Saga gifte sig när hon var 20 år gammal, och vid 22 fick hon sitt första och enda barn. Hon var ganska likgiltig inför barn. När hennes son föddes, lät Saga och hennes man honom flytta in hos mormor som tog hand om honom. De skickade pengar till mormor varje månad, men levde själva utan större bekymmer. Efter två år var de tvungna att ta hem sonen igen, eftersom mormor hade avlidit. Saga blev irriterad på sin son och skickade honom till förskolan för att se honom mindre, därefter började han i dagis. När han började skolan blev han retad.
Han kunde varken läsa eller skriva. Skolan försökte kontakta föräldrarna, men Saga hade aldrig tid. En dag kom dock hennes man till skolan, och då passade lärarna på att berätta om sonens problem. När han kom hem från utvecklingssamtalet slog han sin son med ett läderbälte. När pojken gick ut grundskolan skickade Saga honom att arbeta på en industri i Malmö. Där träffade han sin framtida hustru. Fabriksledningen ordnade så att det unga paret fick en lägenhet. När Saga fick barnbarn visade hon sig vara lika ointresserad av dem.
Ibland skickade hon ett Swish-bidrag till barnbarnen vid högtider. Så småningom nådde Sagas pensionering, och hon ville ordna en riktig fest. Hon bestämde sig för att be sin son om hjälp: “Jag har skickat några kronor till dig på kortet. Gå med Maria och handla mat och smycken. Vi firar min pension hemma hos er.” “Ja, mamma.” Sonen och hans fru skickade sina barn till landet, så de skulle slippa att störa, och började förbereda festen. När allt var klart anlände Saga. Hon såg sig runt och var nöjd. “Bra jobbat! Nu går ni till köket.
Snart kommer gästerna och vi ska ta emot dem, sen får vi sitta tillsammans när alla har gått.” Sonen och svärdottern gjorde som Saga sa och gick till köket. Gästerna åt, drack och dansade hela natten, och när de gick kom Saga in i köket och sa: “Det finns en bit tårta kvar, dela den mellan er. Jag mår inte så bra, vi går hem nu, jag orkar inte sitta med er.” Sonen blev mycket sårad. En vecka senare ringde Saga honom: “Sonen, de ska lägga in mig på sjukhus för en operation. Ta med några saker till mig, jag skickar en lista.” “Nej mamma, vi är på väg på semester med Maria. Du vet det, ring pappa istället. Hej då.” Till slut insåg Saga att världen inte kretsade kring henne.
