Stort Skilsmässokalas
Exakt fyra år höll sig Hillgren-äktenskapet i styr. Men hur mycket de än försökte låtsas att det var evig kärlek, lyckades de aldrig riktigt slå rot i den där myllan av äktenskaplig lycka. Skilsmässan hägrade i horisonten.
Vadå, ni bara skiljer er så där, pang bom? frågade Daga Hillgrens kompis när hon bjöd in henne för att äta bort ångesten med runda italienska mackor.
Ja, vad annars? Vi har pratat igenom det. Det blir bäst så för oss båda
Nej men jag menar ju inte själva skilsmässan utan eventet! Man måste ju fira på riktigt, sätta en tjock punkt, liksom.
Jag är bara så stressad nu, ingen poäng att gnugga salt i såren, blev Daga sur och tröståt pizza med ananas och nästa stund en med skaldjur.
Men älskling, jag menar ju inte dig, utan själva skilsmässan! Ni hade ju det där magnifika bröllopet, jag sitter fortfarande och betalar av tårtan på kredit. Så varför inte slå på stort nu med? Restaurang, kortege, toastmaster, officiellt eldande av gamla broar? Jag hade lätt varit med!
Kan man ens göra så?
Klart man kan och borde!
Jag har knappt några pengar Nu ska det ju delas på allt, kommer sluta med att vi river madrasskyddet mitt itu.
Jag känner någon som fixar festen mot en säck potatis. Resten löser sig i presentväg! Men först möhippa. Vi gör något mysigt, enkelt hemma, så du får ta ett ordentligt farväl av det där familjelivet.
Så vi bokar att ses, och sen blir det ändå inget av, för alla har man och barn?
Drömmen!
Nästa dag drog Daga och kompisen till en eventfixare, som hette Ylva. Ylva mötte dem i ett köpcentrum, bakom kassan på ett pannkakscafé, medan hon samtidigt tog beställningar.
Kan du hjälpa oss? förklarade Dagas vän.
Lätt! Jag ser det redan framför mig, sa Ylva och började fantisera: Bruden stilig i svart sorgklänning, svär att aldrig mera, lovar. Brudgummen i sina utslitna långkalsonger, äntligen får han ha dem dygnet runt, säger sitt rungande nej tack. Sen drar vi hela gänget till Pantbanken och pantar ringarna. Alla tutar och sjunger: Sött!, Halvsött! Alltså, jag klurar vidare, ropade Ylva, och sedan så högt att tjejernas öron nästan sprängdes: Beställning sextiofyra är klar!
Dagas exman tog festen med glatt humör, men det gjorde inte föräldrarna.
Era moderna påhitt På vår tid skiljde man sig bara tyst och hatade varann resten av livet, muttrade båda sidor av det sargade släktträdet. Vi tänker då inte lägga några pengar på den här karusellen.
En vecka senare var allt fixat. Enligt Ylvas plan började det med lösensumma. Brudgummen skulle lämna lägenheten genom att klara diverse utmaningar: tävlingar, sånger, och alla hjälpte honom vidare eller betalade sig fria bara han drog snabbt och inte fastnade längs vägen. Eftersom de bodde på tolfte våningen fick Simon åka hiss, inklämd med sina kartonger och bästa vännen som vittne.
Genom Ylvas kusin, som var polisinspektör, hade de fått tag på en brottsplatsfotograf som dokumenterade precis allt. Efter den festen blev nio personer dokumenterade.
Nu till Skatteverket! ropade Ylva högtidligt när alla samlats nere i porten.
Enligt ny sed åkte Hillgrens i samma bil till äktenskapsregistret, för att därifrån skiljas åt och åka hem var och en. Till gästerna delades SL-kort ut, mynt till bussen och en plats i fotografens bil, där det under färden blev fingeravtryck och roliga förhör. In på rådhuset gick folk sjungandes på Carolas Främling (man får anpassa).
När papperna var påskrivna och familjecellen avvecklades, ramlade hela sällskapet ut. Ylva plockade fram en stor bur och erbjöd att fånga några duvor. Alla sjöng, skrattade och firade de nyseparerade. Männen gratulerade Simon, önskade honom långt lyckligt singelliv; deras fruar i sin tur började genast ifrågasätta deras engagemang, och senare fångade de en bukett komponerad av gamla elräkningar och hyrkvitteringar.
Oj, här är det fest! Har de väntat länge på frieriet, tro? undrade någon i ett annat sällskap.
Nej, de skiljer sig, fick han förklarat.
Många andra par som såg Hillgrens nyfunna lycka bestämde sig samma dag för att skjuta upp egna ceremonier.
När låset på bron sågades av, ringarna lämnades in till Pantbanken för att täcka delar av kostnaden, tågade gänget till restaurangen. Där väntade Ylvas gamla kompisars ritualorkester, dagens lunch och pannkakor med honung. Sponsor var förstås Pannkaksboden nr. 8, där Ylva jobbade i kassan. Tårtan? Ja, det var förstås en pannkakstårta.
Det känns ju lite som en begravning, suckade Daga när hon såg sig omkring.
Tja, vi tar ju farväl av äktenskapets glada dagar, svarade Ylva som toastmaster och bjöd det nu lite äldre paret att ta sin sista dans.
Chopin spelade.
Du, det blev faktiskt ganska bra, viskade Daga till Simon under dansen.
Håller med, nickade han. Aldrig har våra föräldrar verkat så sams.
När de snurrade runt golvet såg Daga att hennes pappa och Simons pappa kramades som bästa vänner, försökte följa med i sången och grät trots att de alltid varit rivaler.
Faten dignade av presenter: singellakan, konsertbiljetter, hantlar, singelporslin, yogakort, träningskort, strippklubbspresentkort Och till slut fick de nycklar till hotellrum långt ifrån varandra, rabattkuponger till Pannkaksboden nr. 8 och ett presentkort på två taxiresor med Polisen.
Kvällen avrundades med fyrverkerier och extrapris på pannkakstårta. Gästerna var nöjda och åkte hemåt till sina egna små kaos fruar, män och barn medan Hillgrens styrde iväg åt varsitt håll.
Tre veckor senare kom fotoalbumet. Simon hämtade sina nagelsaxar hos Daga.
Snyggt blev det, sa Daga, när de satt där och bläddrade bland svartvita bilder på glada ansikten och fyndiga fotospår.
Verkligen, höll Simon med. Tänkte du byta tillbaka till gamla efternamnet?
Nä, jag har vant mig. Och Blomsterfelt är inte direkt snyggare.
Säger du det, skrattade han. Ska jag dra då?
Jo eller vänta lite!
Simon såg frågande ut.
Vill du hänga med till pannkakscafét? Våra kuponger brinner inne idag, vore synd
Ja, det vore synd, log Simon. Visste du att pannkaka är en symbol för nystart? Kanske är det här vår nya chans. Så är det en dejt, alltså?
Tror du tror du det är en bra idé efter ett så blåsigt avslut? Jag hörde till och med att vi var med på lokalnyheterna
Äh, vem bryr sig? Vi är fria människor nu. Får ses när vi vill med vem vi vill. Förresten, vittnet och tärnan skiljer sig nästa vecka, vi är bjudna. Följer du med?
Kanske det, log Daga. Jag har faktiskt kvar ett singellakan från dem det kan bli en fin present.
