När jag var tio år gifte sig min pappa om. Min nya bonusmamma blev snabbt gravid och födde en pojke, och plötsligt blev jag gratis barnvakt, kock och städerska allt i ett.
Familjen kallade mig bara för “Du där”. Jag gick runt i kläder som hade varit för små länge, medan min lillebror fick en ny leksak varannan dag. När han blev äldre blev jag fråntagen det lilla utrymme jag hade; mitt rum togs över av min bror och jag fick flytta till vardagsrummet.
Det enda jag är tacksam mot min pappa för är att han aldrig tolererade att min bonusmamma försökte bestraffa mig fysiskt. Men han stoppade aldrig hennes förnedringar. Varje dag fick jag höra att jag var ful ingen skulle vilja ha mig och att jag var dum jag skulle aldrig få utbildning och skulle sluta som städerska.
Min bonusmamma påminde mig dagligen om att jag bara var tolererad i huset fram till min artonde födelsedag. Då skulle hon köra ut mig.
Alla lov spenderade jag hos min farmor. Hon såg också mig som familjens svarta får. Hon förbannade dagen då hennes son gifte sig med min mamma, och njöt av att min mamma försvann.
Jag undrade ofta varför de aldrig bara skickade mig till ett fosterhem.
Sex månader innan jag skulle fylla arton råkade jag höra ett samtal mellan pappa och bonusmamma. Plötsligt förstod jag hur allt hängde ihop. Bonusmamma sa att jag aldrig skulle gå med på det, och pappa lugnade henne och sa att han skulle övertyga mig att skriva över lägenheten på dem, så hon behövde inte oroa sig.
De hade fel. Bonusmamma hade all anledning att vara nervös. Jag brydde mig inte längre om deras trakasserier, inte ens när min lillebror retades.
Tidigare hade jag varit rädd för att fylla arton, nu såg jag fram emot det.
På min artonde födelsedag var hela släkten samlad pappa, bonusmamma, farmor och bonusmammans föräldrar.
Efter den första ordentliga födelsedagsfikan på åtta år blev jag tillsagd att packa ihop mina saker. När jag frågade vart, svarade farmor:
Nu är du vuxen, du är själv ansvarig för ditt liv. Idag ska du tacka din familj för allt de gjort för dig. Nu går du med din pappa till en jurist och skriver över lägenheten. Du har ärvt den från din mamma, men det var inte meningen. Hon lovade att testamentera den till min son. Nu ska du göra din plikt, gör dig klar.
De såg så allvarliga ut att jag hade svårt att hålla mig för skratt.
Absolut farmor. Jag ska tacka min familj för allt de gjort för mig. Som tack slänger jag inte ut er idag, ni har en vecka på er att packa. Tiden är ute.
Då utbröt kaos. Jag fick veta att jag var otacksam, bonusmamma skrek om att hon hade tagit hand om en orm, pappa gav mig en smäll på käken. Bonusmammans föräldrar konstaterade att de hade varnat henne för att andras barn var otacksamma. Farmor drog därifrån med en smäll i dörren.
Dom flyttade. Rakt hem till farmor.
Några dagar senare dök pappa upp. Han räckte mig ett papper och sa att eftersom jag inte gett bort lägenheten måste jag nu betala tillbaka min skuld, och sen gick han.
Jag öppnade papperet: det var en lista.
Mat 324 000 kronor
Kläder 54 000 kronor
Skolmaterial 14 000 kronor
Hygienartiklar 2 660 kronor
Hushållsapparater 4 620 kronor
Kommunal bostadsbidrag 64 800 kronor
Summa: 464 080 kronor.
Hur är det med att föräldrar är skyldiga att försörja sina barn under 18 år? Det brydde sig min pappa tydligen inte om.
Jag tog jobb och de senaste sex månaderna har jag gett pappa en tredjedel av min lön varje månad för att betala skulden. Det kommer att ta ungefär sju, kanske åtta år tills allt är betalt. Och då är jag äntligen fri.
