Elina och Mattias levde aldrig länge tillsammans i sitt äktenskap det var fel från början att de gifte sig. De höll ihop i tre år, fick en dotter, och gick sedan skilda vägar. Mattias, som ansåg sig vara en ansvarsfull far, började genast skicka pengar varje månad för att försörja sin dotter. Han och Elina kom överens om att hon inte skulle ansöka om underhållsbidrag, men Mattias skulle ändå sätta in en summa på ett visst datum varje månad. Så fortsatte det, åtminstone en tid.
En dag, för inte så många år sedan, låg ett brev från tingsrätten bland Mattias post. Han förstod ingenting när han läste att Elina ville få honom fråntagen sitt faderskap. Hur kunde det vara möjligt? Till brevet låg också ett DNA-test, där det stod att Mattias inte var pappa till barnet. Istället visade provet att fadern var en man som Elina varit lagligt gift med flera år tidigare. Den gamle såg sakta sanningen framför sig Elina hade under två års tid levt dubbelliv och varit tillsammans med både honom och den andre mannen. Under hela dessa fem år hade Mattias skickat sina kronor månad efter månad utan att ana något.
Smärtan var stor när han till slut insåg hela sanningen. Men Mattias kände ändå att han hade rätt att få tillbaka de pengar han lagt ut för barnet som inte var hans. När det finns DNA-bevis, säger sig lagen ge möjlighet att kräva pengarna tillbaka i domstol.
Nu sitter Mattias och funderar, långt efter allt det som hände, och undrar om han gör det rätta när han kräver tillbaka sina slantar.
