Att bli gift är en brådskande fråga
Fredrik, hur långt har du kvar?
Snart framme. Sista biten nu.
Skynda dig, vi måste prata om en sak!
Oj, har det hänt något? blev Fredrik orolig.
Inte riktigt hänt än, men vi måste prata, svarade Carina med en tydlig nervositet i rösten, men än så länge kändes det inte som någon riktig katastrof.
Femton minuter senare öppnade Fredrik dörren till lägenheten.
Vad har nu hänt här hemma? frågade han försiktigt sin fru.
Ta det lugnt, byt om och tvätta händerna, det är ingen brandkårsutryckning. Hon pussade honom och sköt honom vänligt mot badrummet.
När han var klar med sina bestyr och ombytt satte han kurs mot vardagsrummet.
Kom, sa Carina och ledde honom in mot dotterns rum. Miranda satt hopkurad på sin soffa, med röda tårfyllda ögon.
Vad har hänt nu då? försökte Fredrik lugnt.
Du får fråga din dotter, frustade Carina. Kom igen Miranda, berätta för pappa vad du tänkt!
Miranda vände sig bara mot fönstret, tyst och irriterad, helt ovillig att säga något.
Hörni tjejer, sa Fredrik allvarligt och knackade i bordet. Antingen berättar ni lugnt, utan gråt och drama nu, eller så får ni lösa det själva medan jag tar det lugnt efter jobbet!
Vi ska tydligen gifta oss här, rappade Carina ironiskt av sig. Och tydligen helst ikväll!
Ärligt? Bara sådär? Med vem då? blev Fredrik förvånad.
Eftersom Miranda vägrade säga något, fick Carina förklara vidare:
Johannes Sundström, den där finniga glasögonkillen som hängt här mycket på sistone.
Okej, Johannes alltså Stämmer det, Miranda?
Dottern var fortsatt tyst.
Okej, nu räcker det. Sluta spela förbryllad och berätta vad det är frågan om, höjde Fredrik rösten på allvar.
Vi älskar varandra, utbrast Miranda. Han är bäst, och vi ska gifta oss!
Det var ändå skönt med lite klarhet, suckade pappa. Går ni i samma klass?
Japp, första terminen på universitetet.
Första terminen barn, pustade Fredrik uppgivet.
Vi är inte barn! Vi fyller arton i år myndiga! protesterade Miranda.
Okej, myndiga då, så ni är vuxna? Då kan vi väl prata som vuxna också.
Jag vill inte prata! Jag vet redan att ni kommer att säga: Ni är för unga, ni borde vänta, stå på egna ben, testa känslorna… Föräldrar alltså, ni fattar inte vi älskar varandra! Ni vill bara ta det ifrån oss!
Ingen vill ta något ifrån dig, svarade pappa trött. Jag försöker bara förstå. Så, ni är kära, ni vill gifta er båda två?
Ja! Johannes vill också gifta sig med mig, pappa. Försök inte förminska honom.
Okej, önskan finns. Men var ska ni bo? Hur ska ni försörja er? Har ni tänkt på det?
Det spelar ingen roll! Kärleken räcker! utbrast Miranda passionerat.
Hur gammal är du egentligen, Miranda? funderade Fredrik högt. Känns som du gått tillbaka till ettan. Oavsett hur stark kärleken är så ska man ha tak över huvudet och något att äta varje dag, eller? Varför den här brådskan? Ingen har något emot Johannes, låt honom komma hit så vi får prata, träffa hans föräldrar Eller vad säger du? Han vände sig till Carina.
Ja, helt rätt. Men det finns bara ett litet… problem. Det är bråttom på riktigt.
Vad då, ska Johannes göra lumpen? Studenter slipper väl det nuförtiden…
Nej, det är inte det. Miranda, ska jag verkligen behöva säga allt?
Jag säger väl! röt Miranda surt. Vi ska ha barn, jag och Johannes.
Fredrik stirrade tyst och chockad en stund. Jaså Det var nytt.
Vi ska gifta oss och ha barnet! Och ni behöver inte tro att ni kan övertala mig till att göra någonting annat. Vårt barn ska leva!
Ta det lugnt, ingen ska tvinga dig till något. Men, vet föräldrarna till Johannes om det här?
Vi bestämde att vi båda skulle prata med våra föräldrar ikväll.
Jaha. Har han ringt och berättat hur det gick?
Nej
Okej, meddela mig när han hört av sig. Men nu tycker jag faktiskt att jag ska få äta middag, annars svimmar jag av hunger av allt det här.
Han och Carina gick ut i köket där Carina snabbt värmde middagen.
Hur ska vi göra nu då? frågade Carina lågt.
Jag vet inte än, ärligt talat. Vi får väl se vad hans föräldrar säger först.
Middagen var knappt över när ett dystert sms från Johannes anlände: Hans föräldrar var fullkomligt emot, det blev ett jobbigt gräl. Inte bra…
En kvart senare stod Miranda med mobilen i handen, tyst:
Det är Johannes mamma Hon vill prata med en av er
Carina korsade armarna:
Snälla, prata du. Jag orkar inte
Fredrik suckade tungt men tog luren, tryckte på högtalaren och markerade tystnad med ett finger mot läpparna.
Hej, det är Mirandas pappa, Fredrik Andersson.
Elisabet här. Johans mamma. Vår son berättade idag att han är tillsammans med er dotter. Och, med tanke på hennes tillstånd, har de redan ja, varit intima. Och nu har de storslagna planer. Är ni medvetna om detta?
Ja, vi har pratat med Miranda.
Bra. Då vill jag understryka att vi är starkt emot dessa (hon spottade ut ordet) storslagna planer! Vår son måste studera, få examen, skaffa sig ett liv. Giftermål och barn på första terminen ingår inte i våra planer alls.
Nu var ju det inte riktigt min plan heller, men nu är Miranda väntande barn med er son. Hur tycker du man ska göra?
För det första är jag inte alls säker på att det är Johannes barn. Och även om det är det så kommer det där bröllop för att jag är gravid aldrig funka med oss. Jag förstår kvinnor som vill bli hustru, speciellt för någon som Johannes han kommer från en trygg familj, med Erikshov och allt, så jag förstår det på ett kvinnligt plan. Men som mamma kommer jag göra allt för att min son lämnar er dotter ifred. Det har vi kommit överens om hela familjen. Han har pratat med oss och håller med. Han ber Miranda att sluta störa honom. Hon får abortera eller föda barnet det angår inte oss. Hej då.
Samtalet avslutades med korta signaler. Fredrik såg tungt på sina kvinnor och sade:
Ni hörde allt? Gråt nu om ni måste, men några aborter att ta livet av en oskyldig själ är inte aktuellt. Du kan ta studieuppehåll, Miranda, sen tar du igen det. Vi hjälper till ekonomiskt, och vi kan vara barnvakt. De där Vi ska nog tala mer om dem. Skurkar! Nu, ta det lugnt, drick lite té om ni vill, men i morgon är en ny dag.
Han vände sig mot Carina och viskade:
Carina, låt Miranda sova med dig i natt, så hon inte hittar på något dumt. Prata med henne, trösta henne. Jag sover i hennes rum.
En timme senare ringde det på dörren.
Vem är det nu? morrade Fredrik och gick för att öppna.
Strax återvände han till vardagsrummet med en ung man i glasögon och med akne.
Johannes! utbrast Miranda. Kommer du för mig?
Ja, för dig. Fredrik, Carina, jag är här för att ta med mig Miranda.
Ta med henne vart då?
Vet inte än, vi kanske får hyra ett rum. Vi är myndiga, så ni får inte hindra oss!
Självklart åker jag! Miranda kramade Johannes.
Stopp, stopp nu ungdomar, sa Fredrik och lyfte handen. Några frågor. Din mamma sa att ni hela familjen är emot det här.
Det var mest mamma. Pappa håller med henne, men jag sa bara att de övertalat mig så att jag kunde smita ut. Tog plånboken, pass och bankkort och stack. Och nu är jag här.
Du vill hyra en lägenhet men med vilka pengar?
Jag har sparat. Har jobbat kvällar, har en egen YouTube-kanal. Det räcker till hyra och mat i några månader, sen jobbar jag vidare.
Ja, det var inte illa Vad säger du Carina, släpper vi dottern? Han verkar mer ordentlig än vi trodde.
Vet inte dit mitt i natten?
Nej, ingenstans mitt i natten. Nu bestämmer vi så här: Ni får gifta er, men det finns villkor. För det första Johannes, du tar allt ansvar och försöker gottgöra det med dina föräldrar, och Miranda, du stöttar honom i det. Johannes får stanna här i natt, vi bäddar i vardagsrummet, och du meddelar hemma att du sover hos kompisar. Ordna sen det där med dina föräldrar, men utan bråk!
Studierna får ni inte överge! Miranda, du kan ta ledigt när barnet kommer, men sen tar du igen det. Vi hjälper så gott vi kan, både ekonomiskt och med barnpassning, men vi kan inte jobba åt er. Bröllopet tar vi enkelt nu för att spara pengar. Senare firar vi ordentligt. Är ni med på det?
Ja, svarade Johannes direkt.
Men jag hade ju velat ha ett riktigt bröllop! Med slöja, bil och gäster, suckade Miranda.
Inte nu. Vi skriver papper så här, och firar senare. Okej?
Som du vill
Bra, då vet alla vad som gäller dags att sova, det blir en lång dag i morgon.
När Carina hittade Fredrik i köket frågade hon lågt:
När bytte du sida så snabbt egentligen?
Efter samtalet med hans mamma, jag skakade av ilska. Och sen dyker denne glasögonprins upp, och visar sig ha mer ryggrad än någon av oss trodde. En sådan kan man faktiskt släppa iväg dottern med!
Du har alltid rätt, älskling! sa Carina och kysste sin man, innan de gick för att natta huset.
