Den falska lilla lammungen – Hej mamma och pappa! – utbrast Dasha när hon kom inspringandes hemma en ledig dag. – Jag ska gifta mig, Romka har friat och jag sa ja direkt, utan att tveka. – Åh herregud, Dasha, du är verkligen vuxen nu, – utbrast Lidia och såg på sin man. Stepan satt allvarlig och tyst, tuggade på beskedet om dotterns framtid. – Självklart, vad trodde ni? Jag har ju tagit studenten och jobbar i stan nu. Min Romka jobbar han också, så vi bestämde oss att gifta oss. Romka – en riktig stadsgrabb – kände föräldrarna till väl, han bodde ensam med sin mamma i närmaste stad, lugn och trevlig pojke. De var inte alls emot en sådan svärson. Bröllopet tog Lidia och Stepan på sitt ansvar – de bodde ju på landet och hade eget hushåll, även om Roman lagt undan lite pengar. Men Stepan sa: – Romas, de där pengarna sparar du, ni behöver ändå köpa lägenhet. Bröllopet fixar din mamma och jag, kanske din mor kan hjälpa till också. Romas mamma Maja sa direkt: – Jag har inga pengar, har ensam uppfostrat sonen, levt på en lön, kanske kan bidra lite till present. Dashas föräldrar dömde henne inte, men Lidia kände direkt att hon inte litade på Maja. Bröllopet blev i stadscafé, modest men fint. Snart efter bröllopet ville ungdomarna köpa lägenhet och fick hjälp till handpenning av Dashas föräldrar, medan svärmor återigen inte kunde bidra. Dasha och Romka bodde i sin lägenhet, så småningom föddes lilla Masha. Lidia och Stepan bidrog ur varje pension till barnbarnet, kom med hemproducerat från landet: mjölk, grönsaker, sylt. Ibland ringde Lidia sin svärmor: – Maja, ska vi slå ihop oss och köpa en fin present till barnbarnet? Barn växer, de behöver så mycket. – Nej, Lidia, har verkligen inga pengar, – kunde hon snyfta – vet du, jag lever ensam. På Dashas födelsedag kom hennes föräldrar från landet med mat och kött, Maja gav ett litet bidrag, medan Lidia själv lade mer. Hon tvekade aldrig att stötta dottern, ändå irriterade det henne att svärmor aldrig hjälpte till. – Stepan, varför är det bara vi som aldrig snålar med barnen medan svärmor aldrig hjälper och dessutom alltid gråter och tycker synd om sig själv? Alla har vi det jobbigt ibland… Men man måste arbeta. Tänk om du hade haft en sådan hustru som bara suttit hemma och klagat! Jag har alltid jobbat lika mycket som du. Stepan brukade mest lyssna. Men när Lidia började ifrågasätta Majas fina kläder och välvårdade yttre, förvånade han henne: – Det är väl bra att kvinnor tar hand om sig själva. Hon ser ju yngre ut än sin ålder… Vår svärmor är duktig. Ord som gjorde Lidia ilsken. Och när Maja till slut skulle hjälpa till att passa Masha när hon började på dagis (och blev sjuk ofta), blev Lidia äntligen glad över lite hjälp. Men då märkte hon snart att Stepan allt oftare for till stan, och nu blev det sent varje gång. Först trodde hon ingenting, men när det blev ofta förstod hon mer och mer vad som var på gång… Plötsligt såg hon rött: “Herregud, Stepan flörtar med svärmor! Dags att kolla läget på riktigt…” Nästa gång sa hon bara: – Stepan, jag följer med, jag längtar ju efter Masha och behöver handla lite. Under bilresan var han dyster. Väl framme kommer Maja och öppnar dörren, sminkad, leende, men fryser till när hon ser båda. Under kaffet slängde Maja och Stepan blickar mellan varandra utan att ens skämmas framför Lidia. När Stepan gick för att röka, sa Lidia bestämt: – Sluta spela oskyldigt lamm, Maja, jag ser allt ni håller på med. Du slutar flörta med min man. Om du vill ha en man, gift dig! Men håll dig borta från min man. Är det inte pinsamt hur du håller på, och förstör för din egen son dessutom? Maja rodnade och var helt tyst. Hon hade tagit Lidia för en enkel lantlolla, men oj, vad fel hon hade. Innan de gick hem sa Lidia: – Lägg av med att försöka ta mig för dum. På vägen hem tog hon itu med Stepan. – Du åker inte in till stan själv mer. Den där låtsas-lammungen, hon vågar inte ens blinka till dig nu. Jag har satt henne på plats. – Men det är inget mellan oss… – försökte han. – Inte det? Då så, men du har ingen anledning att hälsa på någon ensam dam när barnen jobbar. Hädanefter tar jag hand om allt med Masha om det behövs. Sen ringde Dasha och var upprörd, efter att Maja pratat illa om Lidia. Men Dasha förstod till slut, när mamman berättat hur allt låg till. Efter den dagen höll Stepan alltid Lidia informerad om sina resor och ville gärna att hon följde med. Han började hjälpa till mer hemma, och Lidia fick tid för sig själv. ”En man ska ha något att göra så han inte får dumma idéer. Och lär sig uppskatta sin hustru,” log Lidia. ”Jag är minsann lika bra som svärmor.” Tack för att du läste! Prenumerera gärna – hoppas på lycka och värme till er alla!

Stackars lilla får

Hej mamma och pappa! ropade Elin och sprang in genom dörren en lördagsmorgon. Jag ska gifta mig! Oskar friade till mig idag och jag sa ja direkt.

Men herregud, Elin, vår flicka har blivit vuxen, utbrast Gunilla glatt och sneglade mot sin man, Bengt, som såg allvarlig ut och tuggade på dotterns besked.

Ja, vad trodde ni? log Elin. Jag är klar med gymnasiet, har redan jobbat ett tag inne i Göteborg. Oskar jobbar ju också, så det känns rätt. Vi vill gifta oss.

Oskar en kille från stan, som föräldrarna redan lärt känna. Han bodde ensam med sin mamma Birgitta i Mölndal. Oskar var lugn, trevlig och artig. De hade inget emot honom som svärson.

Bröllopet ordnade Gunilla och Bengt på egen hand de bodde ändå på landet utanför Alingsås, hade sitt hus och trädgård. Oskar hade sparat ihop lite pengar, men Bengt sa:

Oskar, spara de där pengarna till kontantinsats, ni kommer behöva köpa lägenhet. Vi och mamma sköter bröllopet, kanske hjälper din mamma också till.

Oskars mamma Birgitta sa direkt:

Jag har tyvärr inget att ge, har uppfostrat Oskar själv och det har ju inte varit mycket över på lönen. Men jag fixar små presenter i alla fall.

Elins föräldrar dömde aldrig svärmodern, men Gunilla kände instinktivt att hon inte ville lita fullt ut på Birgitta. Bröllopet hölls på ett café i Göteborg inte överdådigt, men mysigt och minnesvärt.

Efter ett tag köpte Elin och Oskar en liten tvåa i Hammarkullen på bolån. Föräldrarna hjälpte till med insatsen. Birgitta kunde inte hjälpa, för hon hade det tufft ekonomiskt, påstod hon.

Elin och Oskar levde nu i sitt eget hem och snart föddes lilla Saga. Gunilla och Bengt kom med potatis, ägg och sylt från landet varje gång de hälsade på, köpte alltid något åt barnbarnet och dottern.

Ibland ringde Gunilla till Birgitta:

Du, Birgitta, ska vi slå ihop oss och ge Saga en ordentlig present, det går åt mycket nu när hon växer.

Åh Gunilla, jag har verkligen inga pengar, snyftade Birgitta ibland, du vet ju hur det är att leva ensam.

När Elin hade födelsedag kom Gunilla och Bengt med egenodlade grönsaker, kött från gården och en stor present. Birgitta räckte över ett kuvert med 500 kronor, men Gunilla gav ytterligare tvåtusen till dottern. Gunilla tyckte aldrig det var för mycket, men allt det där gnagde varför hjälpte inte Birgitta mer?

Bengt, varför är det alltid vi som hjälper våra barn, medan Birgitta aldrig gör det? suckade Gunilla. Hon klagar bara och gråter alltid över sitt. Alla har det tufft någon gång, men man får ta tag i saker. Tänkte du haft en sån fru som henne? Jag har minsann jobbat på lika hårt som du, Bengt lyssnade tyst, som vanligt.

Gunilla noterade samtidigt att Birgitta alltid var snyggt klädd, hade nymålade naglar och frisyr. Hur hade hon råd med det, när hon påstod sig vara pank hela tiden?

Men Bengts svar överraskade henne:

Klart det är trevligt när kvinnor tar hand om sig själva. Det är väl därför hon håller sig så ung. Gunilla höll på att tappa hakan av hans ord.

Hon blev mer än sur.

Visst är det lätt för henne ingen gård, inget hushåll att ta hand om Hon bor i stan! Jag jobbar från morgon till kväll med odlingar, djur och sysslor hemma. Jag kan också börja sköta om mig, så får du ta över mina sysslor istället. Men du verkar då inte pigg på det.

Bengt var ingen som bråkade. Han sa sällan emot och visste av erfarenhet att hans fru kunde vara envis. Livet gick vidare som tidigare Gunilla skötte gården, Bengt jobbade som lastbilschaufför.

När lilla Saga fyllde tre började hon på dagis, men blev ofta sjuk. Då bestämde de att Birgitta skulle passa Saga ett tag.

Jag gör det gärna, jag är ju pensionär ändå, sa Birgitta.

Gunilla blev nästan lättad.

Äntligen, nu hjälper svärmor till lite i alla fall, tänkte hon.

Efter några månader märkte Gunilla att Bengt ofta åkte in till stan.

Gunilla, packa lite ost, ägg och potatis så åker jag till Elin. Jag har ändå ärenden i Göteborg, behöver köpa reservdelar till bilen. Kan kika till Saga också.

Gunilla packade och var nöjd alltid bra att kunna hjälpa barnen.

Bengt började dock komma hem senare och senare. Han brukade visserligen ha ärenden i stan, fixa bilen eller handla, men han hade aldrig blivit så sen förr. Nu satt han länge hos Elin och Oskar.

Till slut började Gunilla ana oråd.

Herregud, har min Bengt blivit intresserad av Birgitta? Jag måste kolla upp det här

Nästa resa sa hon:

Bengt, i dag följer jag också med. Saknat Saga, och vi behöver köpa lite nytt till hemmet.

Han såg förvånad ut, men kunde inte neka.

Under bilresan var Bengt märkbart tyst och lågmäld.

Är det något, du verkar ledsen? frågade Gunilla.

Nej då, bara lite huvudvärk, svarade han kort.

När de kom till Elins lägenhet öppnade Birgitta, iförd morgonrock och sminkad, glad i hågen. Men när hon såg att Bengt hade Gunilla vid sin sida försvann leendet fort.

Oj, jag väntade inte er båda, kom in! sa hon och drog åt morgonrocken.

De lekte med Saga och överräckte en ny docka. När Saga sen somnade, bjöd Birgitta på kaffe och bakelse.

Men Gunilla såg hur Birgitta kastade långa blickar på Bengt och han besvarade dem.

De skäms ju inte ens! tänkte Gunilla, men hon teg.

Jag går ner och tar en cigg, sa Bengt och försvann ut.

Gunilla såg sin chans. Hon sa rakt ut:

Birgitta, sluta spela hjälplös och oskyldig. Jag ser vad ni håller på med. Jag vet varför min man så gärna hälsar på. Låt bli med flörtandet. Ska du ha en karl, får du skaffa en egen. Min ska du hålla dig ifrån! Skäms du inte? Om du inte slutar reser jag hit och passar barnbarnet själv. Låt bli att röra till det för din son också.

Birgitta blev röd som en kräfta, chockad över att Gunilla så snabbt listat ut allt. Hon hade trott att Gunilla var för upptagen med sitt på landet för att märka något.

När de gick ut ur lägenheten sa Gunilla till Birgitta, medan Bengt redan gått utanför:

Försök inte ta mig för någon dum bonnkäring.

I bilen på vägen hem röt Gunilla till:

Nu åker du aldrig till stan ensam mer. Jag har fattat precis vad som pågår. Den där stackars lilla fåren kommer inte försöka med nåt igen det har jag sett till.

Men Gunilla, det är inte så. Det har du bara inbillat dig, försökte Bengt.

Kanske det, men det blir inga fler hemliga besök hos Birgitta. Jag kan själv ta hand om Saga, och så får du sköta gården här hemma. Du vet att jag menar allvar.

På kvällen ringde Elin upprörd:

Mamma, varför var du otrevlig mot Birgitta? Hon hjälper oss med Saga och jag är ju tacksam. Och pappa vill ju bara träffa barnbarnet.

Gunilla blev irriterad och förstod att Birgitta försökt vända Elin mot henne.

Du är fortfarande ung, Elin. Tänk om Oskar började tillbringa många timmar hemma hos din kompis bakom din rygg? Svärmor borde fatta bättre själv det är inte okej att bjuda hem någon annans man på kaffe och sitta och flirta. Och kom ihåg, det är tack vare mig och din pappa som ni får så mycket hjälp. Om svärmor slutar stå till tjänst med Saga, åker jag in och hjälper till själv.

Förlåt, mamma, Birgitta sa så mycket Hon vred nog på sanningen.

Jag sa ifrån ordentligt, så nu lär det sluta. Hon trodde nog jag inte märkte något.

Sedan dess blev Bengt försiktig. Om han skulle till stan, berättade han alltid i förväg och tog ofta med Gunilla, till och med föreslog det själv ibland. Gunilla var glad att träffa barnbarnet och Bengt började hjälpa till mer hemma, erbjöd sig att ta över sysslor och rådde Gunilla att ta lite ledigt ibland.

Män behöver ha saker för händerna, tänkte Gunilla med ett litet leende, då hinner de inte få konstiga idéer. Och nu tar jag också hand om mig själv varför skulle jag vara sämre än Birgitta?

Så lärde jag mig att ibland måste man säga ifrån, annars blir man överkörd. Familjen är viktig och man måste visa att man själv kan sätta gränser.