Anna stod och höll på med hushållssysslorna när hennes väninna, Maja, ringde. Samtalet avbröt Anna mitt i arbetet, men Maja bad henne komma över direkt, eftersom Erik hade lämnat henne. Han hade gått till en annan kvinna här i Stockholm, något som kom ganska oväntat. De samlades snabbt kring köksbordet för att fira att detta kapitel nu var över. Maja hade bott tillsammans med Erik i flera år och haft en svår relation, eftersom han var svartsjuk och kontrollerande. Han krävde ständig uppmärksamhet, var ofta ohövlig och kunde till och med kasta tallrikar i väggen om han inte var nöjd med Majas matlagning. Hans humörsvängningar kunde resultera i veckor av tyst behandling.
Nu när Maja äntligen var fri från denna destruktiva relation, kunde hon inte dölja sin lättnad. Erik hade förbjudit henne att umgås med sina vänner, rädd att deras inflytande skulle dra henne bort från honom. Men nu såg Maja fram emot att äntligen få träffa dem oftare. Tjejerna började genast dela berättelser om deras egna relationer, männens svartsjuka och den press de ibland kände hemma.
Ingen visste säkert hur Erik hade träffat sin nya kvinna han brukade säga att han skulle till gymmet, men i själva verket sågs de allt oftare tillsammans. Maja undrade hur det nu skulle bli med barnen, om Erik fortfarande skulle ta sitt ansvar, och Anna föreslog till och med att Maja borde vända sig till myndigheterna om det blev problem. De satt kvar länge hemma hos Maja, drack vin och pratade ärligt om all smärta och friheten som kommer efter ett avslut.
När Erik kom tillbaka en månad senare möttes han av Majas kyliga blick. Han trodde att hon skulle bli glad över att se honom igen, men istället slog hennes likgiltighet honom med full kraft. Han undrade högt vad kvinnor egentligen vill ha, varpå Maja svarade bestämt: Kärlek och respekt. Hon hade hittat styrkan inom sig själv och ville verkligen aldrig mer ha något med Erik att göra. Erik stod kvar i hallen och kunde bara stirra förvånat på henne.
