Den natten sover Siv bredvid Lotta för sista gången. På morgonen ska hunden åka till en gård, men klockan fyra dyker en man upp i trappuppgången – en som vet att bageriets anställda ibland får lön i kontanter.
Siv är fyrtiosju år. Hon jobbar nattpass på ett bageri i Stockholm och hyr en liten lägenhet på Södermalm.
Lotta hittar hon bunden vid en övergiven garage.
Ur en mager valp växer en kraftig grå tik som folk undviker bara för utseendets skull.
Den nya hyresvärden stelnar när hon ser hunden.
– Om en sådan hund står det inget i kontraktet.
– När vi skrev på var hon liten.
– Antingen åker hunden eller förnyar jag inte kontraktet.
Siv hittar en bonde i Skåne. Han lovar en gård och en hundkoja.
Men på ett fotografi bakom honom ser Siv en kort kedja.
Hela kvällen tvekar hon.
Klockan fyra på morgonen kommer hon hem från bageriet.
Det är mörkt i trappuppgången.
Lotta väntar som vanligt bakom dörren.
Så fort Siv öppnar, reser sig en man från det mörka hörnet.
Hon känner igen en före detta bagare, nyligen avskedad för stölder.
– Ge mig väskan.
– Den är tom.
– Jag vet att de betalade ut lön i dag.
Han kommer närmare.
Lotta kliver ut i trapphuset och ställer sig framför Siv.
Hon anfaller inte.
Hon bara sänker huvudet.
Mannen slår Siv på armen. Telefonen faller ner på trappan.
Lotta skäller.
Nere på bottenvåningen öppnas en grannes dörr.
Mannen griper väskan och rusar nedför trappan.
Lotta springer efter.
Siv plockar upp telefonen och hör en smäll.
När hon springer ner står mannen vid källardörren. Lotta står framför honom.
Men hon tittar inte på tjuven.
Hon nosar på springan under den låsta dörren och gnäller.
Från källaren hörs ett dovt bankande.
– Vem där?
– Snälla… släpp ut mig…
Det är ett barns röst.
Mannen kastar sig plötsligt mot utgången.
Grannen försöker stoppa honom, men han kommer loss.
Siv ringer polisen och fastighetsförvaltaren.
Källardörren är låst med ett nytt hänglås. Medan hon väntar på hjälp ligger Lotta vid springan och gnäller lugnt, så att barnet vet att det inte är ensamt.
Efter tjugo minuter öppnas dörren.
Inne sitter en nioårig pojke, bageriägarens barnbarn.
Det visar sig att den före detta bagaren träffar honom vid huset, lockar in honom i källaren och tänker tvinga hans mormor att komma med pengar. Men Siv kommer hem tidigare än han väntar sig.
Mannen grips samma dag på busstationen.
Sivs väska hittas i hans bil.
Nästa morgon kommer hyresvärden själv.
– Jag hörde om natten. Hunden får stanna.
Siv ser länge på henne.
– Igår var hon ett problem.
– Jag har ändrat mig.
– Och jag har ändrat mina planer.
Siv hittar inom en månad en liten del av ett hus på Södermalm. Köket är gammalt, golven knarrar, men på gården växer ett äppelträd.
Hon ringer bonden själv.
– Lotta kommer inte.
– Varför?
– För där jag såg dig på fotot fanns en kedja.
Bageriägaren hjälper till med depositionen.
– Inte för att din hund räddade mitt barnbarn, säger hon. Utan för att du själv inte sprang iväg.
Pojken efter händelsen är rädd för källare och mörka trapphus.
Psykologen föreslår att han långsamt återvänder till vanliga platser.
Första gången han går ner i bageriets källare gör han det tillsammans med Lotta.
Hunden går långsamt och låter honom hålla handen på halsbandet.
Efter några månader ritar pojken en bild av Lotta i en skoltävling.
Han kallar teckningen “Ljus bakom låsta dörrar”.
Siv hänger upp den i köket.
Första kvällen på den nya gården kommer Lotta med ett nedfallet äpple och lägger det vid Sivs fötter.
– Okej, skrattar kvinnan. Halva hyran betalar du med äpplen.
För kedjan finns det ingen plats på den gården.
