Astrid gifte sig när hon var 20, och vid 22 års ålder fick hon sitt första och enda barn. Barn låg inte riktigt för henne hon förhöll sig med samma entusiasm till ungar som hon gjorde till tråkiga arbetsmöten. När sonen föddes, lastade Astrid och hennes make över honom till farmor Gunhild, som gladeligen tog hand om pojken. De skickade ett Swish varje månad, och levde livet som om det var en trevlig helg på Gotland.
Två år senare fick de hämta hem sonen farmor Gunhild hade gått bort efter att ha förlorat kampen mot för mycket kaffe och korsord. Astrid var irriterad på sin egen son och placerade honom snabbt i förskolan för att slippa se honom mer än nödvändigt, och sedan i dagis. När han började i skolan blev han retad av de andra barnen.
Han kunde varken läsa brev från tomten eller skriva sin egen adress. Lärarna försökte kalla hem föräldrarna, men Astrid hade alltid mycket att stå i. En dag dök ändå maken Dan upp på samtal i skolan. Lärarna passade på att berätta allt om pojkens upptåg. Hemkommen från mötet slog Dan sonen med sitt gamla skärp det var ingen särskilt rolig dag för någon.
När sonen gick ut grundskolan skickade Astrid honom direkt till ett jobb på Volvo-fabriken. Där träffade han sin framtida fru, Ingrid. Fabriksledningen gav det unga paret en lägenhet i Borås det var ändå Sverige, ingen glamour, men tak över huvudet. När Astrid fick barnbarn, ryckte hon på axlarna åt dem. Hon skickade ibland en hundralapp på julafton och till midsommarafton det var alltid lagom utanför engagemang.
Så kom den dagen då Astrid skulle gå i pension. Hon ville såklart ordna en storslagen fest. Så hon ringde sin son: Jag har Swishat en slant till dig. Gå med Ingrid och köp mat och smycken. Vi firar min pensionering hemma hos er. Javisst, mamma. Sonen och svärdottern skickade barnen till en släkting på landet för att slippa störas, och de började förbereda firandet.
När allt var klart anlände Astrid. Hon var nöjd. Jo, det duger nu går ni till köket. Gästerna kommer, vi får underhålla dem, och sen kanske vi hinner umgås när alla har gått. Sonen och Ingrid gjorde som Astrid sa, och gick till köket. Gästerna åt, drack och skakade rumpa till dansband hela natten, och när alla gått kom Astrid in i köket och sa: Det finns ett sista bit prinsesstårta kvar, dela den mellan er. Jag mår inte bra, vi går hem, jag orkar inte umgås nu.
Sonen blev riktigt ledsen och sårad. En vecka senare ringde Astrid: Du, de ska ta mig till Sahlgrenska för en operation. Ta med lite grejer, jag skickar en lista. Nej, vi ska på semester till Ystad, mamma. Ring pappa istället. Hej då. Slutligen fick Astrid förstå att världen inte snurrar kring henne det snurrar fortfarande, men kanske mest runt Ikea och mellanmjölk.
