Föräldrarna till Olof blev minst sagt inte imponerade av hans val av livspartner och bestämde sig för att agera drastiskt: de slängde ut honom ur villan i Bromma utan så mycket som en köttbulle till matsäck. Olof lät sig dock inte rubbas. Han stod på sig för Molly, som han träffat och handlöst förälskat sig i under sina universitetsstudier i Uppsala. Problemet var att Molly varken hade släkt i Djursholm eller tillhörde de finare kretsarna som Olofs föräldrar föredrog. Föräldrarna hade räknat med att han skulle följa traditionen och gifta sig med deras förbestämda val för världen är ju enklare om man slipper överraskningar.
När Olofs mamma och pappa fick nys om relationen blev det fullkomligt kaos, inklusive handgripligheter mot Molly i hopp om att hon skulle ge upp och tacka för sig. Men det blev Olof som fick nog av orättvisorna och berättade allt för sin mamma det ledde till en klassisk, högljudd svensk diskussion vid köksbordet och slutade med att pappan blev utslängd ur hemmet. Han hade nämligen inte respekterat sin frus vilja, och det är något som aldrig slutas diskuteras vid släktkalas.
Så småningom flyttade Olof in på Mollys studentrum den sortens 13 kvadrat som knappt rymmer två brödrostar. De tvekade inte länge, utan gifte sig snabbt och enkelt på Stockholms rådhus. Livet var allt annat än smörgåsbord, men tack vare Mollys föräldrar och hennes ständigt optimistiska moster Barbro klarade de sig. De knep jobb, hyrde en lagom dyr tvåa i Sundbyberg och gav sig så småningom på att öppna ett litet surdegsbageri tillsammans.
Trots succén och ryktena om deras kaffe och kanelbullar, höll sig Olofs föräldrar fortfarande på armlängds avstånd och ignorerade till och med sina egna barnbarn. Men banden till Mollys familj blev desto starkare och hjälpen kom när det var dags att köpa en egen bostadsrätt. Med tiden tinade glaciärerna även mellan släktingarna, och det blev både besök och hembakta kakor tills en dag det blev lite för spännande.
En eftermiddag, när Olof och Molly kom hem från bageriet, hittade de sin yngste son gråtandes i ett hörn. Mormor hade tydligen tagit i lite väl hårt när han vägrade äta sin köttfärssås. Olof bad sin mamma att låta barnen vara, och till synes gick det in men dagen därpå var det samma visa igen och nu gick Molly i försvar. Den oskyldiga, ljuva Molly var länge borta hon förklarade mycket bestämt att om svärmor någonsin gjorde barnen illa igen skulle det inte bli roligt för någon.
Senare samma dag, när Olof och hans pappa genom dörren, ställde sig mamma till offer och visade upp sitt blåmärke. Men ungen, redig och rättvis som han var, klev fram och berättade hur det verkligen låg till. Olof och hans pappa blev arga på mormor och läxade upp henne. Svärfar, som redan förlorat sin son på grund av makans envetenhet, ville slippa fler sådana familjeexperiment. Till slut började Olofs mamma förstå sin plats runt det svenska köksbordet, och relationerna stabiliserades för ovanlighetens skull i god stämning med både kanelbullar och en stor dos försoning.
