Min dagbok 17 juni
Jag har märkt att min son Oskar har hamnat under påverkan av en flickvän som inte är ärlig mot honom. Hon styr och ställer med honom som hon vill. På sistone har hon börjat uppvigla honom mot mig, och säger att jag bara tänker på mig själv och inte bryr mig om deras lycka. Detta för att jag vägrat att byta lägenhet med dem.
Min fru gick bort för några år sedan, och Oskar är mitt enda barn. Jag har uppfostrat honom med så mycket kärlek och omsorg och sett till att han fick en bra utbildning. Före sitt giftermål bodde han kvar hos oss. Han började jobba redan under högskolan och fick en bra tjänst direkt efter examen.
Oskar är min stolthet, en fin kille som klarar sig utmärkt på arbetsmarknaden. Jag och min fru levde alltid sparsmakat, vi köpte vår första lägenhet när vi var 40 år, och innan dess hyrde vi. Vi hade aldrig råd att köpa en bostad till Oskar, men vi tänkte att han kunde arbeta ihop en egen precis som vi gjorde.
När Oskar berättade att han träffat en tjej blev jag så glad. Jag gjorde allt för att få ett gott förhållande till min svärdotter. Aldrig har jag kritiserat henne eller sagt något otrevligt. Det viktigaste för mig var att Oskar skulle vara lycklig. I början tyckte jag mycket om Linnea hon var artig och blygsam. Men först efter bröllopet visade hon sitt rätta jag.
Efter bröllopet åkte Oskar och Linnea på bröllopsresa, och när de kom hem sa Linnea upp sig från jobbet. Hon berättade att cheferna alltid kritiserade henne och att hon ville hitta något bättre men det stannade där. Nu har Linnea under två år levt på min sons inkomst utan att ens försöka jobba.
De bor trångt i hennes lilla etta i utkanten av Stockholm. Eftersom Linnea är hemma och bränner Oskars lön på frisörer och kläder, har de ingen möjlighet att köpa en större lägenhet.
Jag kan inte förstå hur man inte kan hitta jobb på två år. Jag tror faktiskt hon ljuger om att gå på intervjuer, och att hon trivs med att leva på Oskar.
En gång frågade jag om de planerade att skaffa barn. “Hur kan man prata om barn när vi bor så här litet?” svarade Linnea. “Kanske ni kan spara lite till en handpenning?” föreslog jag. “Vi har inget att spara, vi får knappt ihop det varje månad,” svarade Linnea.
Jag lät bli att säga att om hon jobbat hade de kunnat spara länge sen. Om de försökte lägga undan till en bostad skulle jag självklart hjälpa dem jag har redan sparat ihop en bra summa. Men nu känner jag inte att jag vill ge dem pengar, eftersom Linnea skulle slösa bort allt.
Nu har Linnea börjat prata om barn igen, och klagar över att tiden går och att de måste tänka på arvtagare. Oskar har börjat hålla med henne.
“Mamma, vi har tänkt mycket. Varför gör du inte ett lägenhetsbyte med oss? Vi behöver inte skriva några papper, vi bara byter! Då slipper vi tänka på lån och det skulle vara tillräckligt stort för dig,” sa Oskar.
Det gjorde ont att höra min son säga det. Jag misstänker att det var Linnea som låg bakom. Jag förklarade att gamla träd inte flyttas jag skulle aldrig trivas långt från mitt hem.
“Det är bara några år kvar att arbeta innan du får barnbarn,” log Linnea.
Jag tackade nej till deras generösa erbjudande, jag vill inte lämna mitt hem.
Efter det har Oskar försökt ta upp ämnet igen, och hans kommentarer har sårat mig ännu mer. Aldrig har han försökt ta för sig på andras bekostnad, men nu driver hans fru honom till det.
“Nu går vi hem. Jag har sagt att din mamma inte bryr sig om att vi får barn, hon skulle inte lyfta ett finger för oss!” sa Linnea när de hälsade på mig sist.
Efter det har Oskar slutat höra av sig. Han svarar inte när jag ringer och han ringer inte tillbaka. Jag förstår inte varför han beter sig så här, han är inte dum, men när Linnea är med blir han det.
På senare tid har jag funderat mycket på detta och känner att jag alltid gjort allt för Oskar. Men ibland räcker inte kärlek och omsorg, utan barnen måste själva bygga sitt liv och göra sina val. Jag har lärt mig att man inte kan styra över någons lycka, och att ens eget hem är värdefullare än man tror.
