Min påhittade vän
Kring Linneas bord samlades det hela tredje dagen ett gäng skolkamrater. Hon hade fått rykte om sig i hela skolan som någon sorts siare och expert på problem. Alla ville ha del av hennes visdom. De smög sig intill henne vid toaletten, slog sig ner bredvid vid lunchen, bar med sig kexchoklad, matteböcker och andra små gåvor som hon ändå alltid tackade nej till.
Jag gillar Max från 5B. Tror du vi skulle kunna bli tillsammans på riktigt? frågade klasskompisen Maja drömmande.
Jag skulle inte satsa på honom. Max ser ju gullig ut, men han petar sig i näsan och äter snoret. Han dör knappast av svält, men på det stora hela kommer han nog pilla sig genom livet svarade Linnea medan hon tuggade på sin kanelbulle och drack sitt te.
Usch, vad äckligt! Men vad säger du om Olle? Han är bäst i klassen, och lär sig spela gitarr, fortsatte Maja med ett förväntansfullt leende.
Olle plågar katter. Binder konservburkar i deras svansar och jagar dem genom hela kvarteret. Räkna med att han blir elak och börjar dricka öl också.
Varför tror du så?
Har du någonsin träffat en nykter gitarrist? Dessutom är du för ung för sånt där. Ta hand om ditt eget och sluta bita på naglarna, du får mask annars, och förbättra matten i stället grabbarna finns kvar.
Jag har inga vänner. Alla kallar mig för tjockis och ingen bjuder med mig någonstans, suckade Per från 4C, och puttade till Maja så hon for iväg på bänken.
På onsdag blir det intagning till brottning. Anmäl dig hos idrottsläraren. Du kommer inte nödvändigtvis bli smalare, men folk kommer sluta reta dig. Och förresten, sluta slänga iväg din blivande fru sådär.
Linnea reste sig och gick med sin bricka till disken.
Linnea, tycker du att jag borde ta körkort i år eller vänta till nästa? frågade geografiläraren, Maria Jansson, lite förstrött vid diskhon.
Maria, för att ta körkort måste man väl i alla fall ha en bil, och du har bara din pappas gamla Saab. Ser du skillnaden?
Jo … jo, jag antar det…
Linnea himlade med ögonen, tvättade händerna noggrant och fortsatte:
Sälj den där stackars bilen och köp dig hellre en ny cykel och ett par shorts till sommaren har du ändå skjuts till jobbet. Men egentligen borde du ta ett bostadslån nu, räntorna är låga och det är inte kul att bo med föräldrar när man är över trettiofem. Det säger jag som vet.
Med lärarens förvånade blickar i ryggen traskade Linnea till syslöjden.
Medan klasskamraterna lärde sig trä en nål i symaskinen hann Linnea laga sina byxor, sy in en kjol och virka ett par sockor åt syfröken, med orden att gravida behöver varma fötter. Syfröken sprang direkt iväg på rasten för att köpa ett graviditetstest. Nästa dag bjöd hon hela klassen på en saftig chokladtårta för att tacka Linnea.
Hemma var Linnea också ovanlig. Hon grälade på sin mamma för att hon köpte färdighackad köttfärs, och gjorde egna köttbullar från grunden. I stället för att kolla YouTube på kvällen satte hon sig med De tre musketörerna och småpratade då och då med någon, vilket fick pappa att kika misstänksamt över datorn. Linnea påpekade att han kutar med ryggen, och föreslog att han skulle gå ut och piska mattan istället för att surfa på konstiga webbplatser.
Snart började rykten gå på skolan, och lärarna blev bekymrade och kallade in skolpsykologen. Ett extrainsatt möte samlade hela lärarrådet, till och med rektorn.
Linnea, gumman, du är väl inte mobbad? frågade psykologen med modern skäggväxt och glasögon.
Det är mer mobbande att kommunen fått flera miljoner till skolan men det enda vi fått till gympasalen är en trasig bock och två meter rep, svarade Linnea syrligt och sneglade på rektorn, som genast smet ut genom ett öppet fönster.
Har du inga vänner alls?
Vänskap är ju bara ett ord. Ena dagen leker man ta fatt på rasten, nästa dag diskar din kompis hemma hos dig medan du försöker få avdrag på skatten.
Skatteavdrag? Disk? Vem säger sånt här till dig?
Min väninna.
Här är alltså problemet! Kan du bjuda hit henne?
Hon är redan här, svarade Linnea stillsamt och fick hela lärarrummet att stirra förskräckt.
Vi ser henne inte. Vad heter hon?
Gunnel-Britt Karlsson.
Jaså? Hur gammal är hon?
Sjuttio.
Vad berättar hon mer?
Att man ska borsta tänderna nerifrån tandköttet, att hunden utanför inte är farlig utan rädd och hungrig, att man aldrig får glömma släkten. Och att ni på kommunen räknat fel på fastighetsskatten senaste fem åren ni borde kolla med Lantmäteriet, ni har räknat på fel värde.
Psykologen antecknade flitigt, och underströk särskilt den sista punkten.
Via högtalaren ringdes Linneas föräldrar, båda på jobbet.
Vänta! skrek Linneas pappa upphetsat. Det hette ju min mamma! Hon dog för tio år sedan.
Alla drog efter andan och mumlade små böner.
Ja, och ingen har hälsat på hennes grav på tio år ogräset har vuxit högt och staketet är krokigt, muttrade Linnea förnärmat.
Jo, alltså… jag har velat, men ni vet, jobbet tar tid … mumlade pappan i luren.
Mötet avslutades.
Nästa dag åkte hela familjen till kyrkogården. Linnea hade aldrig sett sin farmor, bara hört henne nämnas med några ord av pappa. Det tog tid att hitta graven, fältet av gravstenar hade vuxit där det tidigare var tallskog.
Hon hade med sig en bukett gula tulpaner som sattes i en avklippt plastflaska. Pappa rättade till staketet, mamma rensade ogräset.
Pappa, farmor säger du är snäll men fastnat i ditt jobb och på nätet, och därför inte har tid för något annat inte ens för mig, sa Linnea lågt.
Pappa rodnade och nickade.
Säg att vi ska bättra oss, sa pappa och smekte Linnea på huvudet, och sedan det bleknade fotot på stenen.
Nu är hon lugn, så hon kommer inte till mig längre. Men jag kommer sakna henne, för hon var så snäll, glad och klok.
Så var det. Farmor var fantastisk och såg igenom människor. Säger hon något mer?
Ja. Hon säger att din gurkdiet är helt värdelös. Vill du gå ner i vikt, börja på gym. Och att det var dumt att öppna ett valutakonto utan att räkna ordentligt. Och så om den där billiga betongen du beställde till bastugolvet …
