare på kvällen ringde Matilda och lät upprörd.
Mamma, varför var du så hård mot Barbro? Hon hjälper ju oss så mycket. Du är ju bara svartsjuk på pappa!
Lena himlade med ögonen och djupt suckade.
Älskade barn, du är fortfarande ung. Tycker du det vore okej om din egen man satt i timmar hos en ensam kvinna utan att du visste vad de gjorde? Det är skillnad på hjälp och flirtande. Hemma gör jag allt, men det är ändå alltid mammor som får ta smällen.
Förlåt mamma, nu förstår jag. Barbro vinklade allt på sitt sätt, hon sa att du varit elak mot henne.
Ja, jag sa allt direkt till henne! Då var hon knäpptyst och röd, kan jag lova, sa Lena och log ändå lite snett.
Sedan dess har Gunnar blivit betydligt försiktigare. Ska han till stan passar han alltid på att bjuda med Lena, ibland föreslår han det frivilligt. Lena tackar aldrig nej lika bra att öka närvaron hos sin älskade Elsa! Och nu hjälper Gunnar mer hemma, erbjuder Lena att vila och vattna blommorna tillsammans.
Män bör ha något att göra, annars hittar de bara på hyss, tänkte Lena, småroad. Och nu har jag fått tid över att ta hand om mig själv också. Varför ska svärmor ha alla fördelar?
Tack för att ni läste, och glöm inte följa och stötta varandra! Ha en fin dag och ta hand om varandra!
