Allt är över, Linnéa, mellan oss är det slut! Jag vill ha en riktig familj, barn. Du kan inte ge mig det. Jag har väntat och stått ut länge nog. Jag behöver en son. Jag har redan lämnat in skilsmässoansökan! Du har tre dagar på dig att packa ihop. Ring mig när du åker. Jag bor hos mamma så länge. Skynda dig, jag måste förbereda lägenheten för barnet och dess mamma. Ja! Bli inte förvånad, min blivande fru väntar barn! Tre dagar!
Linnéa satt tyst. Vad kunde hon svara på det?
Hon hade aldrig lyckats få barn. Mikael hade ändå väntat i fem år, trots tre missfall under den perioden. Alla läkare Linnéa besökt sa att hon var frisk. Varför ville det bara inte gå?
Linnéa levde alltid hälsosamt och gjorde allt rätt.
Senast hon mådde dåligt på jobbet ringde de ambulansen direkt, men allt gick så fort
Dörren smällde igen bakom Mikael och Linnéa sjönk kraftlös ner i soffan.
Hon hade varken ork eller lust att börja packa. Vart skulle hon ens ta vägen med alla sina saker?
När hon pluggade och före giftermålet bodde hon hos moster. Men mostern hade gått bort och lägenheten hade hennes kusin sålt. Flytta ut på landet till mormors lilla stuga? Leta efter en hyreslägenhet? Vad skulle hända med jobbet?
Frågorna var många och besluten måste fattas snabbt
Tidigt nästa morgon slog dörren upp och in klev svärmor.
Du är uppe? Bra. Jag ska bara se till att du inte tar med dig något som inte är ditt.
Mikaels gamla underkläder kan du behålla, vill du att vi går igenom mina kläder också?
Vilket uppförande! Du var så snäll och tyst förut. Jag sa ju redan efter första missfallet till Mikael att du aldrig skulle kunna ge barn.
Kommer du hit för att säga det? Då kan du lika gärna hålla tyst och hålla koll på mig i stället.
Vad stoppar du ner servisen i väskan för?
Den är min. Jag har ärvt den från moster. Ett minne bara.
Nu blir det tomt här utan den!
Det rör mig inte. Ni har ju barnbarn att se fram emot.
Ta bara dina egna saker nu!
Datorn är min! Kaffemaskinen och mikron fick jag av kollegorna. Bilen köpte jag innan bröllopet. Mikael har ju sin egen.
Du har allt förutom förmågan att få barn!
Det har inte du med att göra. Jag är frisk, det är väl bara så det blev.
Jag ser att du inte ens är ledsen! Kanske gjorde du allt med flit?
Du pratar strunt. Jag har det tungt nog.
Linnéa såg sig omkring hennes prylar var borta. Borsten, sminket, tofflorna
Hon hade glömt något viktigt. Svärmor var en distraktion.
Så kom hon på det den gamla katten, prydnad i keramik. Den gömde ett litet smyckesskrin med örhängen och en ring, minnen efter mormor. Inte av högt värde, men så kära. Mikael tyckte alltid det var skräp. Kanske hade han slängt figuren? Allt onödigt brukade åka ut på balkongen. Linnéa öppnade dörren
Vad ska du där ute göra nu? Packa ihop och gå! hördes svärmors röst igen. Säg hej då till lägenheten, något liknande lär du aldrig få igen.
Nu fann hon katten och allt låg kvar. Dags att åka.
Här är nycklarna. Farväl. Jag hoppas verkligen vi aldrig träffas mer.
Linnéa körde till jobbet. Hon var fortfarande sjukskriven men bad om semester.
Vi tycker så synd om dig. Hur ska vi klara oss utan dig? Räcker tre veckor? Men snälla, kan du vara tillgänglig ibland? Utan dina råd går hälften av våra projekt i stå.
Det ska nog ordna sig. Tack så mycket.
Behöver du någon hjälp?
Nej tack.
Då fixar jag extra lön och semesterpengar.
Tack, det är verkligt uppskattat.
Linnéa brydde sig inte ens om att leta lägenhet, utan körde direkt till landet. Ingen väntade där, mormor hade gått bort tre år tidigare, och mamma hade hon aldrig ens träffat. Mamma dog när Linnéa föddes.
Nu kan inte heller Linnéa själv få barn
En timme i bilen och hon var framme. Äppelträden blommande, tulpanerna stod i rabatten.
Sist hon var här var med Mikael i höstas. De grillade och hade det mysigt.
Linnéa svängde in på gården, garagenyckeln låg kvar inne i huset.
Hon öppnade dörren. Tystnaden låg tung. Smutsiga koppar och tallrikar stod kvar på bordet. Varför hade hon inte hunnit diska sist?
Jo, hon hade städat! Men någon hade varit här!
Två muggar, tallrikar, juiceförpackningar, flaskor av Mikaels favoritcider. De var inte kvar från hösten.
Alltså hade Mikael varit i huset men med vem?
Spelar ingen roll längre
Endast Linnéa hade nyckel dit, men säkert hade Mikael gjort en kopia. Dags att byta lås.
Nytt liv, städa upp allt, sedan ett varmt bad.
Linnéa ville tvätta bort allt det gamla, allt som varit.
När hon klev ur badet knackade det på dörren, sedan på fönstret.
Vem är det?!
Är allt okej med dig?
Ja… svarade Linnéa förvånat.
Utanför stod en okänd man.
Jag ber om ursäkt, hoppades verkligen att jag inte skrämde dig. Jag är din granne och har haft ett öga på dig hela dagen. Såg att det rök ur skorstenen och försvann ville bara kolla att inget var fel.
Tack, det är ingen fara.
Är du Mikaels släkting? Han var här med sin fru för ett tag sedan. Är du hans syster?
Nej, hans ex-fru. Skilsmässan är på gång.
Och huset?
Mitt.
Jag är din tillfälliga granne. Bor här av familjeskäl, en vän lånar ut. Skilsmässa här också i morgon är allt klart. Behöver du hjälp, så säg till. Jag heter Ingmar.
Jag är Linnéa. Kan du byta låset åt mig?
Gärna. Säg bara till när, så fixar jag det.
Så snart som möjligt. Jag köper ett lås i morgon.
Nej, jag köper rätt lås när jag ändå ska in till stan. Du kanske tar fel annars.
Tack.
Två veckor gick. En vecka semester återstod, sen dags återvända till stan. Linnéa hade vant sig och ville inte alls leta lägenhet. Mikael hörde inte av sig, bara en officiell kallelse till skilsmässoförhandling. Det kändes ändå bäst hon ville inte träffa honom.
En solig lördag. Linnéa hade vant sig vid tidiga morgnar, men denna dag bjöd Ingmar in på promenad ner till sjön.
Hon var inte redo för nya relationer, men en promenad förpliktade ju ingenting. De hade trevligt och tog lunch tillsammans. När de kom tillbaka till huset stod Mikaels bil där. Han hade precis kört in. Bilen öppnades, Mikael steg ur och hjälpte en höggravid kvinna ut.
Linnéa och Ingmar gick mot grinden. Mikael kämpade med ytterdörren det gick förstås inte nu.
Vad gör ni här?
Och vad håller ni på med, egentligen? Tänker ni bryta er in i andras hus?
Mikael blev vit i ansiktet.
Det här är vårt hem! pep den gravida kvinnan.
Jaså? Och vem har sagt det Mikael? Detta är mitt hus. Jag ber er lämna min tomt.
Mikael, vad menar hon?! Vem är det här?! Din exfru eller?! Kasta ut henne! skrek den gravida kvinnan.
Linnéa och Ingmar skrattade. Mikael satte sig tyst i bilen med kvinnan och de körde därifrån.
Han lär få ett intressant liv.
Hon kan i alla fall ge honom barn. Det kunde inte jag. Tre missfall förlåt.
Min skilsmässa berodde på att min fru inte ville ha barn alls
Fyra år gick. En dag mötte Linnéa sin gamla svärmor på matbutiken.
Linnéa! Är det verkligen du? Jag har inte känt igen dig. Väntar du barn?
Ja, svarade hon och smekte magen.
Det har gått dåligt för Mikael. Hans son föddes svag, det är något fel på pojkarna i hans släkt. Hans fru lämnade oss och barnet. Och du? Ska du bli mamma själv, helt ensam?
Nej, jag har en familj nu. Jag måste gå, de väntar på mig.
Jaså Förlåt för allt.
Hoppas ni finner ro
Svärmor såg på när Linnéa gick arm i arm med Ingmar, och i hennes andra hand höll en liten flicka, otroligt lik sin mamma
Sällan har jag förstått så mycket om tålamod och försoning som nu. Ibland tar livet riktningar vi aldrig kunnat ana, men så småningom hittar man hem trots allt.
