Det viktigaste är att gifta sig lyckat. En välbärgad man är en lyckad tillvaro, brukade Oksanas mamma säga.
Elsa var föräldrarnas enda dotter. Fadern höll ett skarpt öga på henne, medan modern skämde bort henne och alltid upprepade samma visa:
Det viktigaste är att gifta sig lyckat. En välbärgad man är en lyckad tillvaro, förklarade hon, och Elsa nickade instämmande.
Men var fanns han, den där välbärgade mannen? På universitetet fanns det säkert trevliga killar, och hon hade faktiskt en fästman från en bra familj.
Men fadern höll sträng uppsikt inga nattliga promenader, inga studentfester, inga utflykter till naturen. Allt var kontrollerat.
Snart nog hittade hennes eftertraktade fästman en ny flickvän, friare och mer intressant än Elsa.
Men då kom examensarbetet, och kärleksdramer fick vänta.
Sedan kom jobbet, ordnat med faderns hjälp, och ett privatliv som modern gärna arrangerade.
Modern visste vad hon gjorde. Den enda dottern måste gifta sig lyckat, och snart nog dök en fästman upp en systerson till hennes goda väninna.
Elsa, du borde ge den här mannen en chans. Han är äldre än du, men det är en fördel, inte en nackdel. Varför vill du ha en pojke? Tänk efter. Lars-Göran är en seriös man. Han har eget företag. Du behöver inte ens arbeta.
Men han har varit gift förut, mamma! Han har en dotter, och det betyder underhåll.
Bry dig inte om det. Hans fru var inte den skarpaste, och hon och dottern bor långt borta. Det är inget problem.
Så träffades de. Elsas far teg menande. Han blandade sig inte i kvinnornas affärer sedan dottern tagit examen.
Låt dem lösa det själva.
Men, överraskande nog, tyckte Elsa om Lars-Göran.
Tio års åldersskillnad bekymrade henne inte. Med hans utseende skulle han se utmärkt ut även om tio år till.
Stilig, väluppfostrad, klädd som en herreman.
Elsa gjorde också intryck på honom, och de gifte sig.
Modern suckade av lättnad, glad att ha fullföljt sin plikt, och ägnade sig sedan helt åt sig själv. Salonger, shopping, resor med sin man till varma länder nu utan dottern.
Elsa, som hade ett gott föredöme framför sig, höll inte tillbaka heller.
Mannen uppmuntrade hennes önskemål och behov. Så Elsa levde för sin egen skull.
Hennes enda hushållsplikt var att ge instruktioner till hemhjälpen, som ändå klarade sig bra utan dem.
Som en blixt från klar himmel kom nyheten så oväntat att Elsa knappt hann hinna fatt.
Lars-Görans första fru hade avlidit. Under vilka omständigheter, det brydde sig inte Elsa om.
Och nu var han tvungen att ta hand om… sin dotter!
Det var otroligt. Så mycket för “inget problem”! Vad skulle hon göra nu? Hon hade skjutit upp att skaffa barn till obestämd framtid, och nu skulle det här främmande flickebarnet bo i hennes hem och hon skulle bli dess “andra mamma”, som Lars-Göran uttryckte det.
Men hon hade inget val.
Mannen brydde sig inte om hennes åsikt, han informerade henne bara och bad henne visa barmhärtighet.
Flickan var ju inte skyldig!
Snart hämtade han dottern själv, med en skrumpen väska och en skolrygga.
Maja gick i tredje klass, var lång, tystlåten och nästan ordknapp, noterade Elsa.
Man hörde knappt ett ord från henne, allt skedde under tystnad.
En tröst var att hon liknade sin far. Definitivt hans dotter, inte någon slumpmässig avkomma från den där oförståndiga exfrun…
Att bo i det stora huset med far, styvmor och hemhjälpen kändes tyngande för lilla Maja.
Hon var inte van vid sådant!
Efter varje måltid rusade hon fram för att diska, frågade var sopborsten fanns för att sopa golvet, försökte stryka sina egna kläder och allt detta irriterade Elsa.
Flickan
