Du, lyssna här nu jag måste berätta om Eva. Hon har alltid drömt om att gifta sig lyckligt en gång till. Det där med olyckligt äktenskap hade hon redan testat och blivit bränd. Hon hade en son, Filip, som idag är 20 år.
Tänk dig, för över tio år sen, avslöjade Eva sin dåvarande man Oskar i världens otrohet. Hon kom hem från en konferens i Stockholm en dag tidigare och vad fick hon se? Oskar i bara kalsongerna, hetsigt bäddandes sängen i sovrummet! Och värst av allt bästa väninnan Linnéa stod i köket och gjorde kaffe i Evas morgonrock! Man kan skratta åt det i efterhand, men då… jisses. Det blev omedelbar skilsmässa. Väninnan blockade Eva överallt och Oskar slängdes ut med sina grejer. Eva ville inte ens grotta i detaljerna, det räckte med att veta hade han klantat till det, fick han ta smällen. Hon förbjöd även Filip att ha kontakt med honom. Då var hon inte ens trettio.
Tiden gick. Eva lade all sin kraft på jobbet. Hon skrev först sin licentiat, sen disputerade hon till doktor i svenska språket. Fyra decennier gammal blev hon lektor och tog över språkvetenskapliga institutionen på Uppsala universitet. Alla uppskattade henne både som kollega och chef och alla dessa år som singel hoppades hon ändå någonstans på att hitta den där speciella någon. Hon gillade sina hobbies men nej, tänkte hon, det är inte dags att börja virka grytlappar på heltid än!
Det fanns gott om män som ville gifta sig med henne. Men ingen lyckades riktigt få fotfäste i hennes hjärta. Någon friade redan efter första daten och lånade pengar innan han drog (vi är ju nästan familj), en annan, änkling, ville ha en reservmamma till sina kids. Han bad Eva laga middag åt hela gänget vid första besöket och de var tre barn, i olika åldrar. Eva fixade mat och körde hem i tårar, för hon tyckte synd om dem, men kände att hon aldrig orkade ta hela det ansvaret. Jag är kanske egoistisk, ursäktade hon sig för sig själv.
Åren gick och kandidaterna blev färre. När Eva nästan givit upp på kärleksfronten då dök han upp. Erik.
Erik var inte svensk, utan ursprungligen från Marocko egentlig… men han hade blivit svensk medborgare och pluggat på Uppsala, där Eva hade varit hans handledare. Han var tretton år yngre, nu 28, och hade startat en liten bensinmack i Uppsala efter examen. En dag stannade Eva till för att tanka bilen så snopet, där stod Erik och log mot henne, nu som ägare. De började prata, skrattade åt gamla universitetsminnen, och Erik stack till henne sitt kort med orden: Hör av dig om du vill fika någon gång. Och visst, Eva fick plötsligt ärende till macken varje vecka. Erik blev mer och mer ihärdig och bjöd ut henne på restaurang, på klassiska konserter. Eva var först misstänksam en så ung och snygg kille som Erik, seriöst? Men han gav inte upp.
Eva kom ihåg hur Erik hade stuckit ut redan när han läste på universitetet ambitiös, alltid påläst och enormt charmig. Han talade felfri svenska, hade mörka lockar, och var otroligt populär bland studenterna. Eva mindes också den där gången han gett henne en snidad trälåda, och i lådan låg en lapp. När hon läste blev hon högröd och rev sönder lappen i tusen bitar. Dr Eva! Jag är kär i dig! stod det. Hon blev så upprörd att hon genast gav tillbaka lådan till honom, sprang iväg och så var det inte mer med det. Dagen därpå bad Erik om ursäkt: Eva, jag menade inget illa, jag tycker bara mycket om dig. Eva sa, Det är okej, gå till din föreläsning nu. Efter det var han bara artig och höll sig på avstånd.
Nu, tio år senare, stod han där igen och visade henne sitt intresse. Eva brottades med tankarna: borde hon ge honom en chans, eller är det helt tokigt? Nu är vi bara man och kvinna, ingen relation lärare-student. Kanske är det dags att kasta om reglerna, tänkte hon.
Till slut bestämde hon sig och wow, vilken romans det blev. Deras första dejt var magisk! Erik var omtänksam, rolig och varm. Eva kände sig ung, fnittrig som en nyförälskad gymnasist. Åldersskillnaden brydde hon sig inte om. Hon brukade kalla honom Erik (istället för originalnamnet) och han brukade kalla henne för Maja, bara för sig själv.
Lyckan var total. För första gången kände hon sig verkligen älskad. Kärleken brann! Men Erik friade aldrig. Han hade planer att flytta tillbaka till Marocko, och vågade inte trotsa sin familj. Hans mamma hade redan utsett en brud, Leila, sjutton år och från en respekterad familj. Eva skulle aldrig lämna Sverige hur kunde hon lämna Filip och sin gamla mamma? Nej, det var otänkbart. Hon visste mycket väl att hans släkt aldrig skulle godkänna henne äldre, och från ett annat land…
Så Eva bestämde att istället skulle all hennes ömhet och kärlek gå till Erik, så länge det nu varade. Hur många stunder av kvinnlig lycka har jag kvar? Få. Men jag tänker älska den här killen så mycket att han får svårt att andas! brukar hon skämta med sin mamma.
Hennes mamma, Sigrid, var upprörd: Men Eva! Vad ska du med en utländsk ung man till? Finns gott om svenska karlar. Och dessutom din exman springer ju fortfarande här omkring och hoppas på förlåtelse. Märker du inte det? Förlåt honom, för Filips skull. Ni kunde ju faktiskt börja om?
Mamma, Oskar var otrogen! Glömt det? muttrade Eva.
Men snälla lilla, han har bett om ursäkt tusen gånger. Och du, du lade all tid på dina avhandlingar. Lämnar man en man vind för våg ja, då kommer nån annan och plockar upp honom. Vad trodde du skulle hända? sa Sigrid strängt.
Men mamma, varför förlät du inte pappa då? kontrade Eva.
Det är inte samma sak, mitt hjärta. Din far stack redan innan du föddes och drog med sig tre andra barn på vägen. Och sen dök han upp som gubben i lådan och trodde jag skulle ta emot honom? Med alla hans barn? Nej tack. Men din Oskar, han har varit ensam länge, väntat på dig. Och Filip, han älskar honom.
Okej mamma, men jag tänker inte gifta mig med Erik. Jag väntar tills han lämnar mig först. Klarar det inte annars. sa Eva lite tyst.
Åh, vännen min den gamla kossan är också sugen på salt, suckade mamma Sigrid.
Tre år gick. Sen tog Erik farväl: Jag kommer alltid att tänka på dig, älskling, sa han. Eva var förberedd på att han skulle försvinna, men det gjorde ändå väldigt ont att släppa taget. Vid avskedet gav Erik henne den snidade trälådan igen och den här gången låg där en ring med två små änglar som höll ett hjärta av diamanter.
Mitt hjärta stannar hos dig, Maja, viskade han innan han åkte mot Marocko.
Ett år senare fick Eva ett bröllopsfoto på posten, med texten Min fru Leila. Ytterligare ett år senare kom ett nytt foto, Min andra fru Miriam. Erik berättade ibland att polygami är lagligt där. Eva tittade på bilderna utan avundsjuka. Vad vet nyförälskade småfåglar om riktig passion? Hon kände något särskilt när hon såg hans vemodiga blick. Kanske älskade han henne fortfarande? Men ändå tiden går, gamla kärlekar bleknar.
Eva vände blad. Sagans kapitel var slut. Filip, hennes son, hade själv gift sig, och snart fick Eva ett ljust barnbarn hemma hos sig. När dottern kom bad Eva att de skulle döpa henne till Maja. En liten del av hennes livs saga skulle få leva vidare.
Till och med Oskar förlät hon till slut kanske mest av medkänsla. Han själv tog kontakt via hennes mamma, och mamman lyckades till slut övertala Eva att släppa gammalt groll:
Han vet att han gjort fel. Och vem av oss är egentligen felfri? Syndaren springer inte i skogen utan bland oss människor. Alla kan falla för frestelser.
Så nu lever Eva och Oskar tillsammans igen. De försöker hålla sams, och Eva jo, hon går på stickkurs. Nu stickar hon små sockor med marockanska mönster till sitt lilla barnbarn Maja Det blev bra till slut, ändå, eller hur?
