Lina stod framför dörren till Eriks lägenhet och fingrade nervöst på sin väska. För två och ett halvt år sedan hade hon lämnat honom, smällt igen dörren och varit övertygad om att Patrik, hans vän med stora pengar och fin bil, skulle ge henne det liv hon drömde om. Men Patrik visade sig vara en bluff, och nu hade Lina bestämt sig för att komma tillbaka. “Erik har alltid älskat mig”, tänkte hon. “Han tar tillbaka mig, vart skulle han annars ta vägen?” Hon ringde på dörrklockan, rättade till håret och satte på ett leende. Dörren öppnades av Erik, och vid hans förvånade “Men gudars, vilken överraskning! Vad för väder har blåst hit dig?” kände hon sig lite modigare.
“Jag är tillbaka”, log hon och drog in doften av stekt potatis och köttbullar. “Lagrar du middag? Det luktar gott.” Erik rynkade pannan. “Tillbaka? Till mig?” Lina nickade, men hans nästa fråga fick henne att tappa fattningen: “Vi har redan ätit. Tyvärr, ingen inbjudan den här gången.” “Vi?” upprepade hon och kände en våg av obehag. “Vem är ’vi’?” Då kom en kvinna ut från köket. Lina tittade närmare och fick en chock – det var Olivia, hennes gamla väninna, som hon en gång delat bubbel med medan de planerade hur Lina skulle lämna Erik.
Lina och Erik gifte sig för fem år sedan, men deras äktenskap var fyllt av bråk. Hon ville ha ett glamoröst liv: fina restauranger, resor, dyra klänningar. Erik, ingenjör på en fabrik, tjänade lagom, även om han försökte. Hans föräldrar skickade mat från landet för att spara pengar, men Lina klagade: “Jag vill inte ha deras mjölk och ost!” Hon spenderade sina pengar på kläder och en ny telefon på avbetalning, men krävde mer av Erik. “Du är fattig”, sa hon. “Varför gifte jag mig med dig?” Han bad henne städa lägenheten, men hon vägrade: “Det är din lägenhet, jag är inte husmor här.”
Allt förändrades när Lina blev intresserad av Patrik. Han var charmig, hade pengar, tog med henne på fika och lovade guld och gröna skogar. Hennes väninna Olivia varnade henne: “Lina, Patrik är en kvinnoförförare, tänk efter!” Men Lina lyssnade inte. Hon packade sina väskor, slängde nycklarna till Erik och åkte med Patrik utan att ens säga adjö. Olivia stannade kvar i lägenheten och städade upp efter Linas kaos. Lina hade skrattat: “Ta Erik om du vill, han är din!” Hon trodde inte att hennes ord skulle bli sanning.
Livet med Patrik var ingen saga. Han var generös men krävde lydnad, och hans otrohet tvingade Lina att bita ihop – tills hon tröttnade. Efter två år fick hon reda på att Erik fått befordran, köpt bil och fortfarande var ogift. “Han väntar på mig”, tänkte hon, lämnade en lapp till Patrik och åkte därifrån. Men nu, stående i dörren, såg hon på Olivia, som lugnt sa: “Hej, kompis. Varför ser du så förvånad ut? Du gav ju honom till mig.”
Lina kände hur kinderna hettade. “Är ni gifta?” fick hon fram. Erik nickade. “Ja, Lina. Och vi har det bra. Vad ville du?” Hon blev osäker: “Jag tänkte… kanske vi kunde…” Olivia avbröt henne mjukt: “Lina, du har föräldrar. De blir nog glada. Men Erik och jag har saker att göra. Hej då.” Dörren stängdes, och Lina stod ensam kvar i trapphuset med väskan i ett hårt grepp.
Hon mindes hur Olivia städade lägenheten, bakade bullar och hälsade på sin farmor. Då hade Lina skrattat åt hennes “enkelhet”, men nu förstod hon – Olivia gav Erik det hon själv inte kunde: omtanke, gemenskap, kärlek. Lina funderade på att återvända till Patrik, men lappen hon lämnat hade bränt alla broar. Föräldrarna? De hade dragit sig undan efter hennes val. Hon satte sig på bänken utanför porten och kände hur världen rasade samman. “Vad har jag gjort?” viskade hon, men det fanns inget svar.
I lägenheten förberedde sig Erik och Olivia på middagen. En månad senare föddes deras tvillingar, och Eriks föräldrar, som avgudade sin nya svärdotter, kunde inte ha varit lyckligare. Lina stod kvar med tomma händer, full av ånger över sitt val. Livet, som Olivia varnat henne för, förlåter inte de som slösar bort det äkta för en illusjon.
