Jag vet inte om min dotters bröllop ens kommer att bli av. Alla har blivit ovänner. Och blivande svärsonen beter sig som om han tappat bort sin själ. Det är två veckor kvar till bröllopet, men allt snurrar som en virvelvind i fel riktning. Jag vet inte hur det här ska sluta, och jag tycker synd om min dotter, suckar Gunilla.
Varför grälar ni egentligen?
Du kommer aldrig att gissa, men det är på grund av en lägenhet. Vi ville överraska de unga och samlade ihop varenda krona vi hade sparat och köpte en lägenhet i bröllopspresent. Vi tvingades till och med sälja sommarstugan vid Vänern och garaget för att få ihop tillräckligt. Lägenheten står nu i min dotters namn, men de ska ju gifta sig, så vad spelar det för roll på vem det står?
Precis…
Både jag och min man tänkte så. Men lägenheten är förstås tom på allt. Den måste helrenoveras och möbleras, men pengarna är som skingrade höstlöv. Min man sa till svärsonen att vi alla kunde ta tag i renoveringen tillsammans, så att de kan flytta in snart. Men svärsonen vägrar! Han vill inte lägga en enda krona på renovering.
Varför inte?
Han menar att det inte är hans lägenhet. Han vill inte satsa på nåt han inte äger. Han sa att vi fick renovera själva om vi ville. Småsaker kan han köpa, men inga stora summor försvinner från hans konto.
Men då kan de väl bo där som det är, utan renovering?
Det går inte, det är ett eko av tomhet därinne. Inget vatten, elen är en fara för både brandmän och möss, och golv och väggar lutar som gamla kyrkor. Fönstren håller på att falla ut i gränden. Nog måste man göra det beboeligt, knappt ens det, säger Gunilla tyst.
Jag tycker knappt att en båt skulle kunna förtöja där, så pass illa är det. Hur ska unga människor leva sitt liv i ett gammalt skal? Det är pinsamt. Min blivande svärson har ett bra jobb på ett av de stora företagen i Göteborg, får ut en respektabel lön, men hans plånbok är som en isskorpa i april han sparar hellre till en egen lägenhet, för rädslan att hamna på bar backe.
Det känns som han vill leva på vår bekostnad. Han kräver att vi ska stå för renoveringen. Till slut sa jag att, om han nu tycker det inte är hans, så får han betala hyra. Då log han och gick med på det, suckar Gunilla.
Och vad säger din dotter om det här?
Hon är förtvivlad och gråter hela tiden. Hon älskar honom verkligen, men vi kan inte skriva över lägenheten på honom också. Nu säger hon att hon struntar i både lägenhet och renovering. Men jag tycker inte om att mannen inte vill satsa något på familjen. Hur ska detta bli? De har inte ens hunnit gifta sig, och ändå ekar drömmarna redan av skilsmässa och bodelning, säger Gunilla.
Vad tror ni? Borde min blivande svärson investera i lägenheten? Han planerar att bo där, bilda familj, slå rot. Spelar det någon roll vems namn det står på? Eller är hans synsätt rimligt? Vad hade ni gjort om ni var i hans skor?









