Jag är en man som alltid har varit mycket aktiv. Trots att jag nu är 65 år lyckas jag fortfarande besöka olika platser och träffa intressanta människor. Jag minns min ungdom med både glädje och sorg. På den tiden kunde man åka på semester vart man ville! Man kunde resa till havet, campa med vänner och kollegor, eller ta en flodkryssning. Allt det där kunde man göra för några få hundralappar.
Men nu är allt det förbi.
Jag har alltid älskat att träffa nya människor. Jag mötte folk på stranden, i teatern. Med flera har jag haft vänskapsband som har hållit i många år.
En gång fick vi plötsligt ett telegram jag och min fru. Vi förstod inte vem som kunde skicka ett sådant meddelande till oss. Självklart reste vi ingenstans. Men klockan fyra på morgonen knackade det på vår dörr. Jag öppnade och blev förbluffad. På tröskeln stod Selma, två tonåringar, en mormor och en man. De hade med sig en enorm hög med saker. Jag och min fru blev helt ställda av förvåning, men så småningom släppte vi in de oväntade gästerna.
Selma frågade:
Varför reste ni inte bort för vår skull? Vi skickade ju telegrammet! Och dessutom, taxi kostar pengar! Ursäkta, vi visste inte vem som hade skickat det! Jo, men jag hade ju din adress. Här är jag nu. Men jag tänkte att vi mest skulle skriva brev till varandra, inget mer!
Sedan berättade Selma att en av flickorna precis gått ut gymnasiet och nu bestämt sig för att börja på universitetet. Resten av familjen hade kommit för att stötta henne.
Vi bor hos dig! Vi har inte råd med hyra, och ni bor ju nära centrum!
Jag blev chockad. Vi är ju inte ens släkt varför skulle vi låta dem bo hos oss? Jag var tvungen att laga mat åt dem tre gånger om dagen. De hade tagit med sig lite mat, men de lagade inget själva. Allt hamnade på mitt ansvar.
Efter tre dagar hade jag fått nog och bad Selma och hennes släktingar att hitta någon annanstans att bo. Jag brydde mig inte var. Då blev det storbråk. Selma började kasta tallrikar och skrek som en galning.
Jag var helt chockerad över hennes beteende. Sedan lämnade de oss. De lyckades sno min morgonrock, några handdukar och, på något sätt, fick de till och med med sig min stora kastrull med kålsoppa. Jag har ingen aning om hur de lyckades, men kastrullen var plötsligt borta.
