Fri lycka
Erik, vänta! Stanna nu lite
Erik saktar in stegen och vänder sig om.
Bakom honom på den upptrampade stigen mot det lilla tegeltäta tvåvåningshuset kommer Saga springande, sexton år gammal, med höga stövlar, kjol, en vit kort pälsjacka och en stickad sjal virad runt huvudet. Under sjalen sticker mörkbruna lockar fram, deras färg lyfter Sagas ögon, grönbruna och skimrande, som om hon när som helst ska börja gråta. Något i hennes uttryck gör att man vill skydda och ta hand om henne.
Saga halkar till då och då, rycker till, men saktar ändå inte ner.
Saga, spring inte! Det är halt! ropar Erik strängt. Fast du passar i att springa. Dina kinder lyser! Så vacker du är, så har du inte sett ut på länge. Du börjar bli pigg igen!
Saga ler generat, kommer nära. Erik räcker fram handen och hon tar tag i den, blinkar retsamt.
Vad ville du? frågar Erik medan han snabbt kysser henne på kinden och ser sig om. Din mamma har ju förbjudit oss att vara vänner, skulle nästan slå mig säger han med ett suck.
Saga ser sorgset ner på sin väska och vrider nervöst på handtaget. Men leendet kommer snart tillbaka:
Erik, mamma och pappa snackar bara strunt! De gör dig inget. Följ med mig på bio ikväll, snälla? viskar hon. Jag har redan köpt biljetter. Titta!
Hon tar av sig vanten och visar två biljetter i handflatan.
Erik tar hennes hand mellan sina stora, värmer de smala pianofingrarna.
Bio? Vet inte Jag har saker att göra börjar han, men ser på henne och mjuknar. Saga rycker snabbt till sig handen, stoppar undan den i vanten igen. Men, okej, vi går om du vill, muttrar han sedan och frågar:
Vad är det för film? Ännu en kärlekshistoria?
Nej då, en krigsfilm. Joel såg den, sa att den var jätteintressant! Saga skakar snabbt på huvudet. Men jag vågar inte gå ensam, det är läskigt, och tjejerna vill inte följa med.
Joel? Gå med honom då, han säger ja till allt! Erik höjer stolt på hakan. Om du ändå lyssnar mest på honom
Joel Nilsson går i Sagas klass smart kille, alltid hungrig på kunskap. Inte med i fotbollslaget, hittar inte på bus, pluggar bara, planerar, presterar och hänger efter Saga. Erik blir lätt irriterad men Joel är ingen direkt konkurrent. Han är för snäll och mjuk. Saga däremot gillar levande killar, riktiga original som Erik.
Bara det att pilen för Erik nu pekar bort från familjen Andersson, medan Joel välkomnas med öppna armar. Sagas mamma, Birgitta, bjuder honom alltid på saft och scones, ler
Jag bryr mig inte om Joel! blir Saga irriterad. Jag vill gå med dig ingen annan. Så, kommer du eller inte?
Hon rodnar, kisar.
Erik blir glad, nickar.
Okej då. Vi går. Om du är rädd han smågrymtar. Men tänk om JAG inte sover i natt för att filmen var så läskig, då får du skylla dig själv!
Erik blinkar åt Saga, hon skrattar och viftar åt honom:
Men du är ju aldrig rädd för något! Då ses vi utanför bion klockan sju. Nu måste jag gå hemma, mamma håller på med surkål och hela köket är fullt av baljor
Saga vänder försiktigt och skyndar hem.
De bor bara två hus ifrån varandra. Sedan barnsben har de sprungit tillsammans, plockat rönnbär i buskarna, klättrat i körsbärsträdet trots mammas förbud, stoppat svarta bär i munnen och sen spottat kärnor i kapp, gått till skolan ihop, trots att Erik är två år äldre. Tjejerna har alltid varit avis snyggaste killen i trakten bär hennes väska. Men för Saga är allt självklart. Erik har alltid funnits där.
För två vintrar sedan ramlade Saga illa med längdskidorna började känna sig konstig, yr, sedan svartnade det. Hon bröt benet. Ryggandes i snön, med bultande smärta i hela kroppen och räddheten tickande i bröstet. Hon har alltid varit känslig minsta stick krävde evigt övertalande av hennes mamma.
Men Erik var där. Han är alltid där om Saga ropar hennes gråt har alltid varit hans larmsignal.
När han bar hem henne svällde benet och stöveln fick klippas av. Fingrarna klamrade sig fast i hans axel, så han fick märken, men Erik sa ingenting Saga var viktigare.
Ambulansen kom, de sa på sjukhuset att benet var en småsak, men hjärtat Där var det illa. Långa listor av latinska sjukdomsnamn i journalen, och sedan lång tid på sjukhus.
När snön äntligen försvann ute hade Saga just börjat leva igen. Benet värkte länge och hon blev rastlös, smågrälde på mamma, men när Erik kom blev allt bättre. Han hade nya lekar: ritade världskartor och åkte små bilar över dem, hittade på resor till varma länder eller äventyr på isberg, ibland tog han med byggsatser och pusslade ihop med henne.
När du blir av med det där gipsstöveln, brukade han säga, så hittar vi på något! Vad vill du mest?
Saga rycker på axlarna.
Vill bara gå ut på gården, men mamma släpper mig inte, säger att hjärtat
Strunt! viftar Erik. Morfar i Jämtland kunde knappt gå efter kriget sen kom en läkare på besök och körde igång honom igen. Rätt träning uträttar mirakel. Ge inte upp, Saga! Kom igen nu, snigel!
Han retar henne, tar tag i dockan, springer runt, så att Saga får gå med kryckor efter.
Vad leker du med dockor för? ropar han till sist. Du låter som tant Märta i matbutiken, gnäller bara på krämpor Kom igen, vi dansar snart!
Saga! Du ska ligga still! Erik, inte reta henne! springer Birgitta in. Hon får inte bli upprörd. Ut härifrån, Erik!
Men Birgitta Hon torkar ju ihop här! Låt henne leva som folk!
Det är inte du som bestämmer. Gå hem, Erik. Joel kommer snart och hjälper till med läxorna. Allt kom efter Ja, du vet!
Joel? Den plugghästen? Jaså Erik skjuter ut bröstet, men får en knuff av Sagas mamma.
En kväll griper Birgitta tag i Erik i dörren, trycker honom mot väggen.
Lyssna på mig! Kom inte hit och leka doktor. Saga är allvarligt sjuk, till och med barn är uteslutet, hon klarar aldrig en förlossning. Läkaren sa det. Jag vill ha min dotter kvar! Säg inte det här till henne hon drömmer om familj
Birgitta tappar ansiktet i händerna, gråter, viftar bort honom.
På vägen hem trillar insikten ner över Erik: Saga är handikappad, på riktigt Hjärtat farligt sjukt.
Tänk om Tänk om hon dör? Ikväll?
Mormor Svea står ute på farstubron och ser förvånat på när Erik sliter av sig jackan, skjortan, häller iskallt vatten över ryggen.
Erik! Är du galen?! Du kommer bli sjuk! ropar hon, springer efter en handduk.
Erik andas, skakar på huvudet, och tankarna svalnar lite.
Det kan inte vara sant! Hon måste leva! Hon SKA leva! Och lyckligt, det lovar jag. dunkar han foten i marken.
Mormor lyssnar men hör inte hans mummel.
Vad för oväsen, Erik? Dags att sova, lilla vän. Du måste vara trött! hon gäspar.
Jag kommer! Förlåt om jag väckte dig. Ska bara ta lite te först. Sov, mormor, sov
De bor ensamma, Erik och Svea. Om föräldrarna har Erik bara vaga minnen försvunna, döda, mormor pratar otydligt. Inte vill säga att Eriks mamma lämnade honom, och pappan ingen vet.
Saga tas fortfarande till läkare. Birgitta bjuder på hembakta bullar, hoppas på ett mirakel.
Vi kan inte bota det här nu, kanske snart, med forskningen Men tills dess, lugn och ro! suckar läkaren. Hundratals lever så här!
Jajamensan Lugn ja nickar Birgitta. Joel säger också att Saga måste vara försiktig. Han har fått henne att läsa, tar ut henne på små promenader.
Mamma! Saga rodnar. Hon skäms över allt mamma babblar om.
Vadå, mamma?! ler läkaren. Duktig pojke! Ta vara på honom det är bra familjematerial. Ja, vi ses om tre månader.
Läkaren ringer sin fru, ber om pannkakor till middag, något varmt och gott
Så blev Saga övervakad nu, rädd för varje extra steg, mamma vakar, ser till att hon inte blir kall, inte svettas, inte springer, inte hoppar, inte
På bion är det varmt, luktar cigarettrök. Saga klamrar sig fast i Eriks arm, gråter tyst mot hans axel under filmen.
Saga, du behöver inte gråta. Allt går bra till slut! Erik smeker hennes hår.
Mums bakom ryggarna ber dem dämpa sig.
Erik, jag mår inte bra. Kan vi gå ut? viskar Saga.
Självklart!
Två mörka figurer går mot utgången ljuset från foajén strömmar in, sedan blir det mörkt igen.
Saga och Erik kisar mot lampornas sken.
Sätt dig här, jag hämtar vatten! säger Erik.
En dam från biopersonalen tittar fördömande på dem.
Så unga Ni är väl gifta? Vart är vi på väg
Hon tror tydligen att Saga är gravid.
Nej, än har vi inte hunnit. Men snart! säger Erik plötsligt.
Va? utbrister Saga, börjar hyperventilera. Du skojade nu va?
Hon drar tag i honom.
Skämtar inte med sånt! svarar Erik allvarligt. Ville prata om detta senare Men nu ja jag rycker in i lumpen. När jag kommer tillbaka, då gifter vi oss! Jag lovade dig att visa dig världen, minns du? Ja, kanske inte hela direkt, men Antarktis och pingvinerna måste vi!
Hon nickar.
Och du ska bli frisk, Saga. Vi hittar världens bästa läkare, de berättar vad som kan göras. Och så blir du mamma till vårt barn! säger han ivrigt. Han ville kyssa Saga här och nu, men biopersonalen glodde
Drick upp, vi går ut sen! han tar henne varsamt, men hon lossar sig.
Jag kan alltså inte få barn? Saga tittar rakt i hans ögon.
Erik blir osäker Birgitta har förbjudit honom att säga nåt, men nu är det redan ute.
Vi tar det en annan gång Lugna dig, vi kan alltid försöka! Kom nu, vi tar en promenad
Saga går stilla bredvid, låter honom hjälpa på med kappan, men vänder sig sedan bort och biter sig i läppen. Halv. Inte hel Kan aldrig få en riktig familj. Vad ska hon nu?
Men Erik vet hur han ska muntra upp henne han tar henne till Kalles garage där de får åka motorcykel tillsammans. Saga får hjälm, sätter sig framför Erik och han håller försiktigt om hennes midja under färden. Luften rufsar om yrhåret, världen runt försvinner bara vägen, Eriks händer, motorns muller.
Samme natt får Saga hjärtklappning och måste ha läkare. Han ger en spruta.
Ni måste vara rädd om flickan! säger han. Snart student, hon måste vara lugn!
Saga förklarar att det inte var något allvarligt, bara film.
Var du med Erik? frågar mamma bistert när doktorn har gått.
Ja. Erik är snäll, han ljuger aldrig! Han berättar allt för mig även det där om barn
Saga hulkgråter igen.
Han ska få veta, din Erik muttrar pappa Tomas, knyter näven.
Rör honom inte, pappa! Han är bäst, mycket bättre än Joel!
Lägg dig nu! ryter Tomas, släcker lampan. Din Erik har fått inkallelse, snart kanske det blir lugnare här
Efter detta släpper Birgitta inte längre in Erik, skyller allt på honom.
Men Erik ger sig inte.
Jag ger inte upp! Hon ska leva lyckligt, jag ska hitta hjälp! Vad menar ni med att bara stänga in henne? Hon är ju ung! Han slåss nästan för att få säga hej då innan han rycker in.
Tomas kommer ut på bron med ett gevär i handen.
Tänker du skjuta mig, Tomas? Varsågod. Det spelar ingen roll, bara mormor har mig kvar. Saga får höra att jag reste
Erik kliver fram, bröstet mot gevärsmynningen. Birgitta håller handen för munnen.
Tomas håller kvar, men sänker till sist vapnet:
Du är dum, pojk. Kanske blir du klokare i armén. Gå hem. Saga sover, väck henne inte för Sveas skull.
De två är överens allt elände är Eriks fel! Han tog Saga ut, han lärde henne åka skidor. Bäst om han försvinner.
Oroa dig inte, Birgitta. Han glömmer Saga i armén. Glömmer henne och går vidare, säger Tomas.
Birgitta smyger in, kollar att Saga inte hört. Men Saga står barfota i sitt rum och stirrar ut mot Eriks rygg.
Vänd dig om, titta då! ropar hon tyst för sig själv.
Och han vänder sig, rättar till mössan och vinkar diskret. Hon förstår.
Erik kommer inte tillbaka förrän fyra år senare. Saga vet inget föräldrarna säger bara att han försvunnit under utlandstjänst. Mormor Svea avled i väntan på honom, Saga fick inte gå på begravningen.
Alla brev Saga skickar försvinner.
Inget svar? nickar postkvinnan, Karin, sorgset när Saga hämtar posten. Han har väl mycket annat, sånt är livet. Titta, där går Joel vilken akademiker han ser ut som! Han söker nog dig. Skynda nu
Erik återvänder en höstkväll. Huset är tomt och luktar fuktiga trasor, vatten har runnit genom taket, tapeterna har roströda fläckar. På soffan ligger mormors gamla sjal, på nattduksbordet några mörknade träikoner.
Erik sätter sig vid köksbordet, blundar. Allt är sig likt, men ändå inte eller är det han själv som förändrats?
Sömnlös hela natten. Han klär sig, går bort till Sagas hus. Birgitta är i trädgården och hänger tvätt.
Birgitta! säger han och kastar cigaretten. Ni är er lik!
Det känns som en evighet sedan han var här sist.
Vem där? kisar kvinnan.
Jag, Erik. Kan jag komma in?
Utan att vänta öppnar han grinden, går mot huset och kikar mot Sagas fönster gardinerna är stängda, blomkrukorna borta.
Hon har flyttat, Erik. Och du Lever du? säger Birgitta med en axelryckning. Allt har blivit så annorlunda Ja.
Vart?
Till Umeå. Joel studerar där, så de flyttade med.
Vad har han med det att göra?
De är gifta. Saga ville inte vara kvar här när du försvann. Joel hjälper oss, han har alltid funnits här. De har det bra, Saga pluggar också. Joel har hjälpt henne genom allt, särskilt efter att mormor dog då blev det kris. Men Joel tog hand om henne. Du ska låta dem vara nu, Erik. Låt dem försöka bli lyckliga.
Hon ser på honom, ber med blicken.
Saga älskade aldrig Joel Erik ler bittert.
Så var det förr. Men nu känner hon trygghet. Han bryr sig om henne. Rör henne inte nu.
Erik säger ingenting, vänder hem. Birgitta suckar och går in. Tomas sitter med en bok. Joel har fått även honom att läsa.
Någon dag senare låser Erik huset, spikar igen fönstren, kollar på graven på kyrkogården, lämnar sitt halskors på Sveas grav.
Förlåt, mormor Svea
Sedan åker han.
Erik blir hård, beslutsam till vansinne. Han säger aldrig nej, triggas av minsta motstånd, slåss för något han själv bara halvt förstår, driver andra framför sig, delar generöst med sig av framgångarna. Han tjänar pengar, inte alltid rent men han söker.
Det skulle vara enkelt att hitta Saga Umeå, universitet, ett geni till man. Men det är inte henne han söker utvägar, möjligheter.
Efter åtta år i affärer bildelar, antikviteter, livsmedel får Erik kontakt med medicinteknikföretag, hittar experter runtom i världen.
Varför är du så intresserad av hjärtsjukdomar? frågar Lars, kardiolog på KI. Hos oss finns världens bästa. Vad gäller det?
En gammal vän, mycket sjuk. Vet inte exakt diagnos, bara att det är gravt.
Då måste vi få tag på journalen. Och nya prover tio år gamla papper duger inte.
Erik nickar, tar sin portfölj och lämnar.
Var ska du? Irma står i hallen, bältar sin morgonrock. Kallt i lägenheten Erik vädrar jämt.
Förlåt, ville inte väcka dig. Måste bort i två-tre dar. Ha det gott så länge.
Han tar henne, hastigt kyssar, kramar.
Sakna mig nu! Ingen hemma får släppas in, okej?
Hon höjer händerna skämtsamt.
Din vilja är min lag. Vill du ha frukost ändå?
Hinner inte. Vi ses.
Irma hör hans steg försvinna nerför trappan.
Hon vet att han inte älskar henne; det har han aldrig låtsats heller. Men det är på nåt sätt bra att de är där, två som behövs av varandra trygghet.
Herr Andersson, tack för era leveranser, men ni vet att patientjournaler är en annan femma! säger en liten spenslig läkare på restaurang, naglarna blå, gnager på dem. Ni undersöker mig, va? Från Socialstyrelsen? Nej! Nej, aldrig. Saga Andersson nej, det ringer ingen klocka
Läkaren darrar.
Lugna dig, Yngve! skrattar Erik. Jag är ingenstans ifrån. Hur mycket vill du ha? Jag vill bara veta Saga är min barndomsvän, hjärtat är svårt sjukt, och maken tillåter henne ingenting. Han kör henne överallt, bestämmer allt. Hon får inte ha roligt Och han har knipit åt sig förmåner genom hennes sjukdom lägenhet, bil, men hon pendlar med bussen. Deras son får knappast se dagens ljus Allt p.g.a. Joel. Men han mår bra, tar för sig.
Erik talar lågt, välartikulerat. Det river i bröstet att inte få skrika.
Du är farlig, Erik! Yngve sänker rösten. Klampa inte in i andras liv. Det är fel, det är brottsligt!
Brott är att profitera på någon annans olycka! Erik morrar. Blickar börjar vändas mot dem. Strunt i Joels värld. Saga och pojken förtjänar bättre. Ge mig journalen, och jag drar. Maskinerna levereras som avtalat. Du får betalt en affär, där du räddar liv och har pengar för sonens utbildning. Kom, vi går ut.
De kliver ut vinden piskar genom stadens gator. Yngve tänder en cigg.
Hur mycket? frågar han till slut.
Erik nämner en summa. Yngve nickar, räcker fram en mapp, Erik lämnar ett kuvert.
Tack. Utrustningen är på väg.
Saga går långsamt genom gränden. Hon tänker på ingenting, bara andas. Imorgon vårdcentralen, Jobbig tid, måste lämna jobbet. Föräldramöte på fredag, Joel kan inte gå, hennes tur. Snart kommer svärföräldrar på besök mycket att hinna Men nu bara andas. Leva.
En motorcykel rusar förbi, tjejen skrattar bakom killen. Saga ler, minns när hon och Erik åkte vattnet sprutade, världen susade förbi.
Saga! ropar en röst, hon stannar. Saga, hej!
Hon vänder sig. Erik
Jag måste prata med dig. Viktigt! drar bort henne mot en bänk. Vi måste prata ostört.
Erik Eriks Erik! Hon viskar och stryker hans axel, hans kinder, hans ansikte som om hon inte tror han är verklig. Svea trodde aldrig på detta
Saga gråter, Erik håller om henne, hårt men mjukt. Han är tryggheten, vännen, alltid där det vet hon nu.
Var kan vi prata? Fika, kanske? föreslår han.
Lika bra du följer med hem. Joel och Valentin är där. Vår pojke, du får träffa honom.
Jag kan inte vara hemma hos dig. Det här rör bara dig.
Nåväl Därborta finns en lunchrestaurang, vi tar en kaffe
De sätter sig. Erik tvekar länge. Till slut:
Saga, du ska följa med mig. Det krävs lite pappersjobb, visum och så.
Vart?
Jag har hittat en läkare som kan bota ditt hjärta. En operation utomlands efter det kan du LEVA igen, du slipper Joels kontroll och alla sjukhusbesök. Jag har redan betalat allting.
Han gör vad han kan, han oroar sig bara, säger Saga lugnt.
Jag vet redan vad som sker. Och han utnyttjar dig. Din bil, allting Lyssna inte på honom. Kom! Läkaren är suverän. Allt väntar på dig.
Men du då, Erik? Fruar? Vad gör du nuförtiden? Du har förändrats, jag kände knappt igen dig
Hur menar du?
Tja, lite farlig på nåt sätt. Du är väl ingen gangster?
Allt har hänt. Småaffärer, bråk. Men det är borta nu. Jag tar mig fram på lagliga sätt, har lärt mig engelska, jobbar ärligt.
Bra. Vår Valentin pluggar också, Joel har ordnat läxhjälp. Har du sett ditt gamla hem, vad är det nu?
Ingen aning Men Saga, vi pratar om dig!
Erik får bråttom plötsligt, som om han anar att tiden rinner ifrån dem.
Saga? Valen väntar, nu är det kväll, och du sitter här, dyker Joel upp. Jag blev sen på jobbet men såg dig genom fönstret. Och Erik Jaha så du
Joels ansikte blir stelt han drar Saga i armen.
Vänta, Joel. Erik ville säga nåt. Jag hörde aldrig vad
Oron breder ut sig i Saga, hon blir blek.
Du behöver luft, Saga. Ta din tablett! Joel för henne snabbt därifrån. Erik följer med hängigt.
Hemma luktar det soppa. Valentin, sonen, tittar frågande på gästen.
Erik, räcker mannen fram handen.
Pojken skakar den, ser undrande på pappa.
Valentin, du äter på ditt rum. Vi vuxna behöver prata.
Saga ger sonen brickan, pussar honom, går ut till köket.
Vad vill du? Hur går det? Joel känner sig som herre på täppan, rör sig i köket, sätter sig avsiktligt ivägen.
Saga, giv honom en kotlett. Är du gift, Erik? säger han med en grön lök i munnen.
Nej. Jag har fixat en plats för Saga på en hjärtklinik utomlands. Operationen är banbrytande; svensk personal finns också där. Hon får chansen till ett vanligt liv. Saga, säg nu nåt!
Du kan väl servera Valentin te nu, Saga.
Saga går ut, Joel lutar sig fram mot Erik.
Vad ska hon svara? Du dyker upp, tar henne ut i världen på okänt äventyr. Vi då? Om det går illa? Hon är min, jag har tagit hand om henne, fixat allting när hon var sjuk, burit henne genom allt. Hon stannar här, för hennes eget bästa. Håll dig borta från oss. Ta hand om dig själv istället. Dök bara upp nu Drivit affärer, eller hur? Med vapen? Här har vi överlevt, kämpat dag för dag. Du har inte lyft ett finger. Vad gör du nu? Drar henne till sjukhus utomlands? Vem bär henne sedan? Hon är min. Bara min. Jag vet bäst.
Nu räknar du upp dina förtjänster? Saga är ingen sak. Ge henne en chans. Hon behöver mer än din kontroll. Hon kan bli frisk, köra sin egen bil Det är pinsamt, Joel. Ge henne frihet.
Jag reser ingenstans, Erik. Jag stannar här. Det här är mitt liv. Jag är rädd, min älskling Tänk om jag dör under operationen? Valentin är för liten. Jag mår bra, vi har det okej.
Saga kramar Erik, vilar huvudet mot hans axel.
Låt oss ta tea nu, pojkar. Vi har kakor och choklad, säger hon. Sen, Erik, får du åka hem, okej?
Han vill inte ha te, reser sig och lämnar. Inte ens ett hej då.
Han trampar hårt över gatan, stöter till folk utan att se dem. Han förstår inte varför tacka nej till ett nytt liv? Han har ordnat allt för henne, offrat halva företagen Och nu, förgäves.
Så många dörrar slitna, så många samtal, så mycket hopp till ingens nytta.
Du ville bara bevisa för Joel att du är bättre, att Saga ändå blivit din. Men du hade fel. Du förlorade! dånar det i huvudet, och sedan finns bara tomheten kvar.
Irma väntar hemma, vaken. Hon står i dörren, fortfarande i den gamla morgonrocken.
Hej, viskar hon. Jag kokade soppa Vill du smaka? Tror det blev gott
Hon kommer fort, sluter om honom, tyst.
Vad är det? undrar Erik.
Jag var rädd att du inte skulle komma tillbaka. Att du skulle stanna hos henne
Irma snyftar, kramar honom ännu hårdare.
Älskling! Jag kan inte vara utan dig. Såklart! plötsligt känner Erik sig lätt, som om bördan lyfts från axlarna. Han är inte skyldig någon, inte ens sig själv. Han får bara leva vidare, älska Irma, gifta sig, skaffa barn, skapa familj deras egen familj. Alla andra får leva sina egna liv.
Det är faktiskt enkelt att tillåta sig själv vara lycklig.
Irma ser på honom när han med stor aptit äter hennes soppa. Hon ler, för nu bor en liten familj här, och Irma vet att det är nog.
