Hetta var livet
Hedvig skyndade sig hem. Smältande snö blandades med kvarvarande isfläckar, och hennes fötter gled iväg, vilket inte direkt underlättade promenaden. På vägen låg pölar, och bilar som susade förbi stänkte upp smutsigt vatten på ouppmärksamma fotgängare. Hedvig höll sig så långt från trottoarkanten hon kunde.
När hon äntligen kom hem var ryggen genomvåt av svett och benen värkte av trötthet. Dessutom hade hon blöt fotsula. Det var längesedan hon borde ha köpt nya kängor.
I hallen sjönk hon ner på en pall, helt slut. Hon drog av sig kängorna och rörde på tårna i de genomblöta strumporna. En stark kopp te med citron vore perfekt nu för att undvika att bli förkyld. Innan hon hann ställa kängorna vid elementet hördes en knackning i väggen. Så brukade hennes mamma kalla på henne – med en sked mot väggen. Hedvig suckade och gick in till sin mor.
– Ja, mamma?
Modern mumlade något osammanhängande som svar.
– Jag var på jobbet. Hedvig gick fram till sängen och rättade till täcket som glidit ner. En svag lukt av urin slog emot henne. »Blöjan är full«, insåg hon. Hon tog en ny blöja från förpackningen vid sängen och drog undan täcket. Medan hon kämpade mot illamåendet från den starka lukten bytte hon blöjan. Hela tiden mumlade modern. Hon kunde inte längre prata.
– Så där ja. Jag lagar middag strax och ger dig mat. Hedvig plockade upp den fulla, tunga blöjan från golvet och lämnade rummet, ignorerande moderns mumlande. Hon hade lärt sig att inte klaga eller ta illa upp. Det hjälpte ändå inte, och det skulle bara göra allt värre för henne själv. Att sitta ner en stund och vila vore underbart, men en sådan lyx kunde Hedvig inte unna sig. Modern knackade ständigt på väggen och ropade på henne.
En gång i tiden hade de varit en helt vanlig familj. Fadern hade varit professor vid universitetet, modern stannat hemma med barnen och väntat på honom. Men allt kollapsade på en dag. Hedvig hade precis avslutat nionde klass, och hennes bror Björn hade klarat sin tredje termin på universitetet när fadern dog.
Modern till en studerande hade försökt muta fadern för att få sin son antagen till en finansierad plats. Fadern var ärlig och principfast och hade aldrig utnyttjat sin ställning. Den förnärmade modern hämnades genom att anklaga honom för att ha tagit mutan ändå. En utredning inleddes, och faderns hjärta klarade inte av stressen – han dog av en hjärtinfarkt på väg till sjukhuset.
Modern klarade inte sorgen och började sakta men säkert tappa förståndet. Hon såg inte Hedvig eller Björn längre, satt timmar i sträck på soffan och stirrade tomt framför sig. Sedan rusade hon plötsligt till köket och började laga middag. Hon accepterade aldrig makens död, väntade fortfarande på att han skulle komma hem från jobbet.
Tidigare hade en ung kvinna, Annika, kommit två gånger i veckan för att städa och handla. Modern vägrade äta kött eller grönsaker från vanliga butiker. Efter faderns död fick de säga upp Annika. Ingen i familjen, förutom fadern, hade jobbat. Nu fick Hedvig sköta hushållet. Därför behandlade modern henne som en hembiträde. Hedvig var för trött för att försöka förklara att hon var hennes dotter. Modern kallade henne envist för Annika och gav order.
Besparingarna tog snabbt slut, och det hade inte varit mycket från början. Modern kunde inte spara – hon köpte kläder och smycken till sig själv. Hon var vacker, och fadern hade aldrig begränsat henne.
Tidigare kom kollegor från universitetet ofta på besök. Än idag tvingade modern Hedvig att duka festligt och klädde upp sig själv som om gäster var på väg. Sedan glömde hon bort det och skällde på Hedvig för att hon lagat för mycket mat. Den enda vilan Hedvig fick var i skolan. Men tillslut fick hon sluta.
Björn var den första som föreslog att Hedvig borde börja jobba. Om han hoppade av universitetet skulle han omedelbart bli inkallad till militärtjänst, och det skulle inte hjälpa någon. Men om han avslutade studierna kunde han få ett jobb och hjälpa Hedvig ekonomiskt.
Då verkade det som den enda lösningen. Hedvig slutade skolan och började arbeta. Hon hade gått på musikskola och visat stor talang. Chefen på en förskola anställde henne för att leda barnens musikaktiviteter. Lönen var liten, men få var intresserade av jobbet ändå.
På dagarna kunde Hedvig smita hem och kolla till modern medan barnen på förskolan vilade. Det kompenserade för den låga lönen, vars största del gick till hyra och moderns mediciner.
När Björn avslutat universitetet flyttade han till Stockholm. Löftet om att hjälpa sin syster och mor glömde han snabbt. När Hedvig bad om pengar för att anlita en hemtjänst åt modern svarade han att han också hade det svårt i en ny stad, att hyran var dyr och att han inte kunde hjälpa.
Relationen mellan syskonen hade alltid varit ansträngd. All skönhet hade gått till Björn: de uttrycksfulla bruna ögonen, det tjocka mörka håret, de harmoniska dragen och den långa stMen till slut fann Hedvig lyckan i en ny familj, medan Björn fick lära sig att ensamhet kan vara en hård läxa.
