Det är slut, Linnea, mellan oss är allt över. Jag vill ha en riktig familj, barn. Du kan inte ge mig det. Jag har väntat och haft tålamod länge. Jag behöver en son. Jag har redan lämnat in papper på skilsmässa! Du har tre dagar på dig att packa ihop. Ring när du har åkt. Tills dess bor jag hos mamma. Skynda dig, jag måste förbereda lägenheten för barnet och hans mamma. Ja, bli inte förvånad min blivande fru väntar barn! Tre dagar har du!
Linnea svarar inte. Vad skulle hon kunna säga?
Barn har hon inte kunnat få. Marcus väntade också länge, fem år. Tre misslyckade försök under dessa år.
Linnea har varit hos många läkare, alla sa att hon var frisk. Varför gick det aldrig vägen?
Linnea har alltid levt ett sunt liv.
Nu mår hon dåligt på jobbet, de ringer ambulansen, men allt händer alldeles för snabbt …
… Dörren smällde igen bakom Marcus, och Linnea orkar inte annat än att sätta sig på soffan.
Hon har ingen lust eller styrka att börja packa. Och vart ska hon ta vägen? Under studietiden och innan äktenskapet bodde hon hos sin moster. Men mostern är borta, och lägenheten har hennes kusin redan sålt. Ska hon flytta ut till mormors gamla hus på landet? Ska hon leta hyreslägenhet? Vad ska hon göra med jobbet?
Många frågor, och allt måste lösas fort …
… Tidigt på morgonen öppnas dörren, och in i lägenheten kliver svärmor.
Sover du inte? Bra, då kan jag hålla koll så att du inte tar med dig något som inte är ditt.
Din sons gamla kalsonger har jag verkligen inget behov av. Eller ska vi räkna mina egna saker?
Se där, nästan fräck nu! Men du var ju så snäll och tyst innan. Jag sa redan efter första försöket till Marcus att du inte skulle kunna få barn.
Har du kommit hit bara för att säga det? Då kan du sitta tyst och titta på.
Varför packar du ner servisen?
Den är min. Den är ett minne från min moster.
Då blir det tomt utan den här!
Det gör mig inget. Ni får ju ett barnbarn nu.
Packa bara dina egna saker!
Datorn är min. Kaffebryggaren och mikron med, det är presenter från kollegor. Min bil köpte jag före bröllopet. Din son har ju sin egen.
Du har ju allt bara inga barn!
Det där rör inte dig. Det är som det är, kanske var det meningen så.
Du verkar inte ens vara ledsen! Kanske du gjorde allt med flit?
Du säger bara dumheter. Jag orkar inte tänka på det.
Linnea ser runt i lägenheten. Hon har redan packat ihop det mesta. Hårborste, smink, tofflor…
Något viktigt saknas. Svärmors prat gör det svårt att tänka.
Då minns hon ingen statyett av katten. Den hade ett hemligt fack som ingen kände till. Inte ens Marcus. Inuti finns ett smyckesset: örhängen och en ring, inte värdefulla, men ett minne från mormor. Marcus tyckte alltid den var skräp. Kanske har han slängt den? Han brukade alltid lägga sådant på balkongen. Linnea öppnar balkongdörren…
Ska du rota där med? Ta dina saker och gå! ropar svärmor. Ska du ta farväl av lägenheten? Gör det. Du kommer aldrig få något som detta igen.
Katten finns där, allt är kvar. Nu kan hon åka.
Här är nycklarna, adjö. Jag hoppas jag aldrig ser er igen.
Linnea åker förbi kontoret. Hon är fortfarande sjukskriven men ber ändå om ledighet.
Vi beklagar verkligen, men hur ska det gå utan dig? Tre veckor får du. Men snälla, håll kontakt. Vi klarar inte projekten utan dina råd.
Det går bra. Jag hinner tänka. Tack.
Behöver du hjälp?
Nej.
Jag fixar semesterersättningen och en bonus.
Tack, det passar bra nu.
Linnea orkar inte leta bostad hon kör direkt ut till landet, till gamla torpet. Där finns ingen som väntar. Mormor gick bort för tre år sedan, mamma förlorade hon redan vid födseln.
Och nu kan Linnea inte själv få barn …
En timme i bilen så är hon framme. Äppelträd. Tulpaner.
Senast hon var här var med Marcus, i höstas de grillade och hade det fint.
Linnea kör in på gården. Husnyckeln ligger i köket.
Hon öppnar dörren och kliver in. Tystnad. På bordet ligger smutsiga muggar och tallrikar. Varför hann hon inte städa sist?
Nej, hon minns att hon städade! Någon måste ha varit här efteråt!
Två muggar, tallrikar, juicepaket, flaskor med Marcus favoritbubbel. Det är inte från i höstas.
Någon har varit här, Marcus, men med vem?
Det spelar ingen roll längre …
Husnyckeln är bara hennes, men Marcus har väl gjort en kopia. Dags att byta lås.
Nytt liv, städa, sen varm dusch.
Linnea vill tvätta bort allt gammalt och börja om.
När hon är på väg ut ur badrummet hörs knackningar på dörren, sen på fönstret.
Vem är det?
Är allt okej där inne?
Ja … förvånas Linnea.
Förlåt.
Linnea går ut. På gården står en främmande man.
Ursäkta, jag ville inte skrämma dig. Jag är din granne, har haft koll hela dagen.
Såg att det rök ur skorstenen men sen såg jag dig inte tänkte att det kanske hänt något …
Tack, det är ingen fara.
Är du släkt med Marcus? Han var här nyligen med frun … Är du hans syster?
Nej, jag är före detta frun. Nästan före detta, vi håller på att separera.
Men huset är ditt?
Mitt.
Jag är din tillfälliga granne. Bor här av personliga skäl, får låna huset av en vän. Skilsmässa på gång även för mig, är fri imorgon. Förlåt om jag störde. Behöver du hjälp, fråga bara. Jag heter Viktor.
Linnea. Kan du byta lås?
Ja, säg till när, så fixar jag det.
Helst så snart som möjligt. Jag köper nytt imorgon.
Låt mig fixa det, så blir det rätt direkt jag ska ändå in till stan.
Okej.
Två veckor går. En vecka semester kvar, sedan måste Linnea återvända till stan. Hon har vant sig, vill inte leta nytt boende. Marcus har varken ringt eller hört av sig, bara skickat ett sms med datum för skilsmässan. Det är lika bra hon vill inte se honom mer.
Lördag morgon, Linnea vaknar som vanligt tidigt. Viktor har bjudit med henne på en promenad ner till sjön.
Hon är inte ute efter en ny relation, men en promenad förpliktar inte till något. De har det trevligt, och går hemåt. Vid huset står Marcus bil. Han har just anlänt. Bilens dörr öppnas, ut kliver Marcus och hjälper en höggravid kvinna ut.
Linnea och Viktor kommer precis till grinden. Marcus försöker öppna dörren, men det går förstås inte.
Och vad gör ni här?
Ja, varför försöker ni ta er in i någon annans hus?
Marcus stannar till, förvånad.
Det här är vårt hus! utbrister den gravida kvinnan.
Jaså, det säger Marcus? Det här är mitt hus. Jag ber er lämna gården.
Marcus, vad säger hon?! Är det där din exfru? Be henne dra! gnäller den gravida.
Linnea och Viktor skrattar. Marcus sätter sin nya tjej i bilen, och de kör iväg.
Han får det nog spännande framöver.
Men hon kan i alla fall ge honom ett barn. Jag kunde inte. Tre missfall … Förlåt.
Min fru ville inte ha barn, vi skilde oss på grund av det …
Fyra år senare. Linnea springer på sin före detta svärmor på Coop.
Linnea, jag kände nästan inte igen dig. Jag har spanat in dig ett tag. Väntade på att fråga är du gravid?
Ja, Linnea smeker sin stora mage.
För Marcus går det dåligt. Barnbarnet föddes svagt, det var visst något på arvssidan. Hans fru sprang sin väg och lämnade barnet till oss. Och du, har du valt att bli ensam mamma?
Nej, jag är inte ensam. Jag har familj. Nu måste jag gå, de väntar på mig.
Jaså … Förlåt för allt …
Ha det så gott …
Den gamla svärmodern ser efter Linnea. Hon går tätt intill Viktor, som håller om henne med ena handen, medan en liten flicka kopiös till sin mamma håller henne i den andra handen …
