HUR FREDRIK PRESENTERADE SIN FLICKVÄN FÖR SIN MAMMA…
Mamma, det här är min flickvän Tindra Fredrik försökte låta nonchalant, men nervositeten hördes i rösten. Och vi tänkte alltså ja det där
Mmm Vad du vill har jag förstått sedan länge, sade mamma, och synade sonens utvalda från topp till tå. Men vill Tindra detsamma? Tindra, hur väl känner du egentligen min son?
Jag känner honom utan och innan, svarade den blivande bruden självsäkert.
Ursäkta, hur sa du? sa mamma förvirrat och började använda ni. Är det så flickor uttrycker sig nuförtiden?
Vadå? Det är ett vanligt uttryck på svenska. Känna någon utan och innan. Men låt oss tala lite om dig, istället för bara Fredrik. Vi måste ju se om vi passar ihop, du och jag.
Hur menar du nu? frågade mamma, en aning ställd.
Jo, för vi kommer få sitta där ihop och vänta på Fredrik om nätterna, medan han är ute med sina kompisar. Och sen ska vi lyssna på hans fylle-snarkningar tillsammans.
Men vad har jag med saken att göra? försökte mamma ta kommandot igen. Ni ska ju sova separat Får jag väl hoppas
Men du tänker förstås sitta där utanför dörren och oroa dig, som alla mammor brukar göra.
Men hallå vad pratar ni om egentligen? Fredrik såg förbluffad ut över samtalet.
Tyst nu! utropade mamma och Tindra i kör.
Så, Karin Lindström, jag undrar, slåss du? För Fredrik vill inte svara när jag frågar.
Slåss jag? Mamma spärrade upp ögonen. Gör kvinnor det ens?
Oh ja, skrattade Tindra. Vissa ruskar om sina män så att grannarna hoppar till.
Herregud vilka uttryck, suckade mamma och gömde ansiktet i händerna. Vilken dramatik
Kom igen nu sa Tindra förtroligt till Karin. Erkänn, nog har du ibland velat ge din make, eller kanske sonen, en liten vänlig örfil?
Nja började mamma tveka, men fann sig snabbt. Nej då. Aldrig.
Jag förstår att du vill visa dig som en perfekt och lugn mamma, log Tindra, men jag tror dig inte riktigt. Hur klarar man av att ha en son som Fredrik utan att vilja nypa till honom? Förresten, har du någonsin gett honom en dask när han var liten?
Nej, aldrig! svarade mamma sanningsenligt den här gången.
Nämen började Fredrik, men blev genast avbruten igen:
Tyst!
Du var nästan för snäll, Karin Tindra klappade Fredrik på baken. Sådan där rumpa, som ständigt letar äventyr, behöver nog ibland känna att den lever Men i övrigt är din Fredrik bra. Han går fortfarande att styra åt rätt håll. Förresten, Karin, ska vi ta en kopp kaffe? Man brukar ju prata ärligare över kaffet. Jag har tagit med en prinsesstårta
På kvällen, när maken kom hem från jobbet, sa Karin Lindström till honom inför sonen:
Älskling! Fredrik ska äntligen gifta sig!
Kära nån! Är det sant? sken pappan upp.
Ta det lugnt, jag funderar bara, korrigerade Fredrik snabbt.
Nej du, min son, sa mamma med myndig röst. Den här gången blir det bröllop. Och om du ångrar dig, adopterar jag Tindra som dotter istället.
Men mamma, hon har ju egna föräldrar, log Fredrik.
Spelar ingen roll, sa mamma bestämt. Då får jag ta tillbaka dig till BB och säga att de gett mig fel unge Och pappa håller nog med!
Om det behövs, lovar jag! nickade pappa och höjde näven i luften.
Slutligen insåg alla att hur brokigt livet än kan te sig, är det viktigaste att samtala ärligt och våga mötas över generationerna för familjebandets styrka vilar på både kärlek och lite humor.
