För länge sedan, när jag var ung och förälskad, hade jag varit tillsammans med min pojkvän i två år. Han friade till mig, och självklart sa jag ja. Trots det störde det mig att han aldrig verkade vilja att vi skulle flytta ihop.
Han bodde i sina föräldrars tre-rummare i Göteborg, medan jag hade ett rum på studenthemmet. Jag ansåg det som nödvändigt att vi skulle bo tillsammans innan vi gifte oss det är ju viktigt att lära känna varandras vardag och vanor. Jag berättade mina tankar för min pojkvän, Gustav, men han låtsades som att han inte förstod vad jag menade. Men till slut ordnade det sig hans föräldrar skulle till sommarstugan vid Vänern i två veckor och vi fick chans att bo ihop under tiden.
Jag gjorde mitt bästa för att vara det perfekta hushållet. Jag lagade mat, städade, såg till att allt var prydligt. Varje dag försökte jag överraska Gustav med något gott och tänkte på hur jag kunde göra honom lycklig.
Allt hade varit så bra, om det inte var för en sak. Jag bad honom hjälpa till att dammsuga, men han sa att det där minsann inte var något för en man. I hans familj, menade han, är det mannen som står för försörjningen inte för att hjälpa i hemmet. Jag sa inget, och hoppades att när vi väl flyttat ihop, så skulle hans inställning ändras.
När hans föräldrar kom tillbaka, hade jag gjort lägenheten skinande ren. Jag ville verkligen göra ett gott intryck, så jag bakade en sockerkaka, fixade middag och sedan gick jag hem till mig.
Dagen därpå berättade Gustav att hans mamma inte var nöjd med mig. Det gjorde mig förvånad hon tyckte inte att jag var en bra värdinna. Jag förstod inte varför, för första gången jag besökte dem var lägenheten mycket stökigare. Varför talade hon illa om mig? Inte ens mina bakverk föll henne i smaken, hon tyckte att de var tråkiga. Jag blev verkligen sårad.
Jag tror att hon helt enkelt inte vill släppa sin son, och därför tycker hon inte om mig. Kanske hade hon hittat någon som passade bättre i hennes ögon… Varför misstänker jag det? Efter att hans föräldrar kom hem blev Gustav plötsligt kall och vi började ses allt mindre, och höras mer sällan. Jag tvivlar på att det blir något bröllop.
Vad tycker du?
