Inbillad vän
Kring Märta samlades för tredje dagen i rad en skara elever. Flickan hade fått rykte om sig som skolans siare och äkta psykolog. Alla ville ta del av hennes kloka ord. De lurpassade utanför toaletterna, slog sig ner vid hennes bord i matsalen, gav henne smågodis, häften med räkneuppgifter och andra gåvor, som hon ändå av okänd anledning tackade nej till.
Jag gillar Erik från 5B. Tror du vi kan bli ihop och ha familj? suckade klasskompisen Siv drömskt.
Skulle inte rekommendera det. Erik verkar ordentlig, men han pillar sig i näsan och äter snorkråkor. Aldrig ont om mat, men det är väl enda plusset. Livet med honom lär du bara pilla bort, svarade Märta och tuggade på en kanelbulle, slurpande sitt saftglas.
Usch, vad äckligt! Och Alvar då? Han är duktig i skolan och lär sig spela gitarr, log Siv hoppfullt.
Alvar plågar katter. Binder fast konservburkar i deras svansar och jagar dem mellan gårdarna. Han blir nog grym, och börjar nog dricka i framtiden också.
Hur kan du veta sånt?
Har du sett en nykter gitarrist? Dessutom: sluta oroa dig sådär, killar springer ingenstans. Plugga hellre matte och sluta bita på naglarna, annars får du mask i magen.
Jag har inga kompisar. Alla kallar mig tjock och bjuder aldrig med, ropade Per från 4C och knuffade Siv så hon gled bort över bänken.
På onsdag börjar brottningsanmälan. Anmäl dig hos idrottsläraren. Du går kanske inte ner så mycket i vikt av det, men du slipper bli retad. Och du, kasta aldrig flickor sådär igen det kan vara din tilltänkta fru.
Märta reste sig och bar bort sin bricka till disken.
Märta, tycker du jag borde ta körkort i år eller vänta till nästa? frågade geografiläraren, Ingela, på väg mot disken.
Ingela, man ska ha bil för att ta körkort, och du har pappas gamla Volvo 240; du ser skillnaden?
Jaa-aa, var det så det var…
Märta himlade med ögonen, tvättade händerna och fortsatte:
Sälj gamla Volvon, köp en cykel och shorts, om två månader blir du ändå skjutsad till jobbet. Egentligen borde du ta bolån räntorna nu är snälla som vaniljsås, och bo hos föräldrar som 35-åring är ju ingen höjdare. Jag säger det som någon som vet.
Med lärarens chockade blick i ryggen gick Märta till slöjden.
Under fyrtio minuter sydde klasskompisarna träningsdukar och övade att trä tråd i nål, medan Märta lagade sina jeans, sydde in en kjol och virkade ett par sockor till slöjdläraren, med kommentaren: gravida ska hålla fötterna varma. Läraren gick direkt till apoteket för att köpa graviditetstest, och nästa dag bjöds hela klassen på chokladtårta för att visa tacksamhet.
Hemma uppträdde Märta också märkligt. Hon grälade på mamma för färdiglagad köttfärs och gjorde egna piroger. På kvällen, istället för Youtube, satte hon sig och läste “De tre musketörerna” och viskade emellanåt med någon osynlig. Pappa kikade bakom sin dator, och Märta bemötte honom med att påpeka hur han satt krokigt. Han borde slå damm ur mattan istället för att surfa på suspekta sidor.
Ryktet spred sig, lärarna oroade sig och skolpsykologen blev inkopplad. Under lektionstid samlades hela lärarteamet, rektorn inkluderad.
Märta, lilla vän, är det någon som är elak mot dig? började skolpsykologen, en man med hipsterskägg och glasögon.
Det som stör mig är att kommunen lade flera miljoner på skolan och allt vi fick till gymnastiksalen var en trasig bock och två meter rep, sa Märta.
Alla tittade menande på rektorn som plötsligt försvann ut genom ett öppet fönster till ett “viktigt möte”.
Har du vänner här?
Vänskap är ett flytande begrepp, svarade Märta uttråkat medan hon flätade sitt hår. Idag spelar ni kull på rasten, imorgon diskar din bästis åt dig medan du räknar ut avdrag på deklarationen.
Deklaration? Disk? Vem har sagt sånt till dig?
Min väninna.
Se där, det är själva kärnan! Kan du bjuda in henne hit?
Hon är redan här, svarade Märta lugnt och smått muntert, till lärarnas knappt dolda skräck.
Men vi ser henne inte. Vad heter hon?
Gunilla Karlsson.
Men herregud! Och hur gammal är hon?
Sjuttio.
Och vad säger hon till dig?
Hon säger att man ska borsta tänderna från tandköttet, att hunden i vårt kvarter mest är rädd och hungrig, man ska minnas sina släktingar. Och förresten, ni har räknat fel på er fastighetsskatt de senaste fem åren. Be skattekontoret om ny beräkning baserad på marknadsvärde, ni har haft på taxeringsvärde.
Psykologen antecknade flitigt, det sista strök han under två gånger.
Samtal ringdes ut till Märta föräldrar under högstadiets högtalarsystem.
Vänta lite! skrek pappa nervöst i luren. Det var ju vad min mamma hette! Men hon gick ju bort för tio år sedan.
Rummet fylldes av förvånade svordomar och viskanden.
Just det, tio år har gått och ingen har gått dit på besök, gräset har vuxit högt och staketet lutar, muttrade Märta snäsigt.
Jaa, alltså jag har tänkt på det, men har aldrig tid ursäktade sig pappa.
Samtalet tog slut.
Nästa dag åkte hela familjen ut till kyrkogården. Märta hade aldrig sett sin farmor Gunilla, bara hört henne nämnas i pappas knappa historier. De hittade graven sent; det marmorvita havet hade vuxit snabbt där det förr var tallskog.
Märta la en bukett gula tulpaner i en skuren PET-flaska. Pappa rättade stängslet och mamma rensade ogräs.
Pappa, farmor säger att du är snäll men har fastnat i jobbet och nätet, och egentligen har du ingen tid för något, inte ens för mig, sa Märta plötsligt.
Pappa rodnade djupt och nickade till svar.
Du lovar att ändra dig? Han strök Märta över håret och sedan över den urblekta gravbilden.
Nu har hon fått ro och kommer inte tillbaka, fast jag kommer sakna henne mycket. Hon var så glad och klok.
Ja, farmor var mycket god och en sån som ser rakt igenom folk. Har hon sagt nåt mer?
Jo, hon tycker din gurkdiet är ett skämt. Vill du banta får du börja på gymmet. Och varför du alls startade valutakonto var ju dumt man måste väl räkna på sånt. Och om det billiga cementet du köpte till bastugrunden…
