“Anna är ung, hon kommer säkert att föda fler barn!” – lovade hon. Till slut behövde ingen barnet. Anna och Robert växte upp i en småstad i Sverige och gick i samma klass. Efter gymnasiet pluggade de vidare vid universitetet och flyttade sedan till Stockholm för att hitta jobb. De hyrde en liten lägenhet, fick jobb och levde som sambor. När Anna blev gravid lämnade Robert henne – han hade inga planer på barn. Den unga kvinnan, förkrossad, valde att återvända hem till föräldrarna för att uppfostra sitt barn ensam. Roberts mamma hade en framstående ställning i staden och spred ryktet att Anna skulle ha fått barn med någon annan – detta barn hade ingenting med deras familj att göra. Situationen förvärrades av att båda familjerna bodde i samma kvarter. Många vänner var insatta i hela historien. Anna födde en underbar dotter och klagade aldrig över Roberts familj. Hon ville bara få uppfostra sitt barn i lugn och ro. Men Roberts mamma höll envist fast vid att flickan inte var hennes sons barn. – Titta på dem! – förklarade kvinnan. – Barnet är ju ljushårig och vi är alla mörka. Näsa och utseende påminner inte om någon av oss! Alla i vår släkt är vackra, men barnet är fult – nu försöker hon ta sig in i vår familj. Så onda människor! Anna var så trött på detta att hon föreslog ett faderskapstest för att lugna Roberts mamma. Så varför gjorde hon allt detta? Svaret kom direkt: Roberts mamma bjöd genast hem Anna så att hon kunde lära känna sitt barnbarn. Flickan fick en mängd fina presenter. För Anna, som levde på sin mammas pension, var det en stor hjälp. Efter ett tag ville den nyblivna farmodern ta hand om sitt barnbarn några dagar. Anna menade att dottern bara var ett år, och för liten för att vara borta några dagar utan sin mamma. Farmodern tog illa upp. Hon framförde då ett hot om att gå till domstol för att få kontakt med sitt barnbarn. Dessutom tyckte hon att det vore bättre om barnet bodde hos henne – där finns bra förutsättningar för barnets uppväxt. Rätten kommer titta på att pappan har lägenhet, betalar underhåll (och kan visa upp intyg), medan mamman är arbetslös och ensamstående. Enligt henne var Anna fortfarande ung och skulle säkert få fler barn. Hon rådde Anna att frivilligt ge upp sin dotter – alla domare i staden känner henne, så det skulle vara lätt att förutse utgången. Anna bestämde sig för att kämpa för rätten att fostra sitt eget barn. Under flera år pågick en bitter rättslig tvist. Flickan som den inflytelserika familjen undvikit blev nu deras ögonsten, älskad och behövd. Inflytelserika släktingar drog fram vittnen, höll span, klagade och tog bilder. Anna tvingades gå under jorden. Mycket hände, men till slut blev det lugnare. Robert gifte sig och fick en son – då riktade farmodern sitt intresse mot det nyfödda pojkbarnet. Annas dotter började skolan och flickan samt hennes mamma flyttade till Stockholm. Men Anna behövde ofta resa hem till sin mamma och dotter. Snart träffade hon en ung man. Annas mamma uppmuntrade henne att starta ett nytt liv – hon skulle ta hand om sitt barnbarn ett tag. Anna lovade att hämta sin dotter när allt var lugnare. Anna gifte sig. De hyrde en lägenhet och väntar nu barn tillsammans. Allt verkar vara i sin ordning – men Anna skyndar sig ändå inte att ta hem sin dotter. Det finns ingen plats för henne, och maken är inte särskilt intresserad av någon annans barn. Anna bestämde att dottern har det bättre kvar hos mormor – där finns vänner och skola. När det nya barnet föds, finns ingen som kan ta hand om flickan. På så sätt är inte mamman ensam, och dottern är omhändertagen. Men nu har mormodern fått hälsoproblem – ambulansen har hämtat henne flera gånger och hon vårdas på sjukhus. Barnbarnet tas då om hand av pensionerade grannar. Nu är den inflytelserika farmodern helt ointresserad av sitt barnbarn. När hon träffar Annas mamma ler hon bara: – Ni borde ha lyssnat på mig! Om du hade gett mig flickan från början hade jag tagit hand om henne. Nu hade hon gått på språk- och musikskola, varit flerspråkig och lärt sig piano. Och ja, hennes mamma har övergett henne – vad ska det bli av henne? Nu tar jag hand om mitt barnbarn! Han får det bästa – bästa skolan och de bästa aktiviteterna! Fadern har aldrig visat intresse för flickan. I slutändan blev flickan, som folk slogs och processade om, överflödig. Till slut behövde ingen henne. Ingen vet vad flickans framtid bär med sig.

Linnea är ung, hon kan föda fler barn! lovar hon. Till slut var det ingen som behövde barnet.

Linnea och Erik har vuxit upp i en liten svensk stad och gått i samma klass hela grundskolan. Efter gymnasiet pluggade de vidare vid universitetet och flyttade sedan till Stockholm för att söka jobb. De hyrde en liten lägenhet, fick anställning och levde samboliv. Men när Linnea blev gravid lämnade Erik henne. Han hade inga planer på att bli pappa.

Linnea blev förtvivlad och bestämde sig till slut för att flytta hem igen för att fostra sitt barn. Eriks mamma, Birgitta, har en ledande position i hemkommunen. Hon gick ut med att Linneas barn inte hade något med deras familj att göra att Linnea väntade barn med någon annan. Läget förvärrades av att båda familjerna bodde i samma område.

Många i deras vänskapskrets visste vad som hade hänt. Linnea födde en underbar dotter, Astrid. Trots allt sa hon aldrig ett ont ord om Eriks familj. Linnea ville bara växa i lugn och ro tillsammans med sin dotter. Men Birgitta berättade för alla att barnet varken liknade eller hade släktskap med dem.

Ser ni själva! sa hon. Barnet har ljust hår, vi alla är kolsvarta. Näsa och drag stämmer inte heller. Barnet försöker komma in i familjen, men är ful! Det här är låga människor!

Linnea stod inte ut längre och föreslog till slut ett DNA-test för att stilla Birgittas misstänksamhet. Självklart visade testet att Astrid var Eriks dotter. Med ens bjöd Birgitta hem Linnea och dottern, överräckte dyra presenter och fina kläder till lilla Astrid. För Linnea, som levde på sin mammas pension, kändes det som en lättnad.

Efter en tid ville Birgitta ta hem sitt barnbarn. Men Linnea sa att Astrid bara var ett år och för liten att vara borta från mamma så länge. Birgitta blev arg.

Hon hotade Linnea med en rättprocess för att få umgängesrätt med Astrid. Dessutom menade hon att det var bättre för barnet att bo hos henne, där alla förutsättningar fanns. Birgitta förklarade att domstolen lätt skulle döma till hennes fördel eftersom Erik hade både bostad och jobb, medan Linnea var ensam och arbetslös. Du är fortfarande ung, Linnea, du kan föda fler barn. Låt oss ta hand om Astrid, påstod hon. Alla i kommunen visste vem Birgitta var, och hon antydde att domarna nog skulle stå på hennes sida. Men Linnea stod på sig och kämpade i rättsprocesser under flera år.

Astrid, som från början undveks av släkten, blev plötsligt deras mest älskade barn. Släktingarna drog fram vittnen, förföljde Linnea, samlade bevis och tog bilder. Till slut var Linnea tvungen att lämna staden och gömma sig. Det var intensiva år, men så småningom lade sig stormen. Erik gifte sig och fick en son. Då riktades Birgittas intresse mot den nya familjemedlemmen och Astrid lämnades utanför. Linnea flyttade tillbaka till Stockholm men åkte ofta hem till sin mamma och dotter. Snart träffade Linnea en ny man. Hennes mamma uppmuntrade henne att satsa på sin egen lycka och lovade att ta hand om Astrid tills vidare. Linnea tänkte att hon skulle hämta hem sin dotter när livet lugnat sig.

Linnea gifte sig och paret hyrde en egen lägenhet. De väntade barn tillsammans och Linnea kände att allt var harmoniskt. Men hon tvekade inför att ta hem Astrid igen hennes make visade inget intresse för någon annans barn. Linnea tänkte att det trots allt var bäst för dottern att bo kvar hos mormor, där hon hade vänner och skola. Med nytt barn på väg skulle Linnea inte ha någon som kunde hjälpa henne med Astrid ändå. Så mormor var inte ensam och Astrid var trygg. Men nu började Linneas mamma få allvarliga hälsoproblem ambulansen fick komma flera gånger och mamma låg ofta inlagd. Astrid bodde då hos snälla pensionärsgrannar.

Den ursprungliga farmodern, Birgitta, visade inget intresse för Astrids öde längre. När hon stötte på Linneas mamma log hon bara och sa:

Ni skulle ha lyssnat! Hade ni gett mig flickan från början skulle hon fått det så bra. Då hade hon gått på internatskola och talat flera språk, spelat piano. Och nu vad blir det av henne? Hennes egen mamma har lämnat henne! Jag fokuserar på mitt barnbarn nu, honom ska jag ge allt bästa skolan, bästa möjligheterna!

Erik visade aldrig intresse för dottern. Så blev det att den flicka familjerna tidigare slogs om nu lämnades utanför och inte var viktig för någon. Ingen vet hur Astrids framtid kommer att se ut.