Det finns gott om hjärtevärmande historier om återföreningar efter många år. Detta är en av dem. Malins pappa lämnade familjen när hon bara var fyra år gammal. Hennes mamma fick själv uppfostra Malin, men avsaknaden av en komplett familj satte sina spår hos flickan. Redan som liten försökte Malin hjälpa sin mamma med allt möjligt: hon letade reda på extrajobb, för det fanns ju ingen som försörjde dem. Därför hade Malin närapå inga vänner, hon gick sällan ut, och växte upp lite i skymundan.
Först när hennes mamma gick i pension kunde Malin börja ägna lite mer tid åt sig själv. Då träffade hon en pojke. Efter ett tag lärde hon känna hans föräldrar också. Och sedan, tro det eller ej, friade Erik till Malin. Planeringen för det storslagna bröllopet tog fart Malin hade drömt om det ända sedan hon var liten. Men när det blev dags att skriva gästlistan slog det henne att hon kanske borde bjuda sin egen pappa.
Problemet var bara att hon varken hade hans adress eller telefonnummer. Erik föreslog att Malin skulle ge inbjudan till sin farbror, pappans bror. Han visste säkert var man kunde få tag på pappan. Och så, på grund av ett klantigt misstag, blev Malin sen till stadshuset för registreringen. Ute öste regnet ner. Hon slängde kappan över klänningen och rusade ut i gatan. Plötsligt såg hon en bil och pappa stod bredvid! Utan att blinka hoppade hon in i bilen. Hon grät hela vägen. Hon hade längtat efter det här ögonblicket så länge… Tydligen fanns det mycket att prata om.
