Min påhittade vän
Redan tredje dagen var det fullt av elever runt omkring mig, Alva. Jag har fått rykte om mig i hela skolan som en sorts spådam och klok rådgivare. Alla ville ha ett råd, ett svar eller lite av min påstådda visdom. De försökte fånga mig utanför toaletten, slog sig ner bredvid mig i matsalen, gav mig karameller, matteböcker och små presenter som jag mestadels ändå tackade nej till.
Jag gillar Samuel i 5B. Tror du vi kommer bli ett par? suckade Elin, en av mina klasskamrater, drömmande.
Jag skulle låta bli Samuel, sade jag lugnt och drack av mitt saftglas. Han verkar snäll men han petar alltid i näsan och äter upp snoret. Han kommer nog aldrig svälta, men det är väl allt gott jag kan säga. Resten av livet lär han väl snoka efter nåt.
Usch, vad äckligt! Men Erik då? Han har bra betyg och ska börja spela gitarr, log Elin hoppfullt.
Erik är grym mot katter. Binder fast konservburkar i svansen på dem och jagar dem runt på gården. Han kommer bli hård, kanske till och med börja dricka.
Hur kan du tro det?
Har du nånsin sett en nykter gitarrist? Dessutom är du för ung för allt det här, njut av att vara du. Killarna försvinner inte. Plugga på matten istället och sluta bita på naglarna annars får du mask i magen.
Jag har inga vänner. Alla säger att jag är tjock och ingen vill leka med mig, muttrade Pontus i fyran, och knuffade samtidigt bort Elin så hon gled längs hela bänken.
På onsdag kan man skriva upp sig för brottning. Lämna din lapp till idrottsläraren. Du blir kanske inte smal men de kommer sluta retas. Och försök att inte slänga din blivande fru över borden.
Jag reste mig och bar min bricka till disken.
Alva, tycker du jag ska börja ta körkort i år eller nästa? frågade geografiläraren Marianne, lite förstrött när hon diskade.
Marianne, för att ta körkort måste man ha bil. Du har ju bara din pappas gamla Volvo 240. Ser du skillnaden?
Eh, jaa… det gör jag nog…
Jag himlade med ögonen och tvättade händerna. Sälj den där stackars bilen och köp hellre en cykel och ett par nya shorts. Om två månader kör din son dig ändå till jobbet. Eller ta ett bolån, räntorna är låga nu och att bo hemma hos päronen tills man är trettiofem det är bara pinsamt. Säger jag, baserat på insikter.
Med rektorn stirrandes förvånat efter mig gick jag till slöjdsalen för lektion.
På fyrtio minuter, medan mina klasskamrater försökte förstå både mönsterpapper och symaskinsnålar, hann jag laga ett par byxor jag hade hemifrån, sy in en kjol och virka ett par sockor till slöjdläraren. Gravida kvinnor behöver varma fötter, sade jag och gav över dem. Hon sprang direkt ut från lektionen, sa att hon måste på apoteket. Nästa dag bjöd hon hela klassen på chokladtårta som tack till mig.
Hemma var jag också annorlunda. Klankade på mamma för att hon köpt färdigköttfärs och gjorde egna köttbullar. Kvällen tillbringade jag inte framför YouTube utan läste De tre musketörerna och småpratade tyst för mig själv. Pappa iakttog mig skeptiskt från datorn, och jag sa åt honom: Sitt inte så krokigt. Och gå ut och piska mattan istället för att klicka dig in på märkliga sajter.
Ryktet gick om mig. Lärarna var oroliga och bokade samtal med skolkuratorn. Under skoltid samlades hela lärarrådet, till och med rektorn, för ett möte med mig.
Alva, är det någon som är elak mot dig här i skolan? inledde kuratorn, som hade skägg och ett par trendiga glasögon.
Mig stör det att vi får flera miljoner till skolan, men det enda vi fått till gympasalen är en gammal ribbstol och ett avkapat hopprep.
Alla kastade en blick på rektorn, som bekvämt smet ut genom fönstret.
Saknar du vänner?
Vänskap är ett abstrakt begrepp, gäspade jag och snurrade på flätorna. Idag leker du kurragömma i rasten och imorgon diskar väninnan i ditt hus medan du fyller i deklarationsblanketter.
Va? Vilka deklarationer? Vem har fyllt din hjärna med sånt prat?
Min väninna.
Och där har vi svaret! Kan du bjuda in henne hit?
Hon är redan här, svarade jag kallt. Lärarna stirrade chockat.
Vi ser henne inte. Vad heter hon då?
Majken Linnea.
Förlåt vad? Hur gammal är hon?
Sjuttio.
Och vad säger hon till dig?
Man ska alltid borsta tänderna utifrån tandköttet, att grannens hund inte är farlig utan rädd och hungrig, och att släktingar inte får glömmas. Och att ni, fröken, gör fel med fastighetsskatten sedan fem år. Ni borde gå till Skatteverket och räkna om enligt marknadsvärde, inte taxeringsvärde.
Kuratorn antecknade snabbt, och det sista la han extra streck under.
Föräldrarna blev uppringda via högtalare, de var båda på jobbet.
Hallå! utbrast pappa, ni sade Majken Linnea? Men det var ju min mamma! Hon dog för tio år sen…
Alla suckade och mumlade lågt.
Just det. Tio år har gått och ingen är och hälsar på graven. Ogräset växer, staketet är snett, sa jag tyst.
Jag har eller, det blev aldrig av stammade pappa ur högtalaren.
Samtalet avslutades.
Dagen därpå åkte hela familjen till kyrkogården. Jag hade aldrig träffat farmor, bara hört lite om henne genom pappas ord. Det tog ett tag innan vi hittade hennes sten på den stora grå grusplanen, där en gång fanns tallskog.
Jag hade med mig en bukett gula tulpaner, som jag satte i en avskuren petflaska. Pappa rätade upp staketet, mamma rensade ogräs.
Pappa, farmor säger att du är en bra man, men du sitter fast i jobbet och nätet och har knappt tid för mig, påpekade jag tyst.
Han rodnade och nickade.
Du får säga, vi ska bättra oss, sa han och strök mig över håret. Sedan rörde han försiktigt vid det blekta fotografiet på stenen.
Nu är hon lugn, nu kommer hon inte till mig längre men jag kommer sakna henne. Hon var varm, rolig och smart.
Stämmer. Farmor såg igenom allt. Har hon sagt något mer?
Ja. Hon säger att din gurkdiet är komplett nonsens. Om du vill gå ner i vikt, gå till gymmet. Och att det var dumt att öppna valutakonto såna saker måste tänka igenom noggrannare. Och det där billiga cementen du beställde till sommarstugan…
