Jag skriver ner varför jag inte vill lämna mina barn hos deras mormor eller farmor.
Jag är 31 år gammal och har två döttrar, 3 och 1 år gamla. Jag jobbar inte, jag är heltidsmamma det är mitt eget val! När mitt första barn kom, trodde jag, lite naivt, att “mormor och farmor såklart skulle hjälpa till i början.” Men det visade sig ganska snabbt att de snarare blev ett hinder än ett stöd, och jag fick göra allt själv.
Jag ska förklara i detalj:
Efter att min äldsta dotter föddes, och särskilt när vi blev hemskrivna från BB, var jag otroligt vilsen och visste knappt var jag skulle börja med det lilla barnet. Sådant som nu, efter två barn, är självklart, var för tre år sedan främmande för mig och ledde till kaos i hemmet. Och nej, det finns ju inga manualer för småbarnsföräldrar nedskrivna i huvudet när man kommer hem!
Jag vet inte riktigt varför, men jag förväntade mig att den äldre generationen, med sin erfarenhet, självklart visste hur man byter blöja, badar, matar, klipper naglar och hanterar allt från skrik till förkylningar. I själva verket fick jag inse ganska snabbt att våra uppfattningar om barnskötsel gick isär till och med om hur man badar en bebis.
Numera kan jag byta blöja och allt annat småfix med vänster hand. Jag har mycket respekt och tacksamhet för både min mamma och min svärmor, men vissa saker får mig att le åt deras råd.
Farmor (min svärmor):
Du borde läsa Fader Vår över vattnet innan barnet dricker det.
Ett halvår senare köpte jag en vattenrenare.
De enda tvål som barn kan använda är grönsåpa, allt annat är skadligt. Tvätta alltid med det och använd det mot utslag också!
“Du skämmer bort dina barn, det är därför de blir sjuka.” (Varifrån hon får det vet jag knappt.)
För att få barnet att sluta skrika ska du ta henne till en trollkarl, som kan ta bort det onda ögat.
Mormor (min mamma):
Skrik? Det är inget märkvärdigt, det går över. Feber? Ge en Alvedon, så går det över.
Ni köper alldeles för mycket leksaker till barnen; ni borde lära er att hushålla.
Jag kommer och passar barnen på lördag klockan ett, men sedan måste jag på bio klockan fyra och så är det varenda helg.
Sötsaker och salt kan man börja ge vid sex månader. Vill de smaka något kör på.
Jag älskar min mamma, men idag har jag många frågor om hur hon egentligen uppfostrade oss!
Hur vi blev matade och vårdade ibland kanske inte alls. Vi lämnades ofta hos mormor, och det enda vi åt hela dagen var makaroner. Hemma lagades alltid flottiga rätter. Jag var liten och min hosta ignorerades gång på gång, tills jag hade ordentliga problem med kikhosta. Nu förstår jag varifrån mina magproblem kommer och varför min lever är så överansträngd.
Sammanfattningsvis jag tycker mycket om båda våra bimommor, men jag skulle aldrig klara av att lämna barnen hos dem flera dagar i sträck. Kortare stunder, absolut övervakade. Jag är inte överbeskyddande, men innerst inne är jag rädd. Min lärdom? Vad man är uppvuxen med betyder inte alltid att det är det bästa när man själv blir förälder.
