Alex, jag förstår dig inte. Har du blivit tokig? Vad menar du – du går din väg? – Exakt det. Jag har haft en älskarinna länge! Hon är sexton år yngre än mig! Och jag har bestämt mig – med henne får jag det bättre! – Hon kunde ju vara din dotter! – Absolut inte! Hon är redan 20. Alex tog några steg mot henne. – Och dessutom. Valeria har en väldigt rik pappa. Äntligen kan jag leva livet jag alltid drömt om! Fattar du? Hon kommer ge mig barn, till skillnad från dig! Varje ord han sa sved djupt inom Tanja. Hon förstod att det förr eller senare skulle bli så här, eftersom de inte hade barn. Men hon hade aldrig kunnat föreställa sig att allt skulle ske på ett så förnedrande sätt. De hade levt ihop i nästan 15 år. Det hade varit både bra och dåliga tider, som i alla andra familjer. Men Tanja hade alltid tyckt att respekt är grunden – man kan inte ha ett hem utan det. – Tanja, du kan åtminstone gråta lite för syns skull, annars känner jag mig obekväm. Kvinnan sträckte på nacken. – Varför skulle jag gråta? Jag är jätteglad för din skull! Verkligen! Låt åtminstone någon av oss nå sin dröm. Mannen grimaserade. – Varför måste du alltid prata om dina penslar? Det där är ju inget jobb, det är ingenting! – Jaha, det är väl en hobby. Men om du tjänade lite mer och jag jobbade lite mindre, då kunde jag också syssla med det jag älskar. – Jaja, men vad skulle du annars göra? Barn får du ju ändå inte. Jobba på bara. Hon vände sig mot Alex, som försökte stänga resväskan. – Och din nya… din nya förälskelse. Hon lär väl inte arbeta heller, hur ska ni leva? Du gillar ju inte heller att jobba! – Det där angår inte dig! Men idag är jag snäll så jag kan berätta. Vi behöver bara leva på våra pengar ett litet tag. Sedan, när Valeria väntar barn, kommer hennes pappa ösa pengar över oss! Det räcker, var inte orolig! Alex knäppte till slut igen väskan och gick ut ur lägenheten med en smäll. Tanja ryckte till, hon tyckte inte om höga ljud. Hon gick tillbaka till fönstret. Det stannade en lyxig röd bil utanför porten. Ut hoppade en ung tjej och kastade sig om halsen på Alex. Såklart stirrade alla tanter i kvarteret på scenen. Kunde han inte gå på ett sätt som inte skämde ut henne? Ändå kände Tanja lättnad nu. Deras liv hade sista tiden varit ett enda skådespel. Alex hade slutat sova hemma. Hon förstod allt, men kunde själv inte riva upp det som kallades familj. Hon tog upp mobilen. – Hej Rita. Vad gör du ikväll? Väninnan var förvånad. – Va? Har du kommit ur din depression? – Sluta, det har inte varit någon depression. Bara lite ledsamhet. Ska vi gå ut ikväll? Ta ett glas, det finns ju anledning ändå. Det blev tyst i luren en sekund, sedan frågade Rita försiktigt: – Är allt okej med dig? Vad har du tagit för tabletter idag? Mot huvudvärk eller feber? Har du feber? – Åh, lägg av! – Om du menar allvar så är jag helt med på noterna. Börjar bli trött på att se ditt sura ansikte! Men… – Vad då? Kan du inte? – Nej, nej. Men kommer Alex låta dig gå ut? Vem ska ge honom maten i soffan och torka hans snor? – Rita, klockan sju på ”Diamanten”! Tanja la på. Någon gång skulle hon strypa sin väninna. Snart. Hon log mot sig själv. Hon hade velat göra det sen de träffades. Det påverkar ändå inte deras vänskap. Tanja tog väskan och rusade ut genom dörren. Det var redan lunch och ändå hade hon massor att göra. Rita kastade irriterat blickar på klockan. Tanja brukade aldrig vara sen, men nu fem minuter. Och in på restaurangen kom väninnan – och Rita tappade hakan. Det gjorde förresten alla andra också. Tanja hade alltid långt hår uppsatt i knut. Nu bar hon kort blont page. Hon sminkade sig knappt. Bara mascara och lite kräm efter duschen. Nu var hennes makeup perfekt. Hon älskade byxor, men nu hade hon på sig en lös klänning som framhävde hennes former på ett sätt jeans aldrig gjort. – Tanja, wow… Tanja ställde triumferande väskan på stolen och satte sig. – Gillar du det? – Verkligen! Du ser tio år yngre ut. Säg inte att du kastade ut Alex! – Jag säger inget! Han gick självmant. Väninnorna tittade på varandra – sedan brast de ut i skratt. Efter en halvtimme fick de drinkar från en man vid ett annat bord. Han var några år äldre än de två. Rita sneglade på Tanja: – Jaha, nu har du beundrare. Tanja skrattade och vinkade över mannen till deras bord. Rita spärrade upp ögonen: – Dig gillar jag idag! Det blev sent. Mannen hette Igor, han var rolig, smart, okomplicerad och mycket stilig. När han satte Rita i taxi erbjöd han sig följa Tanja hem. – Jag kan gå genom hela stan! Jag har bil, men kör inte efter några glas. – Det behövs inte, jag bor två kvarter härifrån. De var hemma på morgonen. De hade gått, pratat, skrattat. – Tanja, jag tänkte fråga, såg att ni firade nåt. Är det din födelsedag? Då borde jag ge dig present! – Nej… eller, det kanske beror på. Igår lämnade min man mig. Tanja log sitt mest strålande leende. Igor såg förvånad ut. – Ja du, Tanja… du kan verkligen förvåna. Tre veckor senare satt de på café, Tanja och Rita. – Hur går det med Igor? Tanja log. – Rita, jag tror aldrig jag varit så här lycklig. Vet du, jag gömmer inget för honom. Han klarar mina bekymmer med vänsterhanden. – Men något stör dig? – Ja, Alex kan inte lugna sig. Jag vet inte varför men han skickade en bröllopsinbjudan. – Va? Varför det? – Han vill väl se sin gamla fru gråta. Eller visa upp mig för nya frun. – Fy… Ta med Igor! Stick in, gratta, gå vidare! Viktigt att du visar honom! …Alex såg på Valeria. – Du är så vacker… – Jag vet. Tror du pappa kommer? – Han måste, du är ju hans dotter… – Dotter. Han har inte skickat en krona på ett helt år, försöker tvinga mig börja jobba. Bra pappa. Alex kramade henne. – Oroa dig inte, han kommer dyka upp, du är hans lilla tös! De tog bröllopet på kredit. Både Alex och Valeria var säkra – pappan skulle förlåta sin vilda dotter och öppna pengakranen igen. – Alex? – Ja? – Kommer din före detta? – Hon ringde igår, hon kommer! Kan du tro det? – Hon ber dig säkert att ta henne tillbaka. – Troligtvis! Åh, jag älskar sådana draman! När Tanja förklarade vad hon ville från Igor blev han förvånad. – Vilken tid, sa du att det är bröllopet? – Klockan två. Varför? Är du upptagen? – Och vad heter din ex? – Oskar. Varför då? – Tänk så det kan bli. Självklart följer jag med dig. Han berättade först på vägen till festen. Tanja blev så chockad att hon inte försökte ändra något. De gick fram till brudparets bord, Tanja stolta vid Igors arm. Oskar och Valeria såg väldigt olyckliga ut. De kom fram. Valeria viskade: – Pappa? Och Oskar fick fram: – Tanja? Han kände inte ens igen henne direkt. Kunde inte tro att hans fru kunde se ut så. Igor räckte blomster och kuvert till dottern och sa: – Det är bra att du gifter dig och blir självständig. Tanja och jag tänkte resa jorden runt. Han vände sig till Oskar: – Ni förstår säkert att även din före detta svärmor måste få vila? Så jag överlämnar min dotter i era trygga händer nu. Ursäkta, vi måste gå nu. De gick ut från restaurangen. Tanja ville skratta, men visste inte om Igor skulle förstå. Men han vände sig till henne. – Du förstår att du måste gifta dig med mig nu? Tanja funderade. Sedan svarade hon lugnt: – Ja, om det behövs så gör jag det… De gick ut, tätt ihop, mot bilen. Och Igor bokade direkt biljetter – någonstans där det är varmt, vid havet.