Drottningen
Mamma, nu får du inte bli orolig, men nästa år kan vi få, hur ska man säga, lite problem av ekonomisk karaktär. Fast vi lär nog inte svälta ihjäl.
Men flicka lilla, sluta dra ut på det du vet att jag hatar långa utläggningar.
Jag vet, mamma. Okej, jag har sagt upp mig. Japp.
Vadå, självmant eller fick du sparken?
Självklart självmant! Jag gillar att bestämma själv.
Typiskt. Hela farsan i dig. Kan tänka mig vad han skulle ha sagt nu, om han levt.
Kolla, mamma, ser du dom där vackra domherrarna i trädet mittemot? Pappa hade sagt att “det är inte platsen som gör människan”.
Jag var ju så stolt över dig kulturchef i hela stan, bra lön, bra jobb. Du var med på lokalnyheterna stup i kvarten, folk såg på dig som om du vore drottningen av Uppsala lydde, respekterade. Du var snygg, smal, stilig.
Men åh, mamma, nu får du tårar i ögonen. Min skönhet rinner ingenstans, den stannar hos mig.
Kan du iallafall berätta vad som hänt? Varför så drastiskt beslut? Släpp fönstret, du blir genomfrusen sätt dig här istället.
Det är så, mamma, att jag och ledningen har olika syn på saker. Dom bryr sig bara om att skriva rapporter i tid, folk kommer i andra hand. Kändes fel. Som i skilsmässor vi skildes åt i personligheter.
Men det är väl jämnt så! Siffror och redovisning vill dom ha överallt. Men vadå, ska du inte ens gå på dina jul- och vinterevent nu?
Jo då, bara som vanlig publik. Kul det också.
Jaha, jo toppen va! Stadens kulturchef står och hänger vid granen. Ta med mig på fest i alla fall för moraliskt stöd.
Jag trodde du tröttnat på luciafirandet på förskolan: en gran för varje grupp, en för barnens föräldrar, en för personalen, en extragran för förskolans annex
Glömde du barnhemmet också, Elli? Vi har ju våra egna mål, till exempel antal barn som deltagit i kulturevenemang. Lägg märke till: *kulturella*! Men på din familjejul i Stadsparken vill jag faktiskt gå. Du ordnar familjehögtider men är utan egen familj. Och nu även utan jobb Elli! Du fyller snart fyrtio! Supar du fortfarande efter din Per? Han är första och sista? Han som skulle till Wien för att spela på operan! Sexofonist
*Saxofonist*, mamma! Adolphe Sax, belgare, hittade på det där härliga blåsinstrumentet för snart tvåhundra år sen.
Men snälla, du lär mig, musikledaren här, om saxofonen? Du Elli din saxofonist har totalt snurrat till det för dig, du har ju aldrig släppt in någon annan i hjärtat. Du åldras, Elli. Min drottning… Mamma snörvlade. Drottning utan tron! Ogift, gammal drottning! Vad skulle din far sagt?
Mamma, han hade sagt att kvinnor blir finare med åren, precis som vin. Gråt inte nu. Allt ordnar sig.
Jo, han älskade verkligen kvinnor
Mest älskade han dig, mamma. Han släppte aldrig din hand ens på slutet. Jag såg det på sjukhuset
Jag vet, Elin. Jag ångrar så att jag så sällan sa vad jag kände det var liksom underförstått.
Du, han kände det ändå. Och när du sjöng för honom, då kunde han knappt ta ögonen från dig.
Så mamma började sjunga, torkar bort en tår:
Och snön faller, snön faller
Allting väntar på något där ute
Under stilla snö, jag vill så gärna
säga till alla här
Min viktigaste människa
Se snön med mig!
Den är så vit, så tyst
som det jag inte säger
Mamma, den låten går rakt in i hjärtat. Varje gång önskar jag att det skulle snöa på min födelsedag! Att någon sjunger så för mig
Jaha, och jobbet då? Vad tänkte du göra? Du har potential så det visslar om det! Vad blir det nu?
Jag tänkte bli busschaufför, mamma.
Men nu får du ge dig! Kanske prata med Helene i 5B istället hon har sitt finger överallt, Skatteverket, kommunen, you name it.
Jag är allvarlig. Jag ska bli konduktör. Du åker buss ibland, eller hur?
Inte ofta, men ibland.
Och vad tycker du om konduktörerna?
Hm. Tja. Inget att hänga i granen, så att säga. Lager på lager och tofflor på yllesockor och så gormar dom: “Betala framåt! Gå längre in i bussen!” Och så börjar det om. Jättekreativt.
Du är rolig: “Betala framåt!” Precis konduktörstonfall. Mamma, minns du när pappa kom hem full den där gången och drog en vits om bussar? Han visste ju inte hur man dricker, det räckte med en halv snaps. De firade invigningen av nya bostadsområdet på jobbet. Och du sa att du aldrig visste att pappa kunde vara så rolig när han blev lite på kanelen. Kommer du ihåg vitsen?
Nä, vad var det nu då, Elli?
Full man kliver ombord bakerst i bussen, hänger sig på stången, konduktören utbrister: “Betala genast för resan!” Mannen formar ett snapsglas med fingrarna och säger med dignitet: “Okej, för resan!”
Åh, Elli, ge mig min man tillbaka, så får han dra vilka vitsar han vill bara han fanns kvar.
Men han är alltid med oss, mamma. Hör du inte hur han alltid sa: “Allt sitter i skallen, tjejer. Byt skiva, så sjunger livet serenad, rock, ballader vad ni vill, valfritt!”
Elli varför bytte du inte skiva med din Per då? Han tyckte ju inte om att du var drottning och han bara musiker som Gosha i “Moskva tror inte på tårar”. Fast den filmen slutar lyckligt! Men det är en annan historia. Ärligt nu. Vad ska du jobba med?
Konduktör på bussen, direkt efter jul.
Nej, Elli, det här är tokigt. Du har alltid varit lite speciell, både jag och din pappa har sagt det sån fantasi! Men konduktör, alltså? Hela Uppsala känner dig du var på tv i flera år, och nu sälja bussbiljetter?! Vad skulle pappa säga?
Men jag följer bara pappas råd. Minns kortet på min 18-årsdag? “Min älskling: Bara du kan ta beslut om ditt liv. Ta det i egna händer annars knackar livet på och du är ändå inte hemma.”
Jaha, så nu ska du utmana samhället i blå buss? Eller?
Ja, och utmana mig själv! Chefen sa att jag borde ta av mig kronan, komma ner på jorden och närma mig folket det var ett tag sen jag åkte kollektivt. Han glömde att min tjänstebil fick punka förra julen, så jag fick ta bussen i veckor. Folkstudier deluxe, kan man säga.
Asså… så du ska kultivera folk ombord?
Mamma flyttade sig till soffan och masserade tinningarna.
Elli, du golvade mig där. Nyårsknockout direkt.
Nån smart nisse sade att Gud fäller oss ibland så vi får en chans att kolla upp på himlen. Mamma, titta ut! Sällsynt vintersol, barnen har hängt upp fågelbord. Snön faller…
Elli började sjunga: Och snön faller, och snön faller. Allting väntar…
Vår galna Elli! Konduktör lönar ju fem gånger sämre än chefslönen du hade så du får mig nästan att tacka ja till ridderlig sponsring av majoren på våningen under.
Han är faktiskt trevlig. Pensionerad överstelöjtnant, änkeman, stabil och generös. Men ingen mäter sig med pappa. Och han är ju borta nästan tio år nu, mamma
Okej men har du tänkt på att det blir aptråkigt jobba som konduktör? Inget kreativt! Men pappa sa ju alltid att du skulle hitta på nåt, även som lokalvårdare Kan du inte ta semesterersättningen och åka till Mallorca, kanske du hittar dig själv där?
Eller så tar vi weekend i Göteborg och slösar min semesterlön tillsammans?
Men Elli hann inte planera mer telefonen ringde och hon svarade kort: “Absolut, fjärde januari kör jag igång. Alla papper är hos personalen.”
Mamma, sorry, varken Mallorca eller Göteborg. Inställt!
*******
Buss 7 rundade av sin första sväng genom staden, ut till Librobäcks busshållplats. Stans mest folktäta elvaring, alltid proppfull. Sluthållplats.
Bertil! Får jag låna mikrofonen? Lite som en rundtur.
Hittar du på nu igen? Har redan pyntat bussen med glitter, satt upp dagens citat på väggen, proppat hela vagnen full av färgglada lappar. Vad står det för visdom idag, då?
“Det är bra att vara på väg särskilt om du valt vägen själv!”
Du är för rolig, Elin! Mina kollegor blir nervösa bara av att se dig. När du gav Sören en pärm med nationsvapen för alla papper blev han chockad sa att en ny era börjat.
***
Bertil, ni är ju hela Uppsalas Aristotelesgubbar! Kan inte underskatta ert tankedjup.
Men vi citerar dig! Får man säga du? “Allt sitter i skallen, byt låt och livet dansar!”
Fast det var pappas visdom.
Jaså, han lever inte?
Omkom. Byggjobbare, älskade sitt liv gick bort i en olycka. Mamma är kvar, jobbar på dagis.
Oj då. Tänkte du spela musik i bussen nu också?
Japp! Jag har läst stadgarna inget förbud mot lite trevlig musik eller vänlig microfoninformation.
Folk är känsliga, vet du.
Jag väljer snäll musik och pratar bara mellan stoppen. Får jag köra igång?
Bussen sattes i rullning, passagerarna kom in, Elin satte mikrofonen mot munnen:
Kära resenärer! Vi åker genom hela Uppsala på linje 7, från Luthagens lummiga gator till billiga blommor i Gränby. De flesta hoppar av vid centrala Vaksalatorget ljust och pyntat för vintern och nyår. Passa på och besök julmarknaden på Stora Torget, eller gå av vid Stadsteatern. Missa inte vårt Friluftsmuseum på vägen till Vretgränd! Och så bjuder vi in till familjejul med glögg i Stadsparken på Tredje advent. Trevlig resa och god fortsättning!
En ung passagerare ropade syrligt: “Kan du lika gärna säga vad som går på bion, va?” Elin svarade: “Inte den här bussen du får byta linje vid Åhléns, bio Fågel Blå visar ‘Julgranen 15’, men jag rekommenderar ‘Stjärnan’ på vår egen rutt: tre salonger, och både vuxensaga och romantiska komedier!”
Bertil nickade: “Vi ska nog på julgransfesten, hörde att det blir pris i lotteriet och svensk glögg!”
Jepp.
Elin drömde vidare: “Jag vill ha ett trio med folkmusik i bussen nästa gång på julen! Sen lockar jag hit en gitarrist på Vysotskijs födelsedag. Och en dragspelare till fettisdagen!”
Elli ringde sin mamma:
Mamma! Sorry, måste hoppa familjefesten. Jag jobbar dubbelskift. Lotta och Vladimir får gå själva han blir lycklig. Puss, nu rullar vi!
Under nästa varv berättade Elin om sevärdheter, events och delade vänligt ut tips till sist kände hela staden henne som bussdrottningen.
***
Tre månader senare nådde ryktet ända in till chefen.
Elin, sa Anders, chef på trafiken. Du sysslar med annat än biljettförsäljning. Du konverserar, underhåller? Folk kommer klaga!
Anders! Tack för att jag fått jobba med proffsiga chaufförer som Bertil och Sören. Låt mig se mina bussturer som ett kulturprojekt! Jag säljer inte bara biljetter jag bjuder på kultur på köpet!
Anders blev svettig, fyllde sitt glas vatten, flaxade hit och dit, satte sig och reste sig om vartannat.
Faktiskt, Elin biljettintäkterna har ökat på 7:an. Men folk är olika vissa gillar inte musik och spex Det här finns inte på papper.
Men det är inte förbjudet! Regler säger att vi ger service och komfort. Passagerare är nöjda.
Men nu har andra konduktörer klagat. Tydligen sitter du där som en drottning, sköter kulturtips och underhållning. Inget biljettinspekterande ute i bussen!
Elin kunde inte låta bli att nynna: “Det är aldrig för sent att trycka på stopp-knappen, konduktören”
Hon log:
Enligt direktiven ska vi sälja biljetter men det är resenärer som ansvarar för sitt färdbevis. Drottning, minsann? Men ingen klagar längre jag sitter längst fram, folk betalar när de kliver på, får info i mikrofonen. Funkar!
Fast vi har inga kameror i bussen, du ljuger rätt ut drottning!
Man får väl drömma? Och med kamera borde vi ändå ha säkerheten, vet du!
Så du går aldrig bak i bussen?
Bara för att hjälpa någon av på snöpigga ben, eller torka en tår på ett barn. Annars joinar folk mig av ren nyfikenhet hon med kronan framme, och betalar till slut ändå. Och Anders har du varit på Stadsteatern ännu? De kör Skilsmässa för herrar. Komedi. Bra för själen.
Elin, jag måste till ett möte, men bjuder du med mig på teater nån gång, så kanske jag följer
********
Elins experiment “bussdrottningen” fick fortsätta. I mars blev hon till och med belönad med en bukett tulpaner till 8:e mars och hon gav Anders teaterbiljetter till 23:e februari, men själv hann hon aldrig gå dubbelskift, som vanligt. Kollegor pratade: Hon där på sjuan är inte klok hittar på för den där lönen! Trevlig, javisst, men galen.
Ingen visste att familjens enda sponsor var major Vladimir från våningen under, som var smått förälskad i Elins mor.
********
28 april. Lördag. Elins födelsedag. Mamma ville att hon skulle ta ledigt, men Elin valde bussen och sina stamresenärer. Hon pinnade iväg till depån i morgonkylan, glad över rytm och melodi i huvudet sen hon lämnat sitt chefsliv. Plötsligt föll små vita snöflingor på hennes födelsedag! Som hon alltid drömt om! Dom smälte direkt, men var ändå magiska.
När Elin klev in i bussen möttes hon av vita papperssnöflingor uppsatta av Bertil och Sören. Hon fick en ask praliner och en skinande ny mikrofon: Drottningen ska ha utrustning som glänser! Hon gav dom varsin flaska lingonbalm och en bok om Sverige.
Det var glest i bussen på förmiddagen men i centrum stannade en passagerare kvar extra länge i dörren. Elin kände hur hjärtat rusade. Det var han hennes Per. Med saxofonfodralet i handen. Hon bröt alla regler, ställde sig upp och ropade: Biljett framåt! Ögon på bakdörrarna vi har kamera! (ljög som vanligt). När hon försökte gömma sig bland resenärerna hördes plötsligt livemusik Pers saxofon fyllde bussen med “Och snön faller, och snön faller”
Och under den färden log hela Uppsala för bussdrottningen.
