Elin, mellan oss är det slut! säger Mikael med en kall röst. Jag vill ha en riktig familj, barn. Du kan inte ge mig det. Jag har lämnat in skilsmässansökan. Du har tre dagar att packa dina saker. Om du lämnar, ge mig ett tecken. Jag ska bo hos mamma tills jag gör lägenheten klar för barnet och dess mamma. Ja, bli inte förvånad, min nya flickvän är gravid! Tre dagar, Elin!
Elin förblir tyst, hon känner hur jorden glider undan under fötterna. Vad kan hon säga? I fem år har de försökt få barn, men tre graviditeter har slutat i tragedi. Läkarna har lovat att hon är frisk, men varje gång har något gått snett. Elin lever hälsosamt och är ännu mer försiktig under graviditeterna. Senast svimmade hon på arbetet och ambulansen nådde inte fram i tid…
Dörren slår igen efter Mikael, och Elin, utmattad, sjunker ner på soffan. Hon har ingen kraft att samla något. Vart ska hon gå? Före äktenskapet bodde hon hos sin moster, men hon är död och lägenheten har sålts av kusinen. Ska hon åka tillbaka till byn i Dalarna, till mormors hus? Hyra? Och arbetet? Frågorna snurrar i huvudet men tiden passerar.
På morgonen öppnas dörren och svärmor Ingrid går in i lägenheten.
Sover du inte? Bra att du inte gör det, säger hon kort. Jag har kommit för att se till att du inte tar något som inte är ditt.
Jag tänker inte ta din sons gamla strumpor, rynkar Elin på ögonbrynen. Vill du räkna mina saker?
Vad fräck du är! Du var så snäll förr. Det var jag som sa till Mikael efter första graviditeten att du aldrig skulle kunna föda barn.
Är det därför du har kommit? Då var tyst och övervaka.
Varför tar du servisen? blir svärmor orolig.
Den är min, från moster, ett minne efter henne.
Det kommer att vara tomt här utan den!
Inte mitt problem. Men du får ett barnbarn åtminstone.
Ta bara vad som tillhör dig!
Laptoppen, kaffemaskinen och mikrovågsugnen är gåvor från kollegorna. Bilen köpte jag innan giftermålet. Din son har sin.
Du har allt du behöver, men du kan inte få barn!
Det är inte din sak. Det tycks vara Guds vilja.
Ångrar du inte? Kanske gjorde du allt avsiktligt?
Du talar nonsens. Jag kan inte tänka på det utan att det gör ont.
Elin tittar omkring sig hennes saker har försvunnit. Borsten, sminket, tofflorna… Hon har glömt något viktigt. Svärmoderns närvaro besvärar henne. Hon minns statyetten av katten, ett minne från mormor. Inne finns ett hemligt ställe med örhängen och en ring inte dyra, men kära för hjärtat. Mikael har sett det som en bagatell. Kan han ha slängt den? Elin öppnar balkongen.
Vad letar du efter där? ekar svärmoderns röst. Kom, ta dina saker och gå!
Hon hittar katten, allting är orört. Nu kan hon gå.
Här är nycklarna, adjö. Hoppas vi inte möts igen.
Elin går till kontoret. Hon är sjukskriven men ansöker om semester.
Vi stöder dig, säger chefen. Men det är svårt utan dig. Tre veckor räcker? Stanna i
Elin stänger ögonen och känner hur Pers hand greppar lätt, vetande att efter all smärta börjar hennes nya liv just nu.Elin, mellan oss är det slut! säger Mikael med en kall röst. Jag vill ha en riktig familj, barn. Du kan inte ge mig det. Jag har lämnat in skilsmässansökan. Du har tre dagar att packa dina saker. Om du lämnar, ge mig ett tecken. Jag ska bo hos mamma tills jag gör lägenheten klar för barnet och dess mamma. Ja, bli inte förvånad, min nya flickvän är gravid! Tre dagar, Elin!
Elin förblir tyst, hon känner hur jorden glider undan under fötterna. Vad kan hon säga? I fem år har de försökt få barn, men tre graviditeter har slutat i tragedi. Läkarna har lovat att hon är frisk, men varje gång har något gått snett. Elin lever hälsosamt och är ännu mer försiktig under graviditeterna. Senast svimmade hon på arbetet och ambulansen nådde inte fram i tid…
Dörren slår igen efter Mikael, och Elin, utmattad, sjunker ner på soffan. Hon har ingen kraft att samla något. Vart ska hon gå? Före äktenskapet bodde hon hos sin moster, men hon är död och lägenheten har sålts av kusinen. Ska hon åka tillbaka till byn i Dalarna, till mormors hus? Hyra? Och arbetet? Frågorna snurrar i huvudet men tiden passerar.
På morgonen öppnas dörren och svärmor Ingrid går in i lägenheten.
Sover du inte? Bra att du inte gör det, säger hon kort. Jag har kommit för att se till att du inte tar något som inte är ditt.
Jag tänker inte ta din sons gamla strumpor, rynkar Elin på ögonbrynen. Vill du räkna mina saker?
Vad fräck du är! Du var så snäll förr. Det var jag som sa till Mikael efter första graviditeten att du aldrig skulle kunna föda barn.
Är det därför du har kommit? Då var tyst och övervaka.
Varför tar du servisen? blir svärmor orolig.
Den är min, från moster, ett minne efter henne.
Det kommer att vara tomt här utan den!
Inte mitt problem. Men du får ett barnbarn åtminstone.
Ta bara vad som tillhör dig!
Laptoppen, kaffemaskinen och mikrovågsugnen är gåvor från kollegorna. Bilen köpte jag innan giftermålet. Din son har sin.
Du har allt du behöver, men du kan inte få barn!
Det är inte din sak. Det tycks vara Guds vilja.
Ångrar du inte? Kanske gjorde du allt avsiktligt?
Du talar nonsens. Jag kan inte tänka på det utan att det gör ont.
Elin tittar omkring sig hennes saker har försvunnit. Borsten, sminket, tofflorna… Hon har glömt något viktigt. Svärmoderns närvaro besvärar henne. Hon minns statyetten av katten, ett minne från mormor. Inne finns ett hemligt ställe med örhängen och en ring inte dyra, men kära för hjärtat. Mikael har sett det som en bagatell. Kan han ha slängt den? Elin öppnar balkongen.
Vad letar du efter där? ekar svärmoderns röst. Kom, ta dina saker och gå!
Hon hittar katten, allting är orört. Nu kan hon gå.
Här är nycklarna, adjö. Hoppas vi inte möts igen.
Elin går till kontoret. Hon är sjukskriven men ansöker om semester.
Vi stöder dig, säger chefen. Men det är svårt utan dig. Tre veckor räcker? Stanna i
Elin stänger ögonen och känner hur Pers hand greppar lätt, vetande att efter all smärta börjar hennes nya liv just nu.
