Ur spegeln tittade en vacker trettiofemårig kvinna med sorgsna ögon på mig det var Elin. Jag förstod inte vad dagens män vill ha av oss kvinnor. Synd att man inte får lära sig sånt på universitetet. Varför ansträngde jag mig egentligen för att ta examen med högsta betyg?
Elin hade alltid drömt om en egen familj, med en kärleksfull make och barn allra helst tre stycken. Hennes föräldrar hade varit den perfekta familjeförebilden sedan hon var liten. Elin skyndade sig in i äktenskapet, som om hon var rädd för att missa sin chans till lycka.
Hon träffade sin man, Jonas, redan under studietiden i Uppsala. Han var snygg, vältränad och smart, populär bland tjejer och alltid festens mittpunkt. Vi möttes på en studentfest och blev snabbt förtjusta i varandra. Jonas hade flyttat till Uppsala från Sundsvall för att plugga, jag själv bodde hemma hos mina föräldrar.
Redan efter ett halvår friade Jonas. Jag tackade ja. Vi gifte oss direkt efter examen. Min man verkade vara allt man kunde önska omtänksam, varm och glad. Han fick jobb på ett energibolag som ingenjör medan jag började som konsult på en bank.
Det gick bara ett halvår in i äktenskapet innan jag upptäckte att jag var gravid. Jonas blev inte direkt glad.
Elin, hur gick det här till? Du sa ju att allt var under kontroll?
Jonas, jag vet inte det bara blev så, sa jag och kände hur den missnöjda tonen slog undan benen på mig. Men spelar det så stor roll? Vi har ju ändå tänkt oss barn? Om det blev så här, då var det väl meningen.
Säg inte sådär! Det är inte ödet, det är slarv. Vi har precis fått våra jobb. Nu ska vi satsa på karriären, inte tvätta blöjor.
Jag fick bita ihop för att hålla tillbaka tårarna. Hans reaktion slog ner som en bomb.
Elin, sa Jonas mjukt och lade armen om mina axlar. Kanske borde vi… ja du vet… Vi måste väl inte ha så bråttom, det finns tid.
Jag stirrade oförstående på Jonas.
Glöm det! Om det inte passar dig så ska jag inte tvinga dig. Beslutet är ditt.
Jag stormade ut ur lägenheten och vandrade runt på Uppsalas gator i flera timmar. Försökte förstå vad som precis hänt. Drömmen om en stor och lycklig familj verkade gå i kras.
Vi pratade inte med varandra på flera dagar. Till slut bad Jonas om ursäkt och sa att han tänkt om han såg faktiskt fram emot att bli pappa. Då föll alla bitar på plats och lyckan var total. Åtta månader senare föddes vårt lilla under vår son Axel.
Jag njöt av att vara mamma. Jag älskade att ta hand om Axel, hålla ordning hemma och laga god mat till Jonas. När Axel fyllde tre år började han på förskola och jag återgick till jobbet.
Jag svävade som på moln och var helt säker på att jag var världens lyckligaste. Våra många vänner påminde mig också ständigt om det. Ofta hade vi fullt hus i lägenheten, med gamla kurskamrater och deras familjer på besök. En kväll råkade jag höra hur Jonas pratade med några vänner i vardagsrummet.
Hörru Jonas, du har verkligen haft tur med Elin! Snygg, smart, jobbar, det är alltid städat och hon lagar mat som får dig att vilja slicka tallriken ren.
Eller hur, sa en annan. Min fru kräver bara pengar och klagar jämt.
Ja men, jag är ju inte så dum själv, det är väl därför jag har en sån kanonfru, svarade Jonas.
Alla skrattade gott. Deras fruar däremot brukade viska något helt annat till mig när de fick chansen…
