En vacker dag bestämde sig min vän för att gifta sig. Han gifte sig av kärlek, så klart. Bruden var vacker, intelligent och självständig. Hon jobbade som revisor på ett stort företag och tjänade bra.
Anders, min vän, ville inte heller vara sämre än sin fru när det gällde inkomster. Han tog extrajobb och arbetade långa timmar för att kunna betala av bostadslånet snabbare.
Deras lägenhet köptes direkt. De sparade pengar, tog ett lån, och familjen hjälpte också till. De renoverade i europeisk stil och inredde vackert. Som man säger, det var att leva och vara lycklig.
Men lyckan uteblev. Frun klarade inte av hushållssysslorna. Hon kunde inte damma, moppa golvet eller laga middag i tid, eller så ville hon helt enkelt inte. Hon förklarade att hon var för trött efter jobbet och kom hem sent. Men Anders var inte heller sysslolös han jobbade också långa dagar.
Så började grälen om vem som gjorde mest hemma. De första sex månaderna var fyllda av dagliga strider i lägenheten, med kläder överallt och högar av disk. Ingen av dem erkände dock för familjen vad de bråkade om. Båda skämdes.
En dag gick Anders och fiskade med sin svärfar. Båda var passionerade fiskare och kom därför bra överens. Sent på kvällen, vid lägerelden med en flaska vin, öppnade Anders sitt hjärta för svärfaren, mot löfte att han inte skulle berätta något, särskilt inte för svärmor.
Svärfaren lovade att hålla tyst men sa att deras hem aldrig skulle få ro förrän de tog emot en hemvakt.
Jag har en i åtanke, sa svärfaren. När jag får tid ska jag övertala den att flytta in till er.
Anders trodde svärfaren hade blivit galen men höll tyst.
Veckan därpå dök svärfaren upp med en kattunge. Anders blev arg. Varför? Det skulle bara bli mer stök! Men svärfaren tog med honom ut på balkongen, tände en cigarett och påminde honom om hemvakten. Han sa att han tagit med den tillsammans med katten och att allt nu skulle bli bättre. Han bad bara att de skulle ta väl hand om henne.
Anders blev genast förtjust i katten. Liten och kärleksfull accepterade hon honom snabbt som sin husse. Vart han än gick följde hon efter och krävde uppmärksamhet. Bara en gång fick han städa upp efter ett litet missöde hon gjorde på golvet, men det var bara den natten.
Nästa dag, när Anders kom hem från jobbet, var allt städat. Inga kläder låg strödda, och frun lagade en underbar middag!
Anders blev också på gott humör och monterade äntligen upp hyllan i badrummet som han länge lovat.
Dagen därpå hittade han frun dammsugande mattorna. Då bestämde han sig också för att hjälpa till han slängde soporna och gick och köpte bröd. I affären köpte han dessutom en flaska vin. Middagen blev nästan en fest. De mindes knappt när de senast gjort något liknande.
Så fortsatte hela veckan. Det var som om glädjen hade flyttat in i deras hem igen. På söndagskvällen sa frun till Anders:
I morgon behöver du inte komma hem under dagen. Jag har köpt kattsand och ordnat ett ställe åt katten i badrummet.
För vem?
För din katt. Jag vet att du har kommit hem varje dag under arbetstid för att städa. Men oroa dig inte, nu har jag tagit hand om det.
Anders blev chockad. Det var ju inte han som städat. Han trodde det var frun. Men visade det sig att hon skämdes för att inte göra något i ett rent hem.
Han bestämde sig för att smyga hem under lunchen och undersöka. Han låtsades gå men smög tillbaka och gömde sig med mobilen redo.
Vid lunchtid hörde han någon öppna dörren med nyckel. Katten sprang till hallen, jamade och välkomnade. Sedan hördes en mjuk röst:
Åh, Misse, så roligt att se dig! Jag har med mig mjölk och en godsak. Ser ut som du lärt dig använda lådan själv
Sovrumsdörren öppnades. Det var svärfaren. Han väntade sig inte att hitta Anders där.
Så det här är din hemvakt, svärfar!
Svärfaren blev generad:
Ja, jag gav er ju katten. Jag tänkte hjälpa till att ta hand om henne, åtminstone i början.
Och hur har du en nyckel?
Jag tog den från din knippa när vi var och fiskade och kopierade den. Lade tillbaka den dagen efter
Nu har det gått tre år sedan Anders och hans fru lever lyckliga. De har en liten son. Och än i dag vet ingen vem den riktiga hemvakten var som en gång bodde i deras lägenhet
