Min syster gifte sig för fyra år sedan och är nu mamma till en pojke på tre år, som jag är både faster och gudmor åt. Jag är 23 år och studerar på universitet samtidigt som jag jobbar, vilket gör att lediga dagar är sällsynta och väldigt viktiga för mig. Det kan vara knepigt att hitta balansen mellan allt, men jag gör mitt bästa för att hinna med både vänner och familj. Å andra sidan är min syster, mamma till lilla Viggo, för tillfället arbetslös. Trots det spenderar hon mycket tid på olika salonger, något som förvånar mig eftersom hennes man ofta är ute och reser i jobbet under längre perioder.
En dag bad min syster mig att hämta Viggo på förskolan eftersom hon hade en tid bokad på salongen och inte kunde ta honom själv. Jag gick med på att hjälpa henne eftersom jag hade lite tid över efter föreläsningarna den kvällen. En vecka senare kom hennes man hem från en affärsresa och de frågade återigen om jag kunde hjälpa till, de ville vara ensamma. Jag sa ja och passade Viggo fram till klockan åtta på kvällen. Men när jag försökte få tag på dem senare svarade varken min syster eller hennes man på varken samtal eller sms. Viggo satt och väntade med tårar i ögonen på sina föräldrar. De dök till slut upp vid midnatt, glada efter en kväll ute på stan.
Men det var inte slut där. Några dagar senare ringde de igen, denna gång ville de fira svägerskans födelsedag och frågade om jag återigen kunde ta hand om Viggo. De trodde att han inte skulle vara intresserad av festen eftersom det mest skulle vara äldre barn där. Jag satte tydliga gränser och förklarade att jag är glad för deras skull men att jag har ett eget liv att ta hand om. Jag påminde min syster om att hon är mamma och ansvarig för sitt barn, och att jag behöver fokusera på mina studier och mitt jobb. Jag föreslog att hon kunde ta med Viggo till kalaset, där han säkert skulle kunna leka med andra barn. Hon tog det inte så bra, blev nästan sårad. Jag tog då hjälp av vår mamma, som sa till min syster att hon förlitar sig för mycket på mig och att hon inte tar ansvar för sitt eget barn.
Min syster är fortfarande hemma och verkar försöka lägga sitt ansvar på mig. Men jag står fast vid att jag har mitt eget liv och att hon ska ta hand om sin son själv.
Det här har fått mig att inse hur viktigt det är att sätta gränser, även mot familjen. Jag måste prioritera mina egna mål och inte låta någon annan försöka styra över min tid.
