Anna parkerade bilen en gata från sin svärmors hus. Klockan var 17:45 – hon hade kommit tidigare än avtalat. ”Kanske kommer hon den här gången att uppskatta min punktlighet”, tänkte Anna och strök ut vecken på sin nya klänning. Presenten – en antik brosch som hon letat efter i månader hos samlare – låg noggrant inslagen i baksätet. När Anna närmade sig huset såg hon att fönstret på bottenvåningen stod lite på glänt. Inifrån hördes tydligt svärmoderns röst: ”Nej, Beatrice, kan du tänka dig? Hon har inte ens brytt sig om att fråga vilken tårta jag gillar! Hon har beställt någon modern dessert… Vår son har alltid älskat klassisk prinsesstårta, och hon –” en paus, ”– fattar inte ens det. Sju år som gifta!” Anna stannade till. Hennes fötter kändes fastklistrade vid marken. ”Självklart har jag redan sagt det till dig – hon passar inte David. Hon jobbar dag och natt på kliniken och är knappt hemma. Vad är det för slags husfru? Igår var jag där en snabbis – smutsig disk, damm på möblerna… Och självklart var hon upptagen med någon komplicerad operation!” Inombords blev allt tyst. Anna lutade sig mot staketet och kände hur knäna skakade. I sju år hade hon försökt vara den perfekta svärdottern: laga mat, städa, komma ihåg alla födelsedagar, besöka svärmor när hon var sjuk. Och allt detta… ”Nej, nej, jag säger inget, men är en sådan kvinna verkligen rätt för min son? Han behöver en riktig familj, värme, omtanke… Och hon är ständigt på konferenser eller har nattjour. På barn tänker hon inte alls! Kan du föreställa dig det?” Huvudet bultade. Mekaniskt tog Anna upp mobilen och slog Davids nummer. ”David? Jag blir lite sen. Ja, allt är okej, bara… kö.” Hon vände sig om och gick tillbaka till bilen. Slog sig ned och stirrade tomt framför sig. Orden ekade i hennes huvud: ”Lite mer salt kanske?”, ”På min tid var kvinnorna hemma…”, ”David jobbar så mycket, han behöver särskild omtanke…” Telefonen vibrerade – sms från maken: ”Mamma undrar var du är. Alla är redan här.” Anna drog efter andan. Ett märkligt leende spred sig över hennes läppar. ”Bra”, tänkte hon, ”om de vill ha den perfekta svärdottern, ska de få den.” Hon startade motorn och körde tillbaka till svärmors hus. Planen föddes på en sekund. Inget mer försök att behaga. Nu var det dags att visa dem hur en ”riktig” svärdotter kunde vara. Anna klev in genom dörren med sitt bredaste leende. ”Mamma, älskade lilla du!” utbrast hon och kramade sin svärmor med överdriven entusiasm. ”Förlåt att jag är sen – jag var på tre olika affärer för att hitta precis de ljusen du tycker så mycket om!” Svärmodern stelnade till, överraskad av all energi. ”Jag trodde…” började hon, men Anna avbröt snabbt: ”Åh, och vet du – jag träffade din väninna Beatrice på vägen! Så trevlig kvinna, som alltid säger sanningen, eller hur?” Anna såg menande på svärmor och la märke till att hon bleknade. Under hela middagen gav Anna sitt livs bästa skådespelarinsats. Hon las upp de finaste bitarna till svärmor, berömde varje ord högljutt, bad oupphörligt om hushållsråd. ”Mamma, tycker du man ska koka borsjtj i fem eller sex timmar? Och mattor – ska de dammas på morgonen eller kvällen? Kanske borde jag sluta jobba? David behöver ju en riktig familj, eller hur?” David såg förbluffat på Anna, släkten bytte blickar. Men Anna fortsatte: ”Jag har funderat – kanske ska jag gå en kurs i hushållsekonomi? Sluta med den där dumma kirurgin… En kvinna ska väl ändå vara hemmets beskyddare, eller hur, mamma?” Svärmodern knackade nervöst med gaffeln mot tallriken. Hennes självsäkerhet minskade för varje minut. Och vad som hände sedan? Ja, vissa historier måste man läsa till slutet…

Det var för länge sedan, men jag minns den kvällen som om det vore igår. Linnea parkerade sin Volvo på gatan en bit från sin svärmors villa i Danderyd. Klockan visade 17:45 hon hade kommit tidigare än vad som var sagt. Kanske uppskattar hon faktiskt att jag är punktlig den här gången, tänkte Linnea medan hon borstade bort en skrynkel på sin blommiga klänning. Presenten en gammal brosch från 1800-talet som hon sökt med ljus och lykta bland antikhandlare hela våren låg omsorgsfullt inslagen på baksätet.

På väg mot huset noterade Linnea att ett fönster på bottenvåningen stod en bit på glänt. Där inifrån hördes hennes svärmor tydligt:

Nej men, Märta, kan du förstå! Hon har inte ens frågat vad jag tycker om för tårta! Hon har beställt nåt sånt där nymodigt bakverk Vår Erik har alltid älskat prinsesstårta, och hon en suck, verkar aldrig förstå sånt. Sju år har de varit gifta!

Linnea stannade till. Fötterna kändes som fastfrusna i gruset.

Jag har sagt det förut hon är inte rätt för Erik. Hon jobbar jämt på det där sjukhuset och är aldrig hemma. Hur ska hon kunna vara en riktig husmor? Jag var förbi dem igår disk överallt, dammråttor under soffan Och hon var såklart mitt uppe i nån krånglig operation!

Allt blev tyst inombords. Linnea lutade sig mot den vita trägrinden och kände benen darra. I sju långa år hade hon försökt vara den där perfekta svärdottern: lagat mat, städat, kommit ihåg alla födelsedagar, vakat vid svärmoderns säng när hon varit sjuk. Och för vad?

Nej, nej, jag säger inget men är en sån kvinna rätt för min son? Han behöver riktigt hem, värme, kärlek Men hon kutar runt på konferenser, tar nattpass. Barn nej, det verkar inte ens vara på kartan! Kan du tänka dig?

Orden dunkade mot Linneas tinningar. Nästan i trans tog hon fram mobilen och ringde sin man.

Erik? Jag blir lite sen. Ja, allt är lugnt. Bara trafik på E18.

Hon vände snabbt tillbaka till bilen och satte sig bakom ratten. Med blicken stirrad på instrumentbrädan ekade svärmors gamla repliker i hennes huvud: Lite mer salt, kanske? När vi var unga stannade fruar hemma Erik jobbar så hårt, han behöver extra omtanke

Mobilen vibrerade ett sms från Erik: Mamma undrar var du är. Alla är på plats.

Linnea drog ett djupt andetag. Ett underligt leende kröp fram. Nåväl, tänkte hon, vill de ha en riktig svärdotter, kan de få se på en.

Hon startade Volvon och svängde tillbaka mot svärmors villa. Planen växte fram i hennes inre där och då.

Inga fler försök att plisa. Nu skulle hon visa dem vad en svensk svärdotter verkligen gick för.

Linnea klev in med det bredaste leendet hon hade, nästan överdrivet glatt. Mamma, älskade lilla du! utbrast hon och slängde armarna om sin svärmor i en överdriven kram. Förlåt att jag blev sen, men jag har letat i tre olika butiker efter precis de där stearinljusen du tycker är så fina!

Svärmor blev stilla, märkbart ställd över Linneas energi. Jag trodde började hon, men Linnea avbröt:

Och vet du, jag mötte faktiskt din vän Märta på vägen! En alldeles förtjusande kvinna, alltid så rak och ärlig, inte sant? Linnea såg på svärmor med ett menande leende, och såg hur hon bleknade om kinderna.

Under hela middagen gav Linnea sin allra bästa insats. Hon lade svärmor de finaste bitarna på tallriken, applåderade varje tips och frågade om allt från syltkokning till silverputs.

Mamma lilla, tycker du man ska koka ärtsoppan fem eller sex timmar för bästa smak? Och mattvätt morgon eller kväll, vad säger du? Kanske borde jag säga upp mig från jobbet också. Erik behöver ju en hemtrevlig hustru, visst?

Erik tittade förbluffat på Linnea, släktingarna utbytte snabba blickar, men Linnea fortsatte le lika soligt:

Jag funderar på att gå en husmorsutbildning. Lämna den där dumma kirurgin och ägna mig åt städning som man ska. En riktig kvinna håller väl ändå hemmet i schack, mamma?

Svärmor satt tyst och pillade nervöst med gaffeln. För varje minut krympte hennes självsäkerhet.

Så, vad som sedan hände? Ja, det är som med sagor man måste läsa till sista sidan för att förstå hur det verkligen gick.