Jag gifte mig med David för arton år sedan. Hans situation var sorglig, allt på grund av hans ex-fru, som lämnade honom och barnen och stack iväg med sin älskare. David och Anna gifte sig av kärlek. Anna födde två fina barn: en pojke som heter Emil och en flicka som heter Tindra. När barnen var fyra och tre år gamle blev David av med jobbet. Det var en svår period för familjen. Anna försökte hitta ett jobb och på något sätt tjäna ihop pengar så de kunde köpa mat åt barnen. David däremot började dricka öl med sina kompisar i garaget. Allt han gjorde var att klaga på regeringen och jämra sig över livet.
Anna blev utmattad; just då började en välbärgad man uppvakta henne. Hon orkade inte stå emot, utan lämnade sin man och barn och följde med sin nya kärlek. Emil och Tindra blev kvar ensamma; grannarna hjälpte till att ge dem mat och såg till dem så gott de kunde. Samtidigt satt David kvar i garaget med sina vänner och fattade först inte ens att hans fru hade flyttat ut. När han till slut vaknade till, var det för sent. Barnen hade redan blivit omhändertagna och placerade på barnhem.
Jag träffade David på ett bröllop hos gemensamma vänner. Jag föll för honom direkt. Vi började träffas och jag gjorde allt för att han skulle få ett nytt perspektiv på livet och få ordning på sina tankar. Efter bröllopet föreslog jag att vi skulle försöka få hem barnen från barnhemmet. Jag kan inte få egna barn, men jag tycker så synd om dem. Redan från början behandlade jag Emil och Tindra som om de var mina egna. De började älska mig också.
Nu har arton år gått. Barnen visste inte ens att jag inte var deras biologiska mamma. Plötsligt en dag dök Anna upp i våra liv. Hon träffade barnen och berättade att hon var deras riktiga mamma. Emil tog det lugnt och sa till henne att han bara har en mamma, och det är jag. Tindra var varmare, hon förlät sin mamma ganska snabbt. Först var jag emot att de skulle ha kontakt, eftersom Anna en gång gjort något väldigt fult mot dem. Men jag förstår att hon känner skuld och nu vill gottgöra för barnen. Jag har bestämt mig för att hjälpa henne med det, för en mamma är både den som föder och den som finns där och uppfostrar. Det betyder att våra barn har två mammor.
